Diskrimineringsombudsmannen, DO, Katri Linna, utmerker seg igjen ved å drive frem saker som går imot kommunale regelverk eller kvinners rettigheter i Sverige.
DO mener at den muslimske mannen er i sin fulle rett til å ikke håndhilse på en kvinne. Å reagere på noe slikt, er i DO’s verden å ”handle på en diskriminerende måte”. DO mener dertil at Arbeidsformidlingen har krenket mannen.
Hvordan kvinnen som mannen ikke ville håndhilse på har reagert, er helt utenfor DO’s interesse.
Det er ikke første gang DO’s tolkninger havner i medienes søkelys. For noen måneder siden gjaldt det to muslimske kvinner som fulgte sine barn i svømmehallen. De var ikledd langermede T-skjorter, hijab og lange bukser. De fikk beskjed om å kle seg i lettere klær, men nektet med henvisning til islam. Personalet henviste til svømmehallens reglement, hvor det blant annet handler om sikkerhet hvis kvinnene skulle bli nødt til å gripe inn for å redde liv. Men DO sto klar, og anla sak mot Göteborg kommune. Kommunen fikk medhold da saken var oppe i tingretten, som mente at de to kvinnene ikke ble diskriminert på grunn av sin religion. Men hovretten (lagmannsretten) for Vestre Sverige, mente derimot at det var religiøs diskriminering – selv om personalet i svømmehallen ikke hadde en slik hensikt. Kvinnene ble tilkjent 20 000 svenske kroner hver i erstatning. Kommunen anket saken til høyesterett.
Maria Hagberg, leder i Nätverket mot hedersrelaterat våld, spør i dagens GT.se om DO Katri Linna er religiøs eller hva det er som gjør at hun igjen og igjen setter spørsmål ved den sekulære staten, og gir religionsfriheten fortrinn fremfor lover og kvinners rettigheter. Hagberg skriver blant annet:
Sverige anses vara ett av de mest jämställda och sekulära länderna i världen, även om vi har en bit kvar. Religionen är en privatsak och stat och kyrka ska vara åtskilda. Ska allmänheten tolka det som att DO ansluter sig till det intersektionalistiska förhållningsätt som går ut på att olika förtryckarordningar samverkar?
Jag har tidigare påpekat att detta förhållningssätt är katastrofalt; det åsidosätter kvinnors mänskliga rättigheter. Det innebär att religionsförtryck likställs, eller som i det aktuella fallet med mannen som vägrar ta kvinnor i hand överordnas kvinnoförtrycket.Kvinnor utgör mer än halva jordens befolkning, alltså är det är en majoritet som förtrycks av en minoritet. Den så kallade könsmaktsordningen skulle per definition av delar av den feministiska rörelsen innebära att patriarkatet utgörs av män.
Men Katri Linna är ett utmärkt exempel på att patriarkalt förtryck utövas av både kvinnor och män. Genom sitt agerande utsätter hon hela den svenska kvinnokampens sköra framgångar för en stor risk. Det som tagit oss mer än hundra år att genomföra för att förbättra kvinnors villkor – delvis tack vare att vi har varit förskonade från krig och att vi har tryckt tillbaks kyrkans makt i samhället – riskerar vi att förlora genom ett trollslag.Det tål att upprepas att hedersrelaterat våld utmärks genom att vara kvinnofientligt, homofobiskt och rasistiskt. Det har emellertid avvisats och förnekats ha samröre med religion och tradition, inte minst bland etablerade feminister i debatten, samtidigt som de flesta som kommer från religiösa diktaturer påpekar sambandet.
Mannen som nekades ersättning av Arbetsförmedlingen borde i stället anmälts av Arbetsförmedlingen till DO för diskriminering! Religiös fundamentalism hotar nämligen jämställdheten och är dessutom en grov kränkning mot sekulära muslimer som lever i Sverige. I stället för att främja jämställdhet och jämlikhet bidrar DO till att ge religiösa fundamentalister tolkningsföreträde i debatten.
Vilka kränkningar ska nästa gång leda till stämning? Ska en del sharialagar får tillämpas i Sverige, ska religiös övertygelse vägas in i fall av kvinnomisshandel? Det kan låta dramatiskt, men ger man efter för religiösa krav kommer det snart nya krav.(…)
När det gäller mannens kvinnosyn, mannen som vägrat ta en kvinna i hand vid arbetsintervjun, vore det utmärkt att här tydligt markera avståndstagande och definitivt inte uppmuntra att mannen driver ärendet vidare.
Det ska inte gå att gömma sig bakom religiös övertygelse för att fritt kunna diskriminera kvinnor. Katri Linna gör gemensam sak med fundamentalistiska feminister som förnekar förekomst av hedersvåld, med dem som lierar sig med patriarkatet.
Det aktuella fallet med stämningen mot Arbetsförmedlingen är ett klockrent exempel på det.
Religiøse særkrav er absolutt ikke veien å gå. Til tross for om man blir stemplet som rasist.