Gjengitt i sin helhet med tillatelse fra kronikkforfatterne
«Stå upp mot sharia – det gör dig inte till islamofob!»
Det är hög tid att ni vaknar nu, svenska politiker och journalister. Våga se sanningen i vitögat och stå upp mot medeltida hedersvärderingar och sharialagar!
Ännu en ung kvinna i Sverige har fallit offer för hederskulturen. 19-åriga Marias kurdiska familj bestämde att hon var en hora som måste dö för att rädda familjens «heder», och som det ser ut beslöt sig släkten för att Marias 16-årige lillebror skulle utföra det brutala dådet. Två liv har offrats i hederns namn – både Marias och broderns.Dådet i Landskrona måste leda till en förändring av den svenska debatten. Vi måste fördöma de omänskliga värderingar som gör att människor mitt ibland oss mördar sina egna barn. Det duger inte att fortsätta huka för islamisterna och medeltidsprofeterna som använder sig av «rasistkortet» för att slippa göra upp med sin gamla kultur. Det är hög tid att kräva av dem att om de vill leva i Sverige så måste de acceptera att här har alla ungdomar rätt att välja sina egna liv och sina egna pojk- och flickvänner.Häromveckan höll Tryckfrihetssällskapet i Malmö ett möte med rubriken: «Hoten mot våra mänskliga rättigheter.» Vi som skriver artikeln deltog båda – Ingrid Carlqvist i egenskap av grundare och ordförande för sällskapet och Bahareh Andersson som en av föreläsarna. Mainstream-medierna och den så kallat antirasistiska organisationen Expo har inte gjort några nämnvärda insatser mot hederskulturens utbredning i Sverige. Bahareh Anderssons debattartiklar bemöts med tystnad och Tryckfrihetssällskapet utmålas som högerextremt och rasistiskt.Om medierna i stället hade kommit till mötet i Malmö hade de fått höra Hege Storhaug från norska Human Rights Service berätta om hur hennes organisation efter cirka tio års kamp nu äntligen lyckats få norska politiker att lyssna på dem i frågor som rör hederskultur. Och de hade kunnat få höra mig, Bahareh, berätta om den mur av tystnad som möter mig varenda gång jag försöker få svenska politiker att lyssna.Jag berättade för publiken hur jag som nittonåring i Iran greps av moralpolisen för att min slöja satt snett och dömdes till femtio piskrapp för att jag hade en västerländsk film i handväskan. I förnedringens stund föddes mitt feministiska motstånd mot de barbariska sharialagarna och en tid senare lyckades jag fly till Sverige. Ett land där jag trodde att jag för evigt skulle slippa undan religiösa lagar och värsta sortens kvinnoförtryck.Tyvärr blev det inte så. När jag gifte mig med en svensk, kristen man fick jag höra att jag var en dålig muslim som smutsade ner islam. Jag fick till och med ta emot dödshot av svenska islamister. Sakta men säkert började det gå upp för mig att islamisternas religiösa krav inskränker svenskarnas frihetsrättigheter och att den svenska kulturrelativismen tillåter detta. Riktigt skrämd blev jag när jag såg Abdirisak Waberi, dåvarande ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, i SVT-dokumentären «Slaget om muslimerna». Där säger han att flickor för att skydda sin oskuld inte får dansa och att månggifte är bra eftersom det förhindrar otrohet. Månggifte för män alltså, att kvinnor skulle få ta flera män är givetvis uteslutet i hans värld.Ett år senare kom den totala chocken – då valdes samme Waberi in i riksdagen för Moderaterna. Hur var detta möjligt? Hur kunde mitt nya, fria och demokratiska hemland släppa in en medeltidsprofet i riksdagen? Hur länge dröjer det innan skoldanser blir förbjudna och månggifte för män tillåtet?Jag beslöt mig för att agera. Jag ringde gång på gång till Moderaterna för att få Fredrik Reinfeldt eller någon annan ledande politiker att svara på vad en man som predikar dans-, musik- och sexförbud gör i deras riksdagsgrupp. Till den dag som i dag är har jag inte fått något svar.Jag ringde då till de andra riksdagspartierna, men alla duckade. Ingen ville fördöma Waberis åsikter. Jo, en enda politiker höll med mig – Gudrun Schyman. Men bara tills jag föreslog henne att vi skulle skriva en gemensam debattartikel, då hoppade hon av.Så går det till: i mitt gamla hemland Iran skulle politikerna hänga mig för att jag ställer de förbjudna frågorna, men här blir jag bara ignorerad. Av alla utom Tryckfrihetssällskapet. Men de, liksom jag, ignoreras eller baktalas av mainstream-medierna. Det började redan på gatan när jag var på väg in på mötet. Där stod tre frilansfotografer och tog bilder och filmade alla som gick in i byggnaden. Det var kusligt att bli bevakad på det sättet.En enda journalist var med på mötet – Expos Daniel Vergara. Han lyckades förminska och förlöjliga mig genom att skriva:
«Bloggaren Bahareh Andersson var den sista talaren. Hon skilde sig en del från de föregående i och med att hon själv är muslim. Hon berättade om tortyr hon upplevt i Iran innan hon kom till Sverige. Det gjorde mig till en muslimsk feminist sa hon. Bahareh Andersson sa även att hon vill behålla sin kultur och att hon inte är intresserad av att assimileras. Främst fokuserade Bahareh Andersson på hedersvåld, som hon kritiserade samhället för att göra för lite för att komma åt.»
Ingenting om att jag anklagar islamister för att förvandla min religion till ett politiskt slagfält med sitt stöd till våldshandlingar. Ingenting om den svenska varianten av «mångkulturalism» som på grund av våra politikers hjälplöshet och/eller likgiltighet låter grupper och individer ostört få leva kvar i uråldriga normer och värderingar. Trots att dessa bryter mot alla våra mänskliga rättigheter. Trots att de leder till könsapartheid i offentliga miljöer, till tvångsäktenskap, oskuldskontroll och i de värsta fallen även mord.Som muslimsk feminist kräver jag att muslimska kvinnor ska ha samma rättigheter som svenska kvinnor har. Men våra politiker och myndigheter står handfallna inför de islamistiska extremgrupper som nu växer sig starka i de etniska enklaverna i Sverige. I segregationen föds fler och fler jämställdhetshatare och våldsbenägna islamister -mitt i jämställdhetens bästa land.Daniel Vergara skrev också:
«Liksom vid förra mötet var det islam som var i fokus. Budskapet var tydligt, islam är ett hot mot friheten och välfärden. Det framhölls även att medierna tystar de som påtalar detta.»Detta är inte sant. Varken jag eller någon av de andra föreläsarna beskrev islam som ett hot mot västvärlden. Det är islams politisk/juridiska del sharia som hotar de mänskliga rättigheterna. Så länge politiker och journalister inte förstår denna skillnad kommer hedersvåldet och islamiseringen att växa sig starkare i Sverige. Ingen av oss som kritiserar sharia vill att muslimer ska sluta tillbe sin gud i det privata. Själv har jag gjort valet att vägra gå i moskén så länge man inte tillåter kvinnliga imamer, homovigslar eller låter muslimska kvinnor gifta sig med män av annan religion. Återigen – samma rättigheter för oss muslimska kvinnor som Svenska kyrkan ger sina medlemmar. Det är hög tid att ni vaknar nu, svenska politiker och journalister. Sluta kalla mig och Tryckfrihetssällskapet för islamofober och främlingsfientliga! Våga se sanningen i vitögat och stå upp mot medeltida hedersvärderingar och sharialagar! Våga försvara de mänskliga rättigheterna för alla människor som bor i Sverige!