Jeg? Jeg visste ingenting, absolutt ingenting

Rita Karlsen, HRS

I romjulen i et svensk/dansk sikkerhetspolitisamarbeid ble fem menn pågrepet, mistenkt for å forberede terrorhandlinger i Danmark. Mennenes mål skal ha vært å drepe så mange som mulig. Fire av disse er bosatt i Sverige, der tre av dem har svensk statsborgerskap. En av mennene er Helena Benaoudas svigersønn. Etter pågripelsen av svigersønnen gikk Benaouda og hennes nærmeste familie under jorden. Hun gjemmer seg i redsel for trusler mot familien. Nå har hun brutt tausheten. Spørsmålet er om det hadde vært klokere å forbli taus.

Til DN.se forteller hun at verken hun eller datteren, Safia (med kallenavn Fia), har visst eller skjønt at Munir Awad, svigersønn og ektemann, hadde noen tanker om å utføre terrorhandlinger på dansk jord.

Hur fick du veta att Munir Awad gripits?

– En journalist ringde upp mig. Jag frågade min dotter, och när vi sökte honom fanns han ingenstans. De bor inte ihop men de hade haft kontakt ett par dagar tidigare eftersom de har två små barn tillsammans.

I SVT:s ”Debatt”, strax efter sprängningen i Stockholm den 11 december, sa du att du personligen inte träffar på extremister. Två veckor senare grips din svärson, för tredje gången, misstänkt för terrorbrott. Hur går det ihop?

– Det går ju inte ihop. Om misstankarna mot Munir Awad stämmer, vi har inte bevis för det än, så kan det ju vara förvånande att min dotter inte visste om något. Safia säger: ”jag fattar ingenting, jag vet inte vad han håller på med.” Och jag borde ju själv ha vetat. Hur är det möjligt att dölja sådana här saker för nära?

Helena Benaoudas eget spørsmål er mer enn interessant, nettopp fordi det går rett til kjernen av det vi alle lurer på: Hvordan er det mulig å avdekke en voldelig ekstremist før vedkommende rekker å ty til voldelige handlinger? Avisen forfølger Benaoudas tanker, og hennes svar er vel så interessant:

Är det möjligt?

– Ja. Anhöriga hålls utanför. Men samtidigt tappar dessa kvinnor och barn allt sammanhang. Män som verkligen är extremister misstror ju samhället och vice versa. Och samtidigt blir kvinnorna misstänkliggjorda av samhället för att alla tror att de vet något. Tack och lov har ju Safia mig som en port ut till det vanliga samhället.

Beklager, men her tror jeg ikke vi har truffet på den skarpeste kniven i skuffen. Familien er å betrakte som de mest uskyldige – for familiens kvinner og barn er de ”virkelige ofrene” da de kan bli mistenkt – av samfunnet – for å ha visst noe? Det er med andre ord fullstendig utenkelig at det er våre nærmeste, vår familie, våre foreldre, våre ektefeller, våre barn, som kjenner oss best? Og hva i all verden mener Benaouda med at ekstremister mistror samfunnet – og vice versa? Jeg betviler ikke at ekstremister misliker samfunnet (som de har valgt å leve i) og at samfunnet misliker ekstremister, men hvis Benaouda med dette mener å hentyde til en slags ”legitimering” av hvorfor noen er/blir ekstremister, så er hun i min vurdering på ville veier. Det er kanskje på sin plass å minne om, hvis politiets antakelser er riktige, at mennenes mål var å drepe så mange som mulig.

Så hvor ”takk og lov” det er for at hennes datter har henne som ”en port til det vanlige samfunnet”, er jeg jammen ikke sikker på. Samtidig registrerer jeg at den vanlige taktikken tas i bruk – å putte seg selv i offerrollen.

Varför har du gått under jorden?

– Jag har tagit hand om min dotter, och mina två små barnbarn. Vi kan inte bo hemma hos mig eftersom medierna jagar dem. Därför bor vi nu hos några vänner. Jag håller mig undan för att medierna inte ska spåra dem genom mig. Men personligen får jag hotfulla sms och telefonsamtal dygnet runt. De första dagarna var jag rädd för att själv bli överfallen, och helt oförmögen att hjälpa Fia.

Men Benaouda er ikke bare mor, hun er også en av de fremste eksponentene for muslimer i Sverige, ikke minst som leder for Sveriges muslimske råd, noe avisen ikke utelater å påpeke. Men Benaouda viser til at familien er i krise, at hun må løse den – og det får kritikerne ”bare respektere”.

DN.se har derimot ikke tenkt å la Benaouda slippe unna med sine uttalelser på SVT, som altså falt kort tid etter at en mann sprengte seg selv i luften midt i julerushet i Stockholm. Ikke minst stilles det spørsmål ved at hun heller vil prate om Sverigedemokraterna (det lyder en smule kjent…) og trusler mot moskeer enn om ekstremisme:

Dina uttalanden under det kaotiska samtalet i SVT:s ”Debatt” har tolkats som att du blundar för förekomsten av islamistisk extremism, och i stället väljer att prata om Sverigedemokrater och hot mot moskéer. Har extremismen inom islam ökat?

– Jag anser att extremismen ökar på båda sidor. Det här är krafter som göder varandra. Men ingen extremist kommer till en vanlig svensk moské och talar om sina avsikter. För dem är vi överlöpare till det svenska samhället. Vi kan diskutera med unga, och det gör vi. Nu lägger samhället hela ansvaret på oss fast vi är en frivilligorganisation utan anställda. Men vi har inga resurser. Vi måste diskutera fram en gemensam strategi tillsammans med Säpo, departement och myndigheter. Moskéer och kyrkor är inte några polismyndigheter som kan jaga människor. Vi har en annan etisk och social roll. Om vi blev inbjudna till ett riktigt samarbete skulle jag omedelbart tacka ja. Jag har ju dessutom personliga erfarenheter av vad som händer med fruarna och barnen. Hur ska vi se till att de inte hamnar utanför samhället?

Det er vel ikke annet å si enn at vi har hørt det før: ingenting visste de, ingenting skjønte de, men du kan være sikker på at hvis de bare får (mer) penger og (mer) tilgang til maktens korridorer (samarbeid med politi og andre makthavere) så er det ingen ende på hva de kan utrette.

Og da er det vel bare å spikre fast neste poeng – de som utfører voldelige handlinger i islams navn, kjenner ikke islam:

Var har du sett extremism?

– På nätet finns överdrivna tolkningar av islam, och felaktiga översättningar av jihad. I islam är inga krig heliga. För mig är självmordsbombaren i Stockholms city en kriminell. Jag tar avstånd från all islamisk extremism. Användandet av våld är alltid oacceptabelt.

– Väldigt många som döms för terrorbrott har tidigare begått andra brott. De här killarna har ingen kunskap om islam. De har nyligen blivit frälsta. De straffar sig själva genom att vara väldigt, väldigt ”fromma”. Jag har sett samma mekanism hos kvinnor, även om det inte får våldsamma uttryck. En kvinna som blivit muslim nyligen, och som tidigare varit ute och festat mycket, kan bli väldigt extrem i sina åsikter. De tar på sig roller som islam inte kräver. Det är väldigt olyckligt när vilsna människor tappar sig själva. Detta gäller även kristendomen.

Benaoudas forklaringer har derimot alvorlige brister. Da hennes datter Safia, da 17 år og gravid, dro på juleferie sammen med mannen til Dubai i 2007 endte det med at paret tok en ”spontanreise” videre til Somalia. Vi kan vel trygt slå fast at det ikke er å betrakte som en chartertur. Senere har også svigersønnen Awad fortalt at han før denne reisen hadde planer om å bosette seg i Somalia. Men ingen alarmklokker har ringt hos mor/svigermor Benaouda. Og det til tross for at Somalia-turen ender med at svigersønnen blir fengslet i Etiopia, mistenkt for terrorplaner. Benaouda bistår paret hjem, ved hjelp av den svenske staten som betaler returbillettene. Heller ikke da paret, som ikke har særlig med penger, reiser til Mekka – og så til Pakistan, hvor de også ble fengslet, ringer det noen klokker hos Benaouda. Tvert om påpeker hun at vi ”ikke vet hva som har skjedd på disse reisene” – utover at paret tok seg ulovlig (uten visum) inn i Pakistan.

Selv det at datteren og ektemannen ikke bor sammen, synes å være noe som Benaouda stusser over – ei heller det faktum at svigersønnen er bostedsregistrert på samme adresse i Stockholm som to somaliere som nylig ble dømt for terrorhandlinger i Somalia. Ingen alarmklokker ringer hos Benaouda. Men hun forteller at hun har sagt til svigersønnen ”att han inte borde blanda sig med personer som blir gripna”. Utsagnet er tvetydig; kan han blande seg med personer som unngår å bli pågrepet?

Nettopp hva som er ”blitt bevist” synes mer sentralt for Benaouda enn hva som faktisk kan være begått eller planlagt.

Du har ifrågasatt att din dotter och ditt tvååriga barnbarn tagits i förvar utan att ha begått något brott. Men du har även försvarat, och gjort dig till talesperson, för en man som du inte vet så mycket om.

– Jag vet inte precis om jag försvarat Munir. Tidigare har jag ifrågasatt hans omdöme. Om han hade agerat klokare hade vi ju inte blivit utsatta. Men eftersom han tidigare frisläppts har det ju hittills inte funnits några tillräckliga bevis för det som medierna skrivit om honom. Oavsett om han frias även den här gången så hoppas jag innerligt att bevisningen blir offentlig. Sedan kan inte jag spekulera om deras relation. Det viktigaste för mig är att Safia har kvar sitt förtroende för mig. Jag vill inte att hon ska vända mig ryggen. Då skulle jag lämna henne i sticket. Hon har inte gått färdigt gymnasiet och just nu lever hon på barnbidrag och föräldrapenning. Jag är glad över att hon sagt att hon ska börja plugga igen.