Jens Tomas Anfindsen, HRS
Du svenska ufria …
”Rekordmånga
svenskar jagas i Europa”
”Aldrig tidigare
har så många svenska brottslingar varit efterlysta och övervakade i Europa. Polismyndigheterna
i EU-länderna spanar nu efter 189 efterlysta svenskar och bedriver övervakning
av 309 brottsmisstänkta svenskar.”
Slik beskriver
svenske medier situasjonen når Interpol etterlyser svenske statsborgere
som, de fleste av dem, mistenkes for tilknytning til islamsk
terrorisme.
Hele 50 ”svenskar” er tilknyttet Al-Qaida kunne Dagens Nyheter,
Sveriges største avis, melde i 2002, formodentlig i forventingen om å bli trodd.
(DN utmerker seg forresten også ved ansettelse av venstrerevolusjonære
aksjonister).
Ja, svenske mediers tilsløring av innvandreres ”brottslighet” har
til tider fremstått som ganske komisk, utenfra sett. Det har liksom hatt et patetisk
skjær over seg dette med hvordan svenskene i stillhet har tålt å, bokstavelig
talt, bli trakassert, ranet, banket opp og voldtatt av innvandrere, uten å ta
til motmæle, uten engang å kunne diskutere at nettopp dette skjer. Det
har hatt noe komisk over seg når innvandrevold og innvandreropptøyer i Sverige
rapporteres som sådan i Norge og Danmark, samtidig som de samme
hendelsene omtales som helt vanlig, svensk ungdomskriminalitet i svenske
medier. Men mest av alt har dette bare vært trist og vondt. Det har vært og er fortsatt trist å bivåne
hvordan et naboland som man er glad i, blir rasert med velsignelse fra landets politiske
og meningsdannende elite, akkompagnert av systematisk undertrykking av de som tar til motmæle mot utviklingen.
Pressens rolle i det svenske innvandringsbedraget, har vært
helt essensiell. Uten manipulert informasjonsstrøm i massemediene, hadde det
ikke vært mulig å føre den svenske innvandringspolitikken dit hvor Sverige
befinner seg i dag, til så fantastisk liten protest fra folket.
Nå viser det seg at «bloggosfærens innvandringskritiske
konspirasjonsteoretikere», med flere, har hatt helt rett. Den svenske pressen har faktisk hatt en
konspirasjon på gang for å lure det svenske folket. Jeg lar bloggeren
SwedeWatch berette om en ny oppdagelse som bekrefter dette, og som nå nærmest
eksploderer i svenske debattfora.
Den 21 mars 1987 upprättades vid Svenska Journalistklubbens
möte i Saltsjöbaden några rekommendationer som skulle gälla för samtliga
svenska medier. Dessa rekommendationer brukar kallas ”Lilla
Saltsjöbadsavtalet”.
Innehållet var aldrig avsett att
komma ut till allmänheten, men som så mycket annat när det gäller den
statskommenderade mörkläggningen av de negativa effekterna av det mångkulturella
projektet kom sanningen ut.
Avtalet fastslog följande:
Som oberoende journalist har Du att beakta följande
rekommendationer:
Företrädesvis positivt bedöma och omskriva svenska
medborgare av utländsk härkomst, detta särskilt i samband med ungdoms-,
idrotts- och konstnärlig verksamhet.
Vid evenemang med inslag av skiftande kulturer företrädesvis
intervjua och visuellt framhålla medverkande av utländsk härkomst.
Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de
negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig
verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer.
Med några få undantag har ”femårsperioden” förlängts, och
avtalet gäller uppenbarligen än idag. En kosmetisk skillnad är att man inte
längre talar om ”rastillhörighet” och att ”drabbade populationer” idag kallas
”folkgrupp”.
Journalisterna själva har erkänt att mötet ägde rum. Däremot
ville man inte lika gärna diskutera vad som sades.
Presis hvordan disse notatene fra ”Saltsjöbadsavtalet” lekket
til offentligheten, er, så vidt undertegnede vet, ukjent. Men at en slik
konferanse har funnet sted, og at svenske journalistlaget på denne konferansen
besluttet å «holde lokket på innvandringsdebatten” – det var dette konkrete utrykket som ble
brukt – dét bevitnes av deltakerne i dette diskusjonsprogrammet fra «Åsiktsmaskinen» der
et knippe journalistveteraner og redaktører innen svensk presse deltar.