Jeg har tidligere omtalt Uppdrag gransknings oppfølgingsdokumentar «Kampen om koranen», sendt på SVT1 30.januar i år. Konklusjonen etter å ha sett programmet var at ikke mye hadde endret seg siden deres første program om dette temaet, men at lederne i moskeene hadde lært seg å pakke inn budskapet litt bedre. Og budskapet er fortsatt at koranen ikke kan endres eller debatteres, men står fast som lov, men at man i Sverige skal følge svenske lover når det gjelder ekteskapsråd.
I en ypperlig artikkel på nettsiden og nyhetsbloggen Newsmill går Sara Mohammad fra foreningen Glöm aldrig Pela og Fadime hardt ut mot svenske feminister, og anklager dem for å svikte innvandrerkvinner og for å støtte islamistene. Hun anklager også svenske politikere for unnvikenhet i forhold til innvandrerkvinners rettigheter og menneskeverd, og kritiserer innvandringspolitikkens ignoranse og manglende bevissthet, som fører til at innvandrere lever i enklaver i det svenske samfunnet og får kvinneundertrykkende rådgivning i moskeene, helt uforstyrret.
Schymans försvar av islamister är ett hån mot alla kvinnors og mäns värdighet.
Föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime: Man kan inte vara emot könsdiskriminering och samtidigt hävda att islams sharialagar inte leder till könsapartheid.
Sara Mohammad kritiserer spesielt Gudrun Schyman, svensk politiker og feminist, tidligere medlem av Marxist-Leninistiska Kampförbundet, senere representant for Vänsterpartiet i Riksdagen, før hun måtte gå av i 2003 etter beskyldninger om skattesvik. Schyman startet så opp Femnistisk initiativ i 2005, var med på å gjøre dette om til et politisk parti, men partiet fikk ingen plasser i Riksdagen. Hun deltok som uavhengig representant på Riksdagen frem til 2006.
Gudrun Schyman har i kritisert Uppdrag granskning for å gjøre kvinneundertrykking til et spørsmål om islam:
Gårdagens Uppdrag granskning visade att det i flera svenska moskéer finns en oacceptabel kvinnosyn. Detta gäller förstås inte samtliga muslimer, men ändå väljer Uppdrag granskning att peka ut en enskild religion. Kvinnoförtryck blir därmed en religionsfråga och en kvinnofråga – istället för att presenteras som det övergripande samhällsproblem det faktiskt är, skriver Gudrun Schyman och Julia Bahner, Feministiskt initiativ.
Schyman mener at dette aldeles ikke er en sak spesiell for islam, men et generelt samfunnsproblem, som altså ikke kun gjelder for muslimer. Hun mener også at programmet bidrar til å fremme rasisme i det svenske samfunnet.
Sara Mohammad er ikke enig:
I uppföljande programmet svarade några intervjuade imamer ärligt, men kränkande för kvinnorna, att koranens ord inte får ändras utan imamernas svar ska anpassas efter det land man lever i. Kvinnor som bor i Iran och andra shariastyrda länder ska alltså fortsätta stenas, misshandlas, bli bortgifta, bli våldtagna av sina män. Samma åsikter som rasister har. Och Sverige ska utvisa muslimerna till deras hemländer och DÄR får de göra vad de vill – men inte här i Sverige för i Sverige måste de följa svenska traditioner.
I Newsmill reiser Sara Mohammad en rekke kritiske spørsmål til Feministisk initiativ:
* Hvordan kan et parti som fremstiller seg som «feministisk» stille seg på islam side mot utsatte innvandrerkvinner?
* Hvorfor vil partiets talsmenn ikke sette seg inn i innvandrerkvinners problem?
* Når skal politikerne bry seg om demokrati og likestilling for innvandrerkvinner og -barn?
* Hvorfor får moskeer økonomiske bidrag til sin kvinnefiendlige rådgivningsvirksomhet?:
Var samtliga moskéer står idag är mycket tydligt. De är HELT FÖR:
1. Kvinnomisshandel.
2. En man får ha flera hustrur.
3. Misshandlade kvinnor ska acceptera att bli våldtagna av sina män.
Dessa tre punkter strider mot FN:s mänskliga rättigheter, mot svensk lagstiftning, och mot kriterierna för att få statsbidrag eller kommunala bidrag i Sverige. Men ändå får de bidrag till sin kvinnofientliga rådgivningsverksamhet! Varför?
Som svar på Schymans anklage om at Uppdrag granskning gjør kvinneundertrykking til et spørsmål om islam, svarer Mohammad:
Att alla religioner mer eller mindre utövar förtryck mot kvinnor är inget nytt, men vilken religion som har den faktiska makten idag har stor betydelse. Politisk islam är den religion som har mest makt i världen idag. Den har dessutom stöd av personer som Gudrun Schyman som försvarar islam och struntar i alla dess brottsoffer.
Gudrun Schymans /Feministiskt Initiativs och islamisternas inställning är respektlös mot både invandrarkvinnor och –ungdomar, men också mot de svenska feminister som genom åren har kämpat med näbbar och klor för att alla människor ska ha rätt till den demokrati och jämställdhet som Sverige officiellt står för.
(…)
Under alla mina 20 år i Sverige har landet talat om ”tolerans”, «religionsfrihet» och «demokrati» och man har givit omfattande ekonomiskt stöd till dessa konservativa religiösa samfund.
Feminismen måste ovillkorligen sätta sig emot alla ideologiska och religiösa auktoriteter som hindrar att kvinnor får samma rättigheter som männen.
Man kan inte säga sig vara emot könsdiskriminering och samtidigt blunda för att islams sharialagar leder till könsapartheid. Men islamister och en del feminister stämplar sådant tal som islamofobi och rasism.
Imamerna har med sina råd kränkt invandrarkvinnorna och barnen genom att hålla fast vid politisk islams odemokratiska normer och värderingar, och de har därigenom bidragit till att upprätthålla hederskulturen.
Gudrun Schyman och F! borde skämmas, de borde be om ursäkt till miljontals utsatta invandrar kvinnor i väst och till alla de kvinnorättsaktivister som med risk för sina liv demonstrerar mot politisk islam och dess sharialagar!
Ett godt svar til Schyman og helt betimelige spørsmål til svenske feminister.
Og mens vi venter på en tilsvarende norsk granskning av moskeene og deres rådgivning, så kan vi også undres litt på hvorfor det er så dørgende stille også fra norske feminister i forhold til kvinnespørsmål i islam? Er det fordi de ikke våger, eller fordi de ikke bryr seg om at kvinner undertrykkes så lenge det er «dem» og ikke «oss»? Er de redde for å måtte bruke det flittig anvendte stempelet «islamofob» i sin egen panne? Er det greit med forskjellsbehandling så lenge ofrene «vil det selv»?
Hvor befinner norske feminister seg mentalt, se det skulle jeg gjerne hatt svaret på, og jeg er neppe alene om det. Det kan bli interessant å følge med på dette fremover, for dette er problemstillinger som ikke vil gå seg til, men bli mer og mer tydelige. Før eller senere må også norske feminister på banen og svare for seg, for anklagene vil komme også her:
Hvorfor har dere sviktet innvandrerkvinnene?
Og hvorfor støtter dere islamistene?
Det er nok på høy tid at ord som «rasisme» og «islamofobi» dekonstrueres, fordi de som bruker disse ordene aktivt i dag definerer innholdet, men stemmer innholdet med det egentlige begrepet? Neppe, for hvem er de egentlige rasistene? Jeg lar Sara Mohammads ord snakke for seg:
Gudrun Schyman, politisk islams representanter och öppna rasister är varandras spegelbilder vad gäller synen på invandrarkvinnor och -barn!
Les også Hege Storhaugs kronikk om Dagbladfeministenes svik overfor muslimske jenter og kvinner, de tre M-ene, Marte, Martine og Marie, fra 2009, og ikke så ulik kritkken som nå reises av Sara Mohammad.