I forrige uke røk Olle Engström ut av Moderaterna i Borås etter å ha kritisert innvandringspolitikken.
Det er godt mulig at det er i kommune-Sverige opprøret mot den ekstreme innvandringen vil komme, akkurat hva som skjedde et par år før nasjonalvalget i Danmark i 2001, da særlig socialdemokratiets ordførere i innvandrertunge kommuner ga beskjed til den sosialdemokratistyrte regjeringen om å bremse: de klarte ikke å integrere alle som kom på familiegjenforening.
I Sverige er det både asyl- og familieinnvandringen som knekker velferden i kommunene. Nylig avholdt Moderaterne et internt seminar om partiets politikk, der det ble lagt opp til spørsmål og diskusjon. Det var dette seminaret som fikk partimedlemmet Björn Schaerström, som sitter i Vallentuna bystyre, til å ta av i raseri og fortvilelse over den ekstreme arrogansen og ansvarsfraskrivelsen fra Reinfeldt og co. Regjeringen gjør hva den kan for å tåkelegge at politikken som føres er en bevisst politikk.
Som Schaerström innleder i et langt innlegg, som er så i opprør mot partiledelsen at jeg blir forundret om dette ikke får politiske etterspill for Schaerström – og Reinfeldt og hans ”liga”:
Hur mycket jag än viftar avbryts tillställningen klockan åtta. Någon djupgående debatt eller kritik som spräcker den egna världsbilden vill minister Billström och den auktoritäre debattdödaren statsminister Fredrik Reinfeldt absolut inte ha, efter migrationsminister Billströms presentation av migrationspolitiken på M-akademin i maj 2013
Onsdagen den 29 maj bevistade jag den s.k. M-akademin, ett internt moderat informations- och utbildningsforum där ledande moderata företrädare några gånger per år presenterar moderat politik återföljt av frågestund och diskussion.
Denna gång om migrationspolitiken med migrationsminister Tobias Billström som under en knapp timme understödd av dussinet power point bilder presenterade moderaternas och regeringens migrationspolitik. Som bl.a. visade att Sverige år 2012 i förhållande till befolkningen tog emot 6 gånger fler asylsökanden än Tyskland och 20 gånger fler än Italien och att vi med ca 44,000 mottagna i absoluta tal placerar oss som nummer tre i Europa. Samt att prognosen för 2013 pekar på ytterligare 54,000 sökanden där ministern utan närmre förklaring berättar att i genomsnitt ungefär 2/3 får avslag vilket skulle innebära ytterligare 15-20,000 nya invandrare för året.
Schaerström viser videre til at Sverige siste tiårene har mistet vesentlige deler av eksportindustrien, har en høy og stadig voksende arbeidsløshet, har et av vedrens høyeste skattetrykk og høye levekostnader, og har samtidig sannsynligvis verdens mest gjeldtyngede befolkning, et pensjonssystem som er på konkursens rand og et ”økonomisk klima der så godt som samtlige kommuner, fylker og offentlige institusjoner i lang tid har kjempet med å få ressursene til å strekke til det prioriterte”.
Men ingenting av dette var tema for statsminister eller migrasjonsministeren under hans foredrag. Dette ble ”ikke berørt med en stavelse”.
På samma sätt som han inte heller berör de påfrestningar det kan innebära för ett land där en växande andel icke självförsörjande innevånare skall försörjas av allt färre arbetande som skall finna motivation att stiga upp varje morgon för att jobba allt hårdare för att sedan tvingas ge bort en del av de gemensamt inarbetade resurserna till icke intäktsbidragande okända. På samma sätt som han inte heller berör vare sig kostnader eller de långsiktiga finansiella prognoserna för den invandring som han, under upprepad försäkran om de för landet i allt väsentligt positiva effekterna, tecknar i så gott som uteslutande ljusa färger.
I spørrerunden benytte Schaerström derfor anledningen til å etterspørre en klar og sannferdig redegjørelse for de avgjørende skillene mellom asylpolitikken i Tyskland, Italia og Sverige, og om Tyskland og Italia etter ministerens bedømming bryter internasjonale konvensjoner og avtaler eller gjør noe annet galt ettersom langt færre søker asyl der.
Du har sikkert allerede luktet lunta: svarte var et langt usammenhengende resonnement. Ikke ett ord eksempelvis om svenske myndigheters tolkning av internasjonale avtaler og regler. Men ministeren understreket at Sverige ”tar ansvar”, i motsetning til en del andre land.
Schaerströms innlegg er såpass langt at jeg gjengir her kun de mest sentrale avsnittene, mens de som vil lese alt, finner artikkelen her.
Etter å ha pekt på at politikken er så langt ute på venstresiden at Olof Palme ville ha grått i glede. Sier han dette:
Detta trots att Billströms egna bilder presenterar en havererande boendesituation, en allarmerande ökning av antalet ansökningar och beviljade permanenta uppehållstillstånd och en i det närmaste oöverblickbar och allt mer ansträngd situation för många av landets kommuner och dess allt mer trängda och uppgivna kommunpolitiker. Politiker som inte får ihop behovet av ökad invandring och arbetskraft med arbetslöshet och utanförskap, som inte får ihop mer självpåtagna kostnader med allt mer sparande och som inte får ihop att minderåriga efter egen informationshämtning heroiskt skulle lämna familjer och föräldrar för en oplanerad och osäker framtid i Sverige. Vi moderata kampanjarbetare som söker logiska och begripliga argument till väljarna står svarslösa.
(…).
Någon djupgående debatt eller kritik som spräcker den egna världsbilden vill minister Billström och den auktoritäre debattdödaren statsminister Fredrik Reinfeldt absolut inte ha. Hur mycket jag än viftar avbryts tillställningen klockan åtta.
Migrationsminister Billström presentation av migrationspolitiken på M-akademin i maj 2013 är en studie i maktens arrogans och manipulation. Sällan har jag hört så mycket snömos från en politiker i avsikt att försvara en politik som inte motsvaras av något annat land i Europa och vars obegripliga syfte av ministern etiketteras som ”klassisk svensk flyktingpolitik”. Att just den politiken kostar 100 eller 200 miljarder per år, spär på arbetslösheten och utanförskapet och fördjupar de sociala problem bekommer honom tydligen inte och han antyder liksom lite i förbigående att detta kommer att lösa sig själv med regeringens alla satsningar på arbete och sysselsättning. Frågeställarnas oro förefaller han bedöma som hämtade ur luften eller vara resultatet av missuppfattningar och okunskap och inget att bekymra sig över.
(…).
I skrivande stund denna morgon den 31 maj lyssnar jag åter i SVT till debatt mellan Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson och integrationsminister Erik Ullenhag. Medan Åkesson håller sig till invandringen som politiskt styrd process och har rätt i att ansvaret för situationen i allt väsentligt vilar på de makthavande partierna väljer Ullenhag att avsiktligt misstolka och misskreditera honom och visar sig, möjligen i någon slag missriktad välmening, vara mer intresserad av att visa upp en vacker bild av förorterna och dess folk än att se, analysera och gå till botten med den problematik som ligger bakom den segregation i Husby, Rosengård och andra förortsområden som nu resulterar i att de allt raskare avfolkas av boende som inte längre känner sig trygga. Detta är symptomatiskt. Ullenhag resonerar som om den massiva invandringen överhuvudtaget inte inneburit några som helst påfrestningar på det svenska samhället. Ja nästan som om den inte fanns. Den inställningen löser inga problem och är rent av samhällsfarlig. Svensk invandringspolitik har nått vägs ände.
(…).
Missmodiga med känslan av att ha bevittnat två timmars friserade och sminkad politiska cirkelresonemang och uppenbar falskmålning spontansamlas vi ett tiotal ilskna och upprörda i landstingsalens foajé och låter besvikelsen känslor pysa ut tillsammans. Upprörda över den presenterade politiken, över osammanhängande bortförklaringarna, över känslan att inte tas på allvar, över den klippta frågestunden, över mörkandet och hymlandet. Men kanske mest av allt över ett parti som driver åt helt annat än det våra väljare och vi själva efterfrågat och röstat på samt över den dagliga registreringen av allt fler som tappar sugen och i allt stridare ström lämnar partiet. Någon kursändring är knappast att vänta, hur många bilar som än brinner, hur många skolor som än kollapsar och hur många sanningsvittnen som än kliver fram och berättar det de ser och förstår.
Ett lands huvudsakliga politiska mål måste vara att värna och skydda det mot alla förekommande hot, militära såväl som ekonomiska eller sociala, såväl på kort som på lång sikt. Morgonen den 30 maj lyssnade jag till finansminister Anders Borg där han i SVT´s morgonsoffa uppmanar sina europeiska kollegor att beroende på statsfinansiellt läge antingen spara eller satsa i syfte att inte spä på arbetslösheten och att det ekonomiska läget med negativ eller blygsam tillväxt kräver stram hushållning för att förhindra att den inte biter sig fast. Och jag förundras åter över att Borg och Billström tillhör samma parti och regering.
(…).
I skrivande stund denna morgon den 31 maj lyssnar jag åter i SVT till debatt mellan Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson och integrationsminister Erik Ullenhag. Medan Åkesson håller sig till invandringen som politiskt styrd process och har rätt i att ansvaret för situationen i allt väsentligt vilar på de makthavande partierna väljer Ullenhag att avsiktligt misstolka och misskreditera honom och visar sig, möjligen i någon slag missriktad välmening, vara mer intresserad av att visa upp en vacker bild av förorterna och dess folk än att se, analysera och gå till botten med den problematik som ligger bakom den segregation i Husby, Rosengård och andra förortsområden som nu resulterar i att de allt raskare avfolkas av boende som inte längre känner sig trygga. Detta är symptomatiskt. Ullenhag resonerar som om den massiva invandringen överhuvudtaget inte inneburit några som helst påfrestningar på det svenska samhället. Ja nästan som om den inte fanns. Den inställningen löser inga problem och är rent av samhällsfarlig. Svensk invandringspolitik har nått vägs ände.