Rita Karlsen, HRS
Det er alltid en utfordring å kommentere hendelser i Sverige, idet svensk medias har som prinsipp å ikke angi personer bakgrunn. Når det gjelder artikkelen om jentene ved Törnströmska gymnas i Karlskrona som blir seksuelt trakassert av en guttegjeng, sies det ingenting om guttenes opprinnelse. Imidlertid er det mye som tyder på at dette er en kulturkollisjon i kvinnesyn, ikke minst knyttet til hva en av jentene skriver anonymt i skoleavisen:
«Tjejerna som passerar får oftast, ja nästan alltid, sliskiga, äckliga blickar på sig. De visar saker och tittar sexuellt förnedrande på oss, ibland slänger de ur sig ett och annat snuskigt och vidrigt ord, ibland långa meningar. Varför? Hoppas de att en av tjejerna ska nappa på «tjena blondie»?. Eller tror dem att vi uppskattar när de tafsar oss på rumpan? Eller när de kallar oss «svenska hora»?»
Skolens forsøk på å stoppe trakasseringen har vært fåfengt. Guttene bryr seg overhodet ikke om hva lærerne sier. Heller ikke samtaler i klassen har nyttet. Problemet har vokst seg så stort at skolens rektor Håkan Petersson har leid inn vektere, i tillegg til å varsle både politiet og sosialtjenesten.
Vekterne, som bare skal være der i to uker, har fått situasjonen til å roe seg noe ned, men samtidig er flere av lærerne skeptiske til en slik løsning. De mener situasjonen bør løses ”pedagogisk”.
– Det här sänder ut helt fel signaler. Det vi behöver är pedagogiska insatser, inte polisiära, sier Dag Persson, lærer i blant annet svensk og historie og tillitsvalgt på skolen, til SvD.se.
Han sier derimot ikke noe om hvordan dette skal angripes ”pedagogisk”, og mener i tillegg at grunnen til problemene er for få lærere og for lite ressurser:
– Lärarna hinner helt enkelt inte vara ute bland eleverna längre och vi klarar inte längre av att driva en verksamhet som uppfyller skolans mål. Skolan är inte längre målstyrd, utan medelstyrd, och det är viktigt att politikerna ser till att vi återigen blir en målstyrd skola.
Dette er antakelig nok et bevis på hvorfor denne type problemer forblir uløst. Man angriper nemlig ikke problemet, men har et tankesett om at mer kontroll og mer penger er løsningen. Jeg tror derimot at om det gis så mye økonomiske midler en bare kan ønske seg og litt til, og iverksettes kontroller som gir elevene fred i skoletiden, så endres ikke en eneste holdning hos dem som trakasserer jentene. Skal dette angripes ”pedagogisk” er det et minstekrav at en identifiserer problemets kjerne, som i dette tilfellet etter all sannsynlighet er gutter som langt på vei anser svenske jenter for å være horer. Det er deres kvinnesyn som må røskes opp med rota, og det kan være en langvarig prosess gitt at de samme guttene har en erfaring, kanskje ikke minst hjemmefra, som ”legitimerer” deres oppførsel.
Men det er jo dette vi ikke kan snakke om. Det er nesten ikke til å tro at verdier som har vært kjempet frem de siste hundre år skal kastes på båten, i frykt for å tråkke våre nye borgere på tærne. Det er rett og slett feigt av oss. Mitt forslag til rektoren på Törnströmska gymnas er: Utvis elevene som trakasserer. De som ikke tilhører skolen, ilegges besøksforbud. Det koster ikke skolen en krone, og er effektivt – og forhåpentligvis preventivt. I tillegg ivaretar det jentene som er ofre i saken. Vi bør beskytte den som beskyttes bør, og heller ikke vike for viktige verdier som vi ønsker å beholde i vårt samfunn.