Informasjonen om de seks stammer fra leder av Islamiska förbundet i Järva, Ibrahim Bouraleh. Han sier at foreldrene skjemmes og derfor ikke våger å søke hjelp.
Svensk sikkerhetstjeneste har anslåt at minst 75 personer fra Sverige tilsluttet seg al-Qaidagrupper i fjor, langt de fleste menn. At flere og flere kvinner ser ut til å verve seg, anses som et nytt fenomen. Man antar videre at mange av dem gifter seg med terrorister, og ”serverer” dem i hverdagen. Men at kvinner også er aktivt stridende, ser man også for seg.
Av tilfellene som nevnes i artikkelen hos Dagens Nyheter, er alle fra gettoområder ved Stockholm, som Rinkeby, Kista og Husby.
I början av maj reste tre syskon – två systrar och en bror – från Rinkeby till Syrien. Ett par veckor senare följde fyra andra flickor efter; en från Husby, en från Kista, en från Rinkeby och en från Hässelby.
Ett par av deras föräldrar bröt tystnaden och sökte sig till Islamiska förbundet i Järva för att få hjälp.
– Vi har engagerat alla våra eldsjälar, startat en stödgrupp för de drabbade föräldrarna och kopplat in en somalisktalande psykolog. Men vi behöver mer hjälp för att få stopp på det här, säger Ibrahim Bouraleh.
I ett brev till flera högt uppsatta chefer inom stadsdelsförvaltningen och polisen vädjar han nu om hjälp.
– Framför allt behövs det stöd när dessa ungdomar återvänder. De kommer att lida av posttraumatisk stress som troligen kräver vård och psykologiskt stöd, fortsätter Ibrahim Bouraleh.
Hans bild är att de föräldrar som drabbats varit helt ovetande om deras barns planer.
Så hvem som står bak radikaliseringen av de unge? Ifølge Bouraleh er det ”visse foreninger som lokker til seg ungdommene”. Burde ikke disse foreningene identifiseres, slik at myndighetene kan agere?
– Vi känner till vissa föreningar som lockar till sig ungdomarna. Föräldrarna har ingen aning om vad som sker under dessa sammankomster, utan tror att det är som vilka föreningar som helst.
Ifølge Bouraleh har noen foreldre gjort det samme som den somaliske faren i Bærum: dratt etter døtrene for å prøve å finne dem og lose dem hjem. De lykkes ikke.
Krigen i Syria vil antakelig fortsette i flere år. Nå ser vi samme utvikling i Irak. Dette kan spre seg til andre land i den arabiske verdenen også. Ser man litt inn i fremtiden, fem til ti år, betyr dette at Skandinavia kan huse tusener av unge med krigs- og terrorerfaring. Å se for seg at sikkerhetstjenestene vil klare å holde tritt, blir vanskelig.