Utdanningsminister Jan Björklund (leder av Folkepartiet), likestilings- og integreringsminister Nyamko Sabuni (Folkepartiet) og Folkepartiets partisekretær Erik Ullenhag åpner sitt innlegg i DN.se med å hylle Sverige som flelkulturelt samfunn:
Globaliseringen är fantastisk. Människor kan röra sig över gränser som aldrig förr. Sverige har alltid berikats av människor som kommit hit från andra länder. Vi gör det i dag också. Från liberalt håll hoppas vi på öppnare regler för människor från andra länder att arbeta och försörja sig i Sverige, och därigenom bidra till att bygga upp mer välstånd i vårt land.
Samtidig påpeker de at innvandringen til Sverige gir nye utfordringer, og at integreringen ikke går så godt som man skulle ønske. Problemet, utover partipolitiske beskyldninger, mener de nettopp er å finne i kulturkonflikter, der de spesielt peker på individets frihet og kvinnesyn:
Men migrationen ställer oss också inför nya utmaningar. Många invandrare har svårt att komma in i Sverige, att bli integrerade.
Felaktiga politiska beslut och attityder, inte minst en socialdemokratisk mentalitet av omhändertagande, har försvårat integrationen.
Några av de svårare och mest kontroversiella utmaningarna handlar i realiteten om kulturkonflikter. Hur agerar vi när toleransen och det mångkulturella samhället kommer i konflikt med till exempel individens frihet och en jämställd och modern kvinnosyn?
De mener det er åpenbart at denne typen konflikter oppstår, siden Sverige har en relativt omfattende innvandring fra samfunn og regioner med patriarkalsk struktur. Men de vil ikke i toleransen navn godta kvinneundertrykking:
Vår tro på det toleranta samhället får aldrig medföra att vi blundar när kvinnor drabbas av övergrepp, eller förvägras rättigheter, under åberopande att det skulle vara del av en kultur eller religion.
Ett av tiltakene for å bedre integreringen, er å fjerne retten til fritak fra undervisning. Fritaksretten kom i stand for å gi elever av annen tro mulighet fra fritak fra kristendomsundervisning. Men i 1969 avskaffet Sverige undervisning i kristendom til det mer altomfattende faget religionsundervisning. Dermed ble fritaksretten tuftet på ”særskilte omstendigheter”. Da riksdagen behandlet fritaksretten i 1996, het det i proposisjonen:
«Befrielsen kan också motiveras av att inslaget upplevs som utmanande mot bakgrund av elevens speciella inställning och hemmiljö.» Det ble også uttalt en avgresning: muligheten til fritak skal «tillämpas endast undantagsvis».
En doktorgradsavhandling fra 2007 av Sara Högdin avdekker imidlertid at fritak ikke lenger er unntakstilfeller. 27 prosent, eller mer enn hver fjerde jente med innvandrerbakgrunn, deltar ikke i gymnastikk- eller svømmeundervisning, seksualundervisning, klasseturer eller studiebesøk. Samtidig er det stor skille mellom ulike type innvandrergrupper. Jenter med opphav i Midtøsten har fem ganger så høyt fritak som innvandrerjenter med opphav i Syd- eller Øst-Europa. Undersøkelsen viser også at det er vanligere med fritak hvis foreldrene har lav utdanning eller at de er sterkt religiøse.
Denne utviklingen mener Björklund, Sabuni og Ullenhag er urimelig:
Det är orimligt att den regel om befrielse från obligatorisk undervisning som var tänkt att användas i undantagsfall innebär att över var fjärde utlandsfödd flicka inte deltar i viktiga undervisningsmoment i skolan.Det finns självfallet en målkonflikt mellan å ena sidan föräldrarnas rätt att bestämma över uppfostran av sina barn och å andra sidan barnens rätt till en allsidig undervisning. Enligt internationella konventioner har familjen rättigheter att låta barnen gå i skolor som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse.
I Sverige har denna rättighet tillgodosetts genom möjligheten att välja en friskola med konfessionell inriktning. Regeringen aviserade i höstas en tydligare lagreglering på det området. Till exempel ska konfessionella inslag få förekomma i sådana skolor, men endast utanför obligatorisk lektionstid. Själva undervisningen får inte påverkas eller förändras av det skälet att en friskola har en konfessionell inriktning.Antag att en friskola med muslimsk inriktning i sin ansökan om tillstånd skulle redovisa en avsikt att flickor inte skulle få idrotts- och simundervisning eller att inga elever skulle få sex- och samlevnadsundervisning. Ansökan skulle omedelbart avslås. Kritiken mot denna friskolas koncept skulle bli högljudd. Frågan som då måste ställas är: hur kan vi acceptera att en stor grupp elever i den kommunala skolan befrias från just dessa inslag i undervisningen?Lärare och rektorer får i dag hantera önskemål från föräldrar att eleverna ska befrias från olika undervisningsmoment. Föräldrarnas motiv är ofta kulturella eller religiösa. Även en rektor som i den situationen vill säga nej med hänvisning till att befrielse bara ska användas undantagsvis, känner sig sannolikt pressad att tillmötesgå föräldrarna på grund av den paragraf om befrielse som finns i skollagen.Ett borttagande av paragrafen skulle sannolikt underlätta för många skolledare som blir pressade i denna situation.I grunden är vår utgångspunkt rätt enkel. Läroplanen för den obligatoriska grundskolan har inte tillkommit av en slump. Alla elever har rätt till den undervisning som föreskrivs i läroplanen. Att föräldrarna inte delar uppfattningen om vad eleverna ska lära sig innebär inte att de ska kunna förvägra eleverna denna undervisning. Det är därför skolplikten är lagreglerad.Även invandrarflickor har rätt att lära sig att simma, att få delta i idrott och att få ta del av sex- och samlevnadsundervisningen. För flera av dessa flickor kan skolans samlevnadsundervisning i själva verket vara en plats att få diskutera frågor om jämställdhet, som inte annars diskuteras i hemmet.I folkpartiets integrationssamråd föreslår vi en förändring av svensk lagstiftning. Rätten till befrielse från olika undervisningsinslag på grund av elevens inställning och hemmiljö, religiösa och kulturella skäl, avskaffas helt. Det måste vara tydligt att alla elever, även invandrarflickor, har rätt att lära sig att simma, delta i idrottslektioner och tillgodogöra sig sex- och samlevnadsundevisningen.