Bak et slør av uvilje

Av Philip Wendahl, for HRSAnsvaret för utanförskap och segregation vilar tungt på politiker som inte förmått ta tag i problemen men också på dem som valt att inte integrera sig. Rörlighet över gränserna skapar dynamik och mångfald, men måste precis som allt annat följa vissa spelregler. Vi måste kunna kräva att den som kommer ny till ett land inte försöker påtvinga samhället sina normer utan smälter ihop i den gemensamma värdegrund som ska hålla ihop samhället. Många som flyr, lämnar religiöst relaterade konflikter och förtryck i det bigotta Pakistan eller teokratiska Iran. Det är viktigt att vi kan vara en fristad för ett antal offer – men aldrig för förövarna. Människor ska röra sig över gränserna men inte medeltida ideal och syn på exempelvis homosexuella och kvinnor. Ett exempel är religionens perversa krav på kontroll av kvinnor genom heltäckande burka eller niqab. Alia Khalifa kräver att få bära en sådan och därmed att samhället ska anpassa sig efter hennes normer istället för tvärtom är huvudlöst då religionsfrihet måste också få innebära frihet från religion för oss andra. I Sverige har man gjort undantag i utlänningslaget som möjliggjort barnäktenskap och man har fråntagit religiösa föräldrars barn rätt till sexual- och simundervisning. Därutöver accepterar man heltäckande slöjor och pumpar in pengar i religiösa kulturföreningar. Det är barnen som drabbas när de tvingas in dessa regida miljöer och begränsas i sin individuella frihet. Sverige måste en gång för alla sluta vara toleranta mot intoleransen. Vi kan inte acceptera en utveckling där religiösa institutioner tillåts konservera en primitiv människosyn och därför är det hög tid att stänga igen Sveriges religiösa friskolor, slopa bidragen till så kallade etniska kulturföreningar och förbjuda heltäckande slöjor på allmän plats. Istället borde vi hjälpa Europas miljontals muslimer att utnyttja sin här vunna yttrandefrihet till att inte bara ta avstånd från islams mest vidriga tillämpning utan också att reformera och sekularisera sin religion. Genom den svenska sekulära demokratin kan de välja bort miljöer som hämmar det kritiska tänkandet, barnens utveckling och integration – och här i finns det röda tråden. Man kan ju fundera på hur det kommer sig att vissa människor som flyr från förtryck och religiösa vanföreställningar väljer att leva på samma sätt i det nya demokratiska landet? Om muslimer vill emigrera till öppna och utvecklade samhällen är det rimligt att kräva anpassning. På samma sätt som vi inte längre tillåter judisk-ortodoxa domstolar kan vi inte tillåta sharialagar eller annan religiös sär- eller parallellagstiftning vilket man tyvärr gjort i exempelvis Kanada.