For kort tid siden tok Tino Sanandaji i et intervju i Finansavisen et kraftig oppgjør med dem i Sverige som hevder at innvandringen til landet er lønnsom. Her hevdet Sanandaji blant annet følgende:
Ingen seriøse økonomer mener innvandringen er lønnsom, men de uttaler seg ikke. De har ingen incentiver til å bryte tabuet, det resulterer bare i at 200 personer som kaller deg idiot, rasist og løgner på Twitter, og 20 kronikker hvor du blir beskyldt for det samme, uansett hvor faktabasert du skriver. Kostnadene ved å stå frem kan være at man blir fryst ut og mister jobben.
Ut fra dette perspektivet har nok Sanandaji tatt godt imot Elin Ørjasæters kritikk av den svenske innvandrings- og integreringsdebatten (kronikk i Aftenposten som også, kanskje overraskende, ble publisert i SvD). Utfordringen er at Ørjasæter tror at Sverige ikke har god nok statistikk, hvilket de har og som jeg kommenterte i min kritikk av SSB, mens hunden ligger begravd et annet sted (min utheving):
SCB har högkvalitativ och detaljerad data. Docent Martin Hällsten förklarar varför Ørjasæter har fel om svenska registerdata. Det finns egentligen heller inget att klaga på i forskningen i sig. Samstämmig forskning har visat att invandring är en nettokostnad.
Problemet är inte att svensk forskning är korrumperat, utan att media och politiker har varit korrupta i sin rapportering av forskningsläget. Akademins svek har bestått i att vara tysta och låta osanningar dominera mot bättre vetande.
Såkalte fakta mot fordommer
Sanandaji viser videre til at Ørjasæter også får kritikk fra Andreas Bergström, fra tenketanken Fores. Bergström er tidligere politisk rådgiver for integreringsstatsråden, Erik Ullenhag. Ifølge Sanandaji er Fores en notorisk upålitelig kilde når det kommer til innvandringsspørsmål. I sin kritikk av Ørjasæter påstår Bergström at alle allerede vet at innvandring ikke er lønnsomt: «Detta är inget nytt i svensk debatt. Jan Ekberg kommer fram till en årlig omfördelning från infödda till invandrade på 1,5–2 procent av BNP, vilket skulle innebära 50–80 miljarder kronor i år.»
Men, spør Sanandaji, hvis Fores kjente til forskningsresultatene på feltet, hvorfor hevdet de det motsatte for bare noen måneder siden? I denne sammenheng viser Sanandaji også til en avslørende annonse i DN:
Et annet eksempel som dras opp, er fra Migrationsinfo.se: «Företag drivna av personer med utländsk bakgrund hade större personalomsättning och sysselsatte fler per år än inrikes födda företagare.» Påstanden videreføres på regjeringens hjemmeside (sågar under logoen fakta mot fördomar): «Studier visar också att företagare med utländsk bakgrund har fler anställda per företag än personer med svensk bakgrund.»
Men at selskap drevet av noen med innvandrerbakgrunn skal ha flere ansatte enn selskaper drevet innenlandsfødte er ikke annet enn løgn, fastslår Sanandaji. Kilden til historien er å finne i en studie som begrenset seg til enkeltmannsforetak, som dertil bare utgjør en svært liten del av selskapene i Sverige, uten at noen har tatt seg bryet med å fremheve dette premisset. Ifølge Sanandaji er virkeligheten helt motsatt: selskaper drevet av innvandrere har i gjennomsnitt færre ansatte enn selskaper drevet av innenlandsfødte.
Sanandaji artikkel er for øvrig full av eksempler på misbruk av forskning.
Med løgn skal landet regjeres
Sanandaji forteller at han hele livet har stemt på Moderaterna (søsterpartiet til norske Høyre), men ved dette valget ble han hjemme. Hans samvittighet tillot ham ikke å stemme på et parti som lyver om forskningsresultater, dertil med skattebetalernes penger og på regjeringens offisielle hjemmeside.
Ifølge Sanandaji er det ingen i noen svenske regjeringer som har herjet slik på regjeringens hjemmeside som integreringsstatsråd Erik Ullenhagen:
I ett normalt debattklimat skulle någon förr eller senare be om källa och avslöja fusket. Så går det inte till i invandringsdebatten. En etniskt svensk som invänder mot lögnen att invandrarföretagare har fler anställda kommer i bästa fall att ignorerars eller mer troligt att offentligt svartmålas som rasist. Om fusken mot förmodan avslöjas kan fuskaren bara rycka på axeln och fortsätta. För vem ska granska Erik Ullenhag? SvD?
Problemet, sier Sanandaji, har vært at media, tenketanker og regjeringen bevisst har unngått å ta innover seg forskning som omhandler innvandring. Ellers ville ikke de talentløse påstandene ha overlevd.
Men Sanandaji ser ikke så positivt på fremtiden for Sverige:
Strukturell oärlighet om invandringens kostnader bidrog till ett katastrofval för bland annat Folkpartiet. Överlevande folkpartister behöver dock inte oro sig! Tankesmedjor som Fores, Migro och Reforminstituet har dammat av Bo Lundgrens gamla valvinnare “dynamiska effekter”. Med detta effektiva budskap och men en förtroendeingivande ekonomisk-politiskt talperson i Erik Ullenhag är valsegern 2018 tryggat.
Det vi kan håpe på, er at Elin Ørjasæter har satt i gang en debatt i Sverige der det faktisk kommer frem at det er ikke statistikk og forskning det står om, men at det svenske folket holdes for narr hva gjelder de fakta og kunnskaper som foreligger på innvandrings- og integreringsfeltet. Da blir nok folket glad, tenker jeg.
Sanandajis blogg: Fores: Oroa er inte, gamla hederliga “dynamiska effekter” är tillbaka och kommer att göra invandringen lönsam!