Utgangspunktet til sikkerhetsrådgiver Olle Fjordgren er den ekstreme volden i Göteborg. Eliten vil at den skal forklares med strukturell rasisme og mangel på fritidsklubber (!). Den samme forklaringen gis når offentlig ansatte ikke kan tømme søppeldunker i Rosengaard uten beskyttelse av vektere, og dertil utstyrt med voldsalarm.
Fjordgren sier at volden overhodet ikke handler om rasisme eller fritidstilbud til unge. Det handler om ”territoriell oppdeling av revir for utpressing, prostitusjon og narkolanging. Politikerne må gi blaffen i dialoggrupper og andre sjarlataner – og innse at det er krig”.
Fjordgren vil ha ”nulltoleranse i Göteborgs gettoer”, der folk skytes til døde på åpen gate, og der politiet i maktesløshet ber om nasjonal hjelp for å ta tilbake kontrollen i det offentlige rommet.
Fjordgren tar ord i munnen jeg tidligere ikke har sett fra høyere hold i nabolandet vårt. Han sier det foregår en ”lavintens asymmetrisk borgerkrig”, og han sier at andelen skytninger korresponderer med hva politikerne fortjener:
Lågintensivt asymmetriskt inbördeskrig. Smaka på orden. Det är vad ni befinner er i. Ett lågintensivt asymmetriskt inbördeskrig.
Göteborgsregionen har haft precis så många skjutningar som regionens politiker förtjänar. Det har inget att göra med utanförskap, brist på fritidsgårdar, strukturell rasism eller andra floskler som haglar i det snömos som döljer bristen på idéer, tankar och initiativ.
Så hva handler det da om? Det handler om en konsekvent politikk som gjør alt for å skjule fakta som at det er enklere å sitte hjemme enn å jobbe.
Det har att göra med en konsekvent politik som gör allt för att dölja faktum som att det är enklare att sitta hemma än att jobba, storleken på samhällets alla understöd gör det oftare lönsammare. Ungdomsarbetslösheten beror till allt större del på att man inte vill eller behöver jobba.
Inga krav ställs. Inga frågor. Bara utbetalningar i en regnbåge av täckmantlar.
Politikerna har helt tappat kontrollen över utvecklingen i Göteborgs alla ghetton. Ni hyr in alla möjliga charlataner som Megafoner, Trumpeter eller Piccolaflöjter. De skrattar bakom er rygg hela vägen till banken. Ja, Göteborg har ghetton. Ni har skapat dem. Från Stockholm och Malmö till lilla Lysekil och Bollnäs finns ghetton skapade av politiker. Ni borde veta hut.
Fjordgren fyrer av denne salven til politikerne:
Volden i Göteborg har som sagt ingenting å gjøre med strukturell rasisme, vanlig rasisme, fritidsklubber, utenforskap, asfalt i sandkassene, eller andre snusfornuftyige og prektige bortforklaringer. Det handler helt enkelt om territorell oppdeling av revir for utpressing, beskyttelse, prostitusjon og narkolanging. Mens dere satt på fiffige seminar så ble deres bostedsområder overtatt av de kriminelle og forvandlet til gettoer.
Dere politikere har gjennom ders utrolige naivitet og blåøydhet invitert gjengen til byen deres. Bloods og Crips i Los Angeles ser på dere med beundring. White Aryans og Black Muslims i Washington D.C.’s forsteder i sør lengter til Biskopsgården og Angered. En by helt uten politikere som har kontroll eller en politimyndighet som vil, våger, kan gjøre jobben sin. Enkelt.
Så gyver han løs på tiltak, og det er ikke snaut:
Jobbet är att krossa gängen. Få bort prostitutionen. Drogerna. Utpressningen. Beskyddarverksamheten. Smuggelcigaretterna. Få bort alla de illegala vapnen som väller in i våra ghetton. En 9 mm tjeckisk pistol (militärt överskott) med två fulla magasin kostar idag runt 5 000 kronor på gatan, en Kalashnikov AK-74 med ett laddat magasin mellan 15 000 och 18 000.
Det är småpengar för en småbuse på väg upp.
Eftersom vi inte prioriterar att Tullverket letar efter illegala vapen och inte ens låter tulltjänstemän bära vapen när de skall konfrontera vapensmugglare med en fylld container, så väller det in floder av illegala vapen i Sverige. Det finns så mycket militärt surplusmaterial i valfri laglös miljö att gängen kan öppna krig mot er politiker och era poliser.
Vilket de har gjort. Ett lågintensivt asymmetriskt krig. Nu är det krig mellan gängen om revir och marknadsandelar. Politiker och polischefer ser på med vanlig handfallenhet. Idag. Imorgon är kriget kanske mot er om den totala makten i Hjällbo, Tynnered, Angered, Rannebergen, Biskopsgården, Länsmansgården.
Vad ni skall göra är följande: Förklara krig mot gängen. Strunta i att slänga pengar på dialoggrupper och andra charlataner. Inse att ni är i krig. Se till att polisen inför nolltolerans i ghetton. Se till att de ”rättsvårdande myndigheterna” tillämpar lagen efter dess andemening och ingen velig lokal tolkning. Alla former av straffrabatt eller hänsyn till ålder kommer att straffa sig tiofalt i slutändan.
Inför massiva kontroller av vapeninnehav på alla kända busar. Kontrollera person, fordon, bostäder. Vid alla indikationer på illegalt vapeninnehav: ta det till dess maximala legala gräns. Inför belöningar på stora belopp. Alla människor har ett pris och sätt upp ett pris på en miljon kronor till den som tar fram bevis som leder till fällande domar. Det blir billigare i längden. Se till att systemet med skyddade och dolda identiteter för vittnen fungerar. Idag kan en femåring med en dator plocka fram alldeles för mycket information om de som samhället påstod sig vilja skydda.
Ta det på allvar. Idag är det strider om territoriell uppdelning i era ghetton. Om ni inte börjar tänka kommer Örgryte, Långedrag, Avenyn, Billdal och Särö snart drabbas av samma öde.
Idag är det ett lågintensivt asymmetriskt inbördeskrig mellan kriminella grupper och samhället i era ghetton eftersom ni inte vågade ta kontrollen i tid. I morgon kommer de till enklaverna där ni bor och arbetar. Och då är det tack vare er okunskap, oförmåga eller ovilja att ta situationen på allvar.
Kommentarfeltet under Fjordgrens kronikk avspeiler folks fortvilelse og også den grenseløse naiviteten, som når en Eric Johansson, ”yrkesveileder på en skole i Sverige”, sier følgende:
Vi måste alla våga ta steget och erkänna att bara vi kan stå ut med lite obehag, så kommer allting att bli bra i Sverige.
Mens en ”taxisjåfør” gjennom 30 år sier at han vil forlate landet sammen med familien dersom det ikke blir nye politiske koster etter valget i 2014.
Det er vanskelig å tolke den svenske tilstanden til annet enn at det sosiale konfliktnivået vil øke. Spørsmålet er hvordan situasjonen skal kunne snus uten at virkemidler som i dag vil oppfattes som totalt usmakelige iverksettes. Samtidig kan man få opplevelsen av at the peak of no return er passert for naboene våre i øst.