Hege Storhaug, HRS
Snaphanen.dk fortsetter å følge Sverige med argusøyne. Denne gangen har de funnet en skribentartikkel i Aftonbladet fra 17.september, der Monica Gunne tar bladet fra munnen hva gjelder utviklingen i den svenske skolen.
Gunne har funnet ut at den svenske skolen har lagt seg flat for hva som er haram. Hun liker slett ikke hva hun har forstått, og sier rett ut at skolen må slåss – mot ordet haram. For hva er det haram bringer med seg? Jo:
· Att inte hålla handen.
· Att inte dansa och sjunga.
· Att inte sitta bredvid en flicka eller pojke i skolan.
Det lilla ordet haram håller på att luckra upp den svenska skolan.
Så vad betyder då ordet?
Haram är ett uttryck i den islamska rättsläran och betyder förbjudet eller synd.
Ett begrepp med stor genomslagskraft. I alla fall i en skola där de flesta barnen har en invandrarbakgrund.
Bedre blir det ikke når Gunne går konsekvensen av haram enda nærmere i klingen:
Det är mycket som kan kallas haram: Den svenska kulturen är haram. Julgran och tända ljus är haram. Att tala om Jesus är haram. Att pojkar och flickor leker ihop är haram. Gymnastik är haram. Att ta av sig kallingarna och duscha är haram. Att vara homosexuell är haram.
Men enda verre når det går opp for Gunne at haram også har betydning for hva elever faktisk får tilgang å lære:
Enligt en ny undersökning förbjuder föräldrarna till mer än var tionde elev i Stockholmsområdet sina barn att vara med på lektionerna i biologi, sex och samlevnad, musik, simning och idrott.
En annan undersökning: 27 procent av flickorna och 17 procent av pojkarna är inte med på alla lektioner.
Ett förbud med konsekvenser. Barn som tvingas hoppa över den obligatoriska undervisningen får inga slutbetyg.
Och då är risken stor att de inte kan studera vidare och hamnar i arbetslöshet.
Under läsåret 2004–2005 lämnade fyra av tio elever med utländsk bakgrund årskurs 9 med ofullständiga betyg.
Våren 2008 var nästan hälften av niondeklassarna i Rinkebyskolan underkända i något av kärnämnena svenska, engelska eller matematik.
Gunne har lyttet til lærer Maja Lundberg, som tok opp problematikken i tv-programmet ”Skolfront” for kort tid siden:
Maja Lundberg, en av de få lärare som står upp för invandrarbarns rätt till lika utbildning, sa också: ”Den svenska skolan är i kris. Särbehandlingen av invandrarbarnen förstärker segregationen”.
Och Maja Lundberg har slagits mot ordet haram varenda dag:
”Jag har sagt till barnen att skolan är en religiös frizon. Att pojkar och flickor har samma värde här. Jag har sagt att våra kroppar inte är syndiga och att begreppet haram inte finns i skolan. Jag har sagt att barnens tro finns hemma hos föräldrarna och att de är fria i skolan. Här kan de vara nakna och hålla varandra i händerna.”
Da er det bare å håpe at flere virkelig lytter til Lundberg, som kanskje har en av sine meningssøstere i Norge i logopeden Unni Jacobsen. Jacobsen har sett spesielt på elever med innvandrerbakgrunn sin språkutvikling, og den er nedslående: Hun mener at mange av elevene slett ikke er det som kalles tospråklige. Realiteten er heller at de er dobbelt halvspråklige – de kan verken det ene eller andre språket godt nok. Det skal vel liten fantasi til å forstå hvilke ringvirkninger dette kan gi.