Rita Karlsen, HRS
Det er i et innlegg i DN.se at Camilla Modéer, generalsekretær i Vetenskap & Allmänhet, en ideell organisasjon som har som målsetting å fremme dialog og åpenhet mellom forskere og omverden, og Arne Modig, opinionsanalytiker hos Novus, advarer mot den lave tiltroen som svenskene generelt har til forskere og andre eksperter som arbeider med innvandrings- og integreringsspørsmål.
Bakgrunnen for advarselen er å finne i en nylig gjennomført opinionsundersøkelse fra Novus. Undersøkelsen ble gjennomført i tidsrommet 30.september til 5.oktober 2010, altså etter valget i Sverige den 19.september. Som kjent ble Sverigedemokraterna den store valgvinneren da de sikret seg plass i Riksdagen. Modéer og Modig dveler innledningsvis ved dette:
Främlingsfientlighet och demokratifrågor har kommit i fokus i och med Sverigedemokraternas (SD) intåg i Sveriges Riksdag. En del debattörer hävdar att SD:s framgångar är en följd av att journalister och politiker förtigit fakta och problem med invandringen. Andra menar att det är en omhuldad myt att det skulle finnas ”tabun” i invandringsdebatten. Ytterligare andra diskuterar vad som egentligen är svenskt och varnar för att SD försöker ”kidnappa” kulturarvet.
Novus har således spurt 1.000 svensker om hvordan de ser på innvandring og integrering. Resultatet er nedslående: En stor majoritet, 73 prosent, mener at integrering og innvandring er et stort problem i Sverige.
Undersøkelsen avdekker videre at mange svensker er usikker på hvilke følger integrering og innvandring har for Sverige: Bare 35 prosent mener at de selv har nok kunnskaper til å kunne avveie hvordan en på best måte skal håndtere ulike spørsmål knyttet til integrering og innvandring.
Kronikørene stiller seg dermed noe overrasket til neste funn:
Något överraskande visar undersökningen att det samtidigt hos många finns en högt ställd förväntan på expertkunskaper. En stor majoritet, 74 procent, tror att forskare och andra experter helt eller delvis har de kunskaper som behövs för att vi i Sverige på ett bra sätt ska kunna hantera olika frågor om integration och invandring.
Men til tross for at hele 74 prosent har tro på forskernes og ekspertenes kunnskaper uttrykker de samtidig en mistenksomhet mot denne ekspertisen og det virkelighetsbildet disse gir av problemene, noe Modéer og Modig oppfatter som svært alarmerende:
Mycket alarmerande är att det samtidigt finns en uttalad misstänksamhet mot denna expertis och den verklighetsbild de ger av dessa problem. Fyra av tio menar att forskare och andra experter i dag inte ger en rättvisande bild av vilka problemen är när det gäller integration och invandring. Av dem som själva ser frågor om integration och invandring som ett mycket stort problem är andelen hela 65 procent. Av SD:s sympatisörer svarar fler än nio av tio att den bild forskare och experter ger är felaktig.
Som kjent er ”utenforskaps”-begrepet velkjent i Sverige, da det benyttes som forklaringsvariabel i langt de fleste debatter om integrering. Dette ved at integreringsproblemer knyttes sammen med at innvandrere ikke får ta fullverdig del i det svenske samfunnet og slik sett blir plassert i et utenforskap av storsamfunnet. Det samme ”utenforskaps”-bildet benytter kronikørene når de sammenstiller kunnskap og tendenser til fremmedfiendlighet:
Vi vet sedan tidigare att många svenskar befinner sig i ett ”kunskaps-utanförskap”. Det visar andra studier från Vetenskap & Allmänhet i samarbete med Novus och med SOM-institutet (i boken ”Känsla för kunskap”, september 2010). Utanförskapet gör människor sämre rustade att göra viktiga val och mindre benägna att delta i det offentliga samtalet.
Den här gruppen, som karakteriseras av låg utbildningsnivå, arbetaryrken och låga inkomster, har lägre förtroende för forskare och lägre tilltro till forskningsbaserad kunskap än andra. De är också mindre nöjda med sina liv och med demokratin, och har sämre tillit till andra människor. Många av dem återfinns bland SD:s väljare.
At utdanning og kunnskap er en vaksine mot fremmedfiendtlighet og rasisme har etablert seg:
Att utbildning och allmänbildning kan bidra till att motverka främlingsfientlighet har lyfts fram av flera debattörer, men också att utbildning i sig inte är något ”vaccin” mot rasism. Kunskap och bildning är viktiga för demokratin, men tycks i mångt och mycket ha tappats bort i den politiska retoriken. Intresse och engagemang för kunskap behöver vårdas för att växa.
Många anser alltså att de egna kunskaperna är otillräckliga. Samtidigt finns låg tilltro till forskares och experters förmåga att bidra med sin kunskap.
Brist på kunskap skapar rädsla. Rädsla är en grogrund för misstänksamhet, som i förlängningen kan bli till främlingsfientlighet. Såväl politiker som forskare och experter måste våga möta, lyssna på och ta människors oro på allvar.
Ett sätt att bemöta misstänksamhet och oro är kontakter och samtal. Det behövs fler möten mellan forskare å ena sidan och såväl enskilda medborgare som politiker å den andra. Genom dialog ökar också förståelsen för vetenskapliga metoder och ett vetenskapligt förhållningssätt, vilket gör det lättare att genomskåda både forskning som inte håller måttet och populistisk retorik baserad på felaktiga antaganden.
Det som derimot kronikørene ikke tar opp til debatt, er om det kan stilles spørsmål ved hvilken kunnskap som er den mest ”riktige”. Modéer og Modig synes å ta undersøkelsens resultater til inntekt for at dette er mennesker som burde hatt mer ”riktig” kunnskap, idet kunnskapsløshet skaper redsel som igjen er grobunn for mistenksomhet som igjen kan bli til fremmedfiendtlighet – hvorpå de påpeker at menneskers uro må tas på alvor. Men gjør kronikørene det?
Kronikørenes svar er dialog. Ved dialog mellom forskere og velgere, og eventuelt politikere, er det Modéer og Modig sin oppfatning at forståelsen vil øke for vitenskapelige metoder og vitenskapelig fortolkningssett – men hva med det motsatte? Vil slike dialoger kunne skape noen forståelse for den empiriske virkeligheten som kanskje mange svenskene uttrykker med sin uro? Kanskje det nettopp er avstanden mellom forskernes skrivebord og opplevelser i hverdagen som er det største problemet? Tilkjennegir ikke Modéer og Modig heller et elitistisk syn; det er forskerne som har rett, og det må de lære seg å formidle til den alminnelige svenske?
Samhället har ett stort behov av nya kunskaper liksom av begripliga sammanställningar av den kunskap som redan finns. Forskare och experter kan spela en betydligt större roll i debatten än vad de gör i dag. Men då krävs större lyhördhet och vilja att lyssna på andras synsätt, liksom förmåga att förmedla de kunskaper som finns på ett trovärdigt och begripligt sätt.
Forskare och experter – ta er tid att möta människor i samtal om den kunskap ni har, både vid direkta möten och via medierna!