Rita Karlsen, HRS
Familierådgiver Ayoub Chibli er ikke i tvil. Det eksisterer ikke den kjærlighet som holder en ikke-religiøs kvinne sammen med en tradisjonell troende muslim. Det forholdet tar eventuelle barn knekken på, om ikke med en gang, så i alle fall når barna når tenåringsalder:
– Visst, kärleken kan vara stark i början. Men när barnen kommer upp i tonåren skärps motsättningarna, sier Chibli til dn.se.
Chibli forklarer det hele ut fra ”kultursjokk”:
– Mannen utgår från att det är han som bestämmer – han kanske inte ens tycker att han ska samråda med sin hustru, för så är det tyvärr i de mest traditionella subkulturerna i Mellanöstern. Och det stämmer ju inte alls med svenska kvinnors krav på jämställdhet.
Enda verre blir det hvis mannen er arbeidsløs, forklarer Chibli. For ifølge han er å arbeide en islamsk mannlig plikt, og det er bare om mannen forsørger sin familie at han er verd allmenn respekt. Er mannen arbeidsløs og lever på bidrag, vil han kjenne seg som et null, sier Chibli. For da vil hans status synke, og kanskje verken kvinnen eller barna mener at de behøver å gjøre som han sier.
– Tyvärr försöker vissa män i det läget använda religionen som maktmedel för att försvara sin position som familjens överhuvud, sier Chibli. De blir rigida och orealistiska i sin tolkning av islam.
Krig i familien blir det raskt hvis tenåringsdatteren sminker seg og kler seg i korte kjoler og utringende overdeler, om hun går på kafe med sine venner på kvelden og mener at hun burde kunne overnattes hos sin kjæreste, ja, kanskje til og med ha sex med han.
– Mannen fylls av outhärdliga skuldkänslor, för flickans beteende strider mot islam och mot allt han har lärt sig. Somliga män reagerar primitivt, de tappar kontrollen och misshandlar flickan och kanske även hennes mamma. Men det är ännu mer fel, enligt islam, sier Chibli.
Chibli forteller at han har besøkt menn som sitter fengslet fordi de nettopp har angrepet sin egen familie.
– Deras religiösa övertygelse har påverkat dem – men ännu mer traditionen från hemlandet och grupptrycket som råder mellan landsmännen i exilen. I dessa kretsar blir man föraktad och utpekad som en dåligt familjefar om man låter sin dotter leva som ”svenska” flickor lever.
Chibli sier han forsøker til å få mannen til å reagere mindre primitivt.
– Jag säger att de aldrig får använda våld, det är fel och förvärrar bara konflikten. De ska i stället tala med sin dotter om vad som är rätt och fel, utan att hämma hennes personlighet eller kränka hennes värdighet.
Og når skilsmissen er et faktum, for det kommer jo ifølge familierådgiveren, så gjelder det at foreldrene repsekterer hverandre:
– Mannen måste förstå att dottern lever i Sverige och att hon kanske inte vill vara muslim. Så länge hon inte utsätter sig för fysisk eller moralisk fara får han respektera hennes sätt att leva. Men om hon till exempel röker, dricker alkohol, missbrukar narkotika eller har en pojkvän och har sex med honom – då måste han prata med både flickan och mamman. Om dottern ändå inte lyssnar kan han inte göra mer. Då får han nöja sig med att be för henne, säger Ayoub Chibli.
Denne, mildt sagt, snevre tolkningen til familierådgiveren i moskeen, vitner ikke godt i integreringens navn. I tillegg kan den tjene som nok et bevis på sharialovenens inntreden i Rosengård. Det synes i alle fall å være de som gjelder, men så lenge de er i Sverige kan de ikke ta i bruk de samme lovenens straffemetoder. Sier i alle fall familierådgiveren. La oss håpe han sier det samme i de lukkede rom.