Hege Storhaug, HRS
Hvem skulle ikke ønske at islam + terror = fullstendig skivebom? Det skulle i alle fall jeg. Ikke minst fordi så mange muslimer er overbeviste i sine hjerter om at islam er en fredsæl religion, og praktiserer i henhold til denne overbevisningen. Å ta innover seg som troende muslims at islam legger forholdene godt til rette for terrorhandlinger, kan umulig være en enkel mental og emosjonell utfordring.
Men vi kommer ikke nærmere en forståelse av terroristers motiv og drivkraft ved å snu ryggen til islam. Det har Helle Merete Brix påpekt på rights.no i dag, og det samme påpeker amerikanske Daniel Pipes. Den politiske kommentatoren og forfatteren ser en treenighet mellom media, politikere og politiet som straks utpeker en terrorist som lidende av en ”form for mental eller emosjonell forstyrrelse”.
När nyheter når oss om muslimer som deltagit i våldsamheter så antar treenigheten bestående av politiker, polisväsendet och media utan undantag att förövaren lider av någon form av mental eller emotionell störning. (För en snabblista av exempel se min samling i «Plötslig Jihad eller «omåttlig stress» vid Fort Hood?«)
Det er ikke galskap som ligger til grunn for terror, men en ideologisk pasjon, mener Pipes. Selv om både myndighetene og journalister vil forklare mannen på Times Square i unnskyldende termer…
Jag hävdar istället att de borde börja med att förstå jihads avsikter. Det vill säga man borde automatiskt först av allt anta att det är ideologisk passion, inte galenskap som ligger bakom. Att sprida islam och att införa islamska lagar är målet. Visserligen finns det galna muslimer och de använder sig av våld, men de utgör ett mikroskopisk procent av de 15 247 muslimska terrorincidenter som förekommit sedan 11 september, uppräkningen finns att läsa på www.thereligionofpeace.com.
Det misslyckade försöket att spränga en SUV i New York Times Square föranledde spekulationer om den presumtive bombarens motiv till och med innan Faisal Shahzads, en immigrant från Pakistan, identitet offentliggjordes. Robert Dreyfuss från The Nation bortsåg från möjligheten av en jihadist från de Pakistanbaserade Talibanerna. «För mig verkar det mer sannolikt att (han) antingen var en ensam galning eller medlem av någon tvivelaktig del av Tea Party-gruppen, en anti-regerings grupp långt ut på högerkanten».
Bara timmar efter att Shahzad arresterades hade myndigheterna bråttom med att försäkra allmänheten att hans aktion inte hade någonting att göra med islam. Exempel från den 4 maj:
Mike Bloomberg, New York Citys borgmästare: bomben kunde ha placerats där av «någon med en politisk dagordning som inte tycker om hälso- och sjukvårdsförslaget eller någonting. Det kan vara vad som helst».
Mahkdoom Qureshi, Pakistans utrikesminister: «Detta är ett bakslag (för amerikansk militäraktivitet i Pakistan). Detta är en reaktion. Detta är hämnd. Och ni borde förvänta er det. Var inte naiva. De kommer inte att bara sitta och välkomna att ni eliminerar dem. De kommer att slå tillbaka».
Nadeem Haider Kiani, talesman för den pakistanska ambassaden i Washington: «Det är för tidigt att säga exakt vad bombarens motiv var men tidiga indikationer tyder på att han är ‘en störd individ'».
Cable News Network: «Det kan bekräftas att hans hus har utmätts under senare år. Jag menar man måste föreställa sig att detta gjort att familjen levt under stor press och hjärtesorg».
CBS News: «Det är inte klarlagt om det finns fler misstänkta ELLER vad motivet skulle kunna vara».
The Washington Post: Under titeln «Den ekonomiska krisen möter terrorism», skriver Ezra Klein att Shahzads hus utmätts och kommenterar: «Denna kille är som en strängteori för media: «Han sammanflätar skenbart oförenliga historier som utspelade sig förra århundradet. Men trots detta så vill man naturligtvis inte spekulera om varför någon ‘verkligen’ gjorde någonting. Människornas hjärtan är ogenomskinliga och motiv är komplexa».
Politiet finner ikke motiv, media mener motivet er et mysterium, slektninger er i sjokk, USAs utenrikspolitikk får skylden, og så videre.
Polisväsendet (som rapporterats i NYI): «Utredare säger att de fortfarande inte hittat något motiv för Shahzads aktioner». (5 maj, 2010)
Kifyat Ali, en släkting till Shahzad: «Vi är chockade. Han hade inte någon anknytning till något politiskt parti eller jihadgrupp». (5 maj, 2010)
Associated Press rubrik: «Den bilbombmisstänkte i NY samarbetar, men motivet är ett mysterium». (5 maj, 2010)
Associated Press «Federala myndigheter talar inte om ett motiv när det gäller arresterandet av den naturaliserade medborgaren som åtalats för att ha försökt spränga en bomb i New Yorks Times Square». (5 maj 2010)
New York Post «exklusivt»: Shahzad «sade att han drevs till ondska av de många dödade terrorgruppledarna, avslöjade poliskällor igår. Källor sade att han varit ett ögonvittne till dödandet under de åtta månader han tillbringade i Pakistan förra sommaren». (5 maj, 2010)
USA Today rubrik: «Motiv för NYC bilbombsmisstänkte förblir ett mysterium». (5 maj, 2010)
The Guardian rubrik: «Times Squarebomben: Pakistanier är förbryllade över bombarens motiv»: (5 maj, 2010)
”Alle” lukker med andre ord øynene for elefanten i rommet. Hvordan kan man vinne en krig hvis man ikke har mot til å navngi fienden?
(1) Vissa av dessa tolkningar säger att motiven är mystiska, vissa av dem spekulerar om den ena eller andra saken – men alla undviker noggrant elefanten i rummet.
(2) Man kan inte vinna ett krig om man inte ens har tillräckligt mod att namnge fienden.
(3) Att namnge fienden betyder att man förändrar vissa av de mer angenäma aspekterna av västerländskt liv, och det är därför svårt att göra.
(4) Jag räknar med att man endast kommer att namnge fienden efter en katastrof får vårt tålamod att ta slut och vi inte skräder orden.