UDI og NOAS er enige om at det ikke finnes noen enkel forklaring på strømmen av asylsøkere til Norge nå. De er også enige om at det faktum at Sverige strammer inn og har fått returavtale i forhold til Irak, kan sende signaler tilbake smuglerne i Irak.
– Det kan føre til at de kommer til Norge. Smuglernettverkene er bestemmende for hvor asylsøkerne reiser, sier Frode Forfang.
NOAS’ generalsekretær Morten Tjessem sier at de viktigste faktorene er konfliktsituasjonen i det landet man flykter fra og mottagerlandets rykte.
– Dette er forhold som påvirkes av psykologi, omtrent som børsindeksen, det går på signaler man sender ut. Norge har generelt et godt rykte markedsført som et land med respekt for menneskerettighetene, god økonomi og gode velferdstilbud. Men det er en konkurranse i Europa om å fremstå som minst mulig attraktiv for asylsøkere, sier Tjessem.
Innstramningene i Sverige har først og fremst sammenheng med at man har knyttet et forsørgerkrav opp mot retten til familiegjenforening og at Sverige har forhandlet frem en returavtale med Irak.
Under 2007 fick omkring 30 000 personer stanna i Sverige för att de hade anknytning till någon som redan bor här. Anhöriginvandringen har tidigare inte varit behäftad med några villkor om att de anhöriga ska ha sin försörjning säkrad innan de kommer till Sverige. Men i fortsättningen måste en flykting, som vill ta hit sin familj, kunna visa att han eller hon har regelbunden inkomst och en bostad där hela familjen kan bo. Anhöriga till barn, som kommer hit ensamma och anhöriga till konventionsflyktingar ska dock inte omfattas av den nya lagen.[ … ]Ett annat tecken på att alliansregeringen skärper asylpolitiken är hårdare tag mot irakier, som söker asyl i Sverige. Utrikesminister Carl Bildt och migrationsminister Tobias Billström har efter ett besök i Bagdad banat vägen för ett avtal mellan Sverige och Irak. Det så kallade återvändandeavtalet innebär att Irak förbinder sig att ta emot sina egna medborgare om dessa inte får uppehållstillstånd i Sverige. Det ger migrationsverket möjlighet att tvångsavvisa irakier tillbaka till hemlandet. UNHCR, Röda Korset och Amnesty säger unisont nej till avvisningar med tvång.
Bakgrunden till den strängare politiken är att flyktingströmmarna från Irak har lett till att drygt 18 000 irakiska medborgare sökte asyl i Sverige förra året. Av dem beviljades cirka 10 000 uppehållstillstånd. Det rörde upp starka känslor när Migrationsverket, i ett vägledande beslut förra året, skärpte villkoren för att få uppehållstillstånd. Enligt Migrationsverkets nya bedömning råder inte längre en nationell konflikt i södra och centrala Irak. Det innebär att irakier som söker asyl i Sverige inte längre kan hänvisa till att de flyr ett land i krig. För att få uppehållstillstånd måste de kunna bevisa att de personligen har hotats eller trakasserats.
Av de irakier som fått avslag på sin asylansökan lever tusentals gömda för att undgå att skickas ut från Sverige.
Returavtalen har imidlertid sin pris. Sverige har ikke mage til simpelthen å returnere flyktninger som har fått endelig avslag på sine asylsøknader. For å unngå å bruke tvang (Gud forby!) mot flyktninger som ikke frivillig vil reise tilbake til sine hjemland, men som foretrekker å gjemme seg på ulovlig vis i Sverige, lokker svenske myndigheter med skolegang og pengepremier til de som går med på å samarbeide med myndighetene og å forlate landet.
Avtalet mellan Sverige och Irak har föregåtts av ett komplicerat diplomatiskt spel mellan de två länderna. Irak ska nu ha fått igenom att Sverige öppnar ett honorärkonsulat i Arbil. För att ta emot sina landsmän har Irak också krävt ett bättre stöd till flyktingarna i form av utbildning. Enligt migrationsminister Tobias Billström är det inte tillräckligt med ett återvändandeavtal för att få irakier med avvisningsbeslut att lämna Sverige. De som självmant återvänder får också ett ekonomiskt stöd på högst 50 000 kronor per familj.
Den svenske motviljen mot å anvende tvang, eller overhode å stille krav overfor deres nye landsmenn, viser seg også i forhold til svenskundervisning for innvandrere.
Ytterligare ett förslag från alliansen som startat en debatt med starka känslor är att integrationsminister Nyamko Sabuni vill skärpa den genom åren hårt kritiserade svenskundervisningen för invandrare. I framtiden ska proven bli fler och efter tre år är det stopp, då får man ingen mer svenskundervisning. Kritikerna menar att det är att sätta ytterligare press på en redan utsatt grupp. Det är inte invandrarna utan utbildningen som måste förändras, säger de. Kilde: Analys Norden
Sveriges meget forsiktige innstramninger utgjør, om ikke annet, et interessant signal om at noe er i ferd med å endre seg i dette landet. Dét har man også kunnet spore i innvandringsdebatten for øvrig. Der Sverige tidligere har opprettholdt verdens kanskje mest repressive debattmiljø hva innvandringspolitikk angår, øyner man nå en forsiktig utvikling i retning av større åpenhet. Bekymringsmeldingene fra lokalpolitikere og forvaltning, samt kriminalitetseksplosjonen i innvandrergettoene, lar seg ikke lenger undra offentlighetens oppmerksomhet. Innvandrings- og integreringspolitikk er blitt et debattema i avisspaltene, og det er blitt et valgkamptema. De innvandringsrestriktive Sverigedemokraterna er nå faktisk posisjonert til å komme inn i riksdagen ved neste valg, noe som ville vært en utenkelighet for bare få år tilbake.
Selv om Sveriges innstramninger nok vil være ”too little too late” til at Sverige noen gang i overskuelig fremtid vil kunne oppnå en harmonisk integrering av sin innvandrerbefolkning, vil innstramningene for Norges del trolig fungere som en påskyndelse for våre myndigheter til å ta et fastere og mer gjennomtenkt grep om asylpolitikken her. Det finnes ikke verken politisk eller folkelig vilje i Norge til å skulle føre en enda mer liberal flyktningepolitikk enn hva vi allerede gjør, og et øket press mot Norges grenser som følge av Sveriges innstramninger, vil trolig styrke det folkelige og politiske krav om restriktive tiltak som kan skåne asylinstituttet fra utnyttelse og misbruk, og styre flyktningepolitikken i en konstruktiv retning.
Her vil det inntre et slags asylrustningskappløp de skandinaviske landene imellom. Ingen er tjent med å bli betraktet som den snilleste gutten i klassen av menneskesmuglerne i Baghdad og Mogadishu. Derfor vil en innstramning i det til enhver tid mest liberale landet, en rolle som Sverige hittil har bekledd med glans, øke insentivene til å stramme inn politikken i nabolandene også.
Sammenholdt med at Danmark nå har begynt å sile flyktninger utifra ”integreringspotensial”, basert på flyktningenes landtilhørighet, gir dermed utviklingen i våre naboland grunn til å tro at det politiske presset mot norske myndigheter, til å skulle administrere asylinstituttet på en restriktiv og konstruktiv måte, vil vedvare og øke i styrke i tiden fremover.