I en dyptpløyende reportasje i magasinet Neo belyses tilstanden asylinnvandringen har skapt for innvandringsmyndighetene, nemlig Migrationsverket. Men først, her er søstrene, som altså er kvoteflyktinger gjennom FN-systemet:
Innslaget hos SVT finner du hos Avpixlat
Man må ha høye forventninger og en velstandsmessig god bakgrunn for å oppføre seg på denne måten. Av bildene fremstår firkløveret som svært selvbevisste og lite ydmyke. Og dette ser ut til å være det helt overordnede bildet på tilstanden i Sverige nå innen hovedtilstrømningen av flyktinger særlig fra Syria, asylantene.
Ansatte i Migrationsverket slår fast overfor Neo at Sverige har en svært bra og rettssikker asylprosess – på papiret. Men det er altså på papiret. I den virkelige asylverdenen hersker kaoset. Tilstrømningen er så stor at det ser ut til at systemet minst har gått ned i knestående. Tidspresset er så stort på den enkelte saksbehandleren at eksempelvis å sjekke om en person faktisk kommer fra Syria eller Eritrea, i førstnevnte tilfelle mangler 72 prosent pass, i sistnevnte mangler 98 prosent pass, forekommer sjeldent. Har vedkommende nasjonal ID-kort, er også disse tidskrevende å sjekke troverdigheten til. I tillegg er det dyrt å skulle ta språktest. Sannsynligheten er altså høy for at bare glir gjennom systemet.
Dermed kan også IS-krigere som søker seg til Sverige fordekt som asylsøkere gli smertefritt gjennom systemet. Dette har sikkerhetstjenesten Säpo sendt advarsel til Migrationsverket om. De kan komme på falske pass, stjålne pass, eller – som de fleste – uten pass.
Det viktige for å oppnå opphold, er at historien din virker troverdig og harmonerer med kjente fakta. Troverdigheten svekkes ikke om man ikke kan godtgjøre hvem man er, ei heller om man skulle fremlegge falske dokument. Sistnevnte skulle man tro ville ha en betydning for Migrationsverkets avgjørelse, men det er altså feil. At det skinner gjennom at asylsøkeren egentlig er på jakt etter arbeid og bolig, skal heller ikke betyd noe for søknadsbehandlingen:
En tjänsteman på Migrationsverket får i artikeln frågan om hur hon ser på att många sökande rakt ut säger att de kommer till Sverige för att de saknar arbete och bostad, vilket ju inte är några asylskäl. ”Det är jätteenkelt: de ska ha en trovärdig berättelse, berättelsen ska inte strida mot kända fakta, och det ska vara en sammanhängande berättelse”, svarar hon.
En annen saksbehandler forteller denne historien:
Bland annat var det en kille som berättade en väldigt trovärdig historia. Den var dramatisk. Den var stark. Jag var helt säker på att det var självupplevt. Han grät på rätt ställen. Han uppfyllde alla villkor för att få asyl.
En vecka senare kommer en kvinna som berättar precis samma historia. Hon gör ett otroligt trovärdigt intryck även hon, berättar Inger.
–Hon till och med gråter på samma ställen som han gjorde. Men den här historien är så speciell att sannolikheten att de upplevde samma sak i samma ordning är noll. De fick riktigt bra smugglare.
Altså: jo bedre historieforteller du er, dess større sjanse for opphold. Menneskesmugleren har lært seg hvilke knapper de skal trykke på, og hvilke omstendigheter som går rett hjem. Signalet fra ledelsen i Migrationsverket er dessuten dette: det holder at historien som fortelles ”virker troverdig. Man skal ikke bekymre seg for hva som er sant eller ikke. Egentlig er det asylsøkeren som har plikt til å sannsynliggjøre identiteten sin. Men i praksis ser det annerledes ut.”
Så kanskje til noe av det mest oppsiktsvekkende: Mange av dem som kommer til Sverige, har verken forlatt Syria eller naboland av Syria. De er fra Storbritannia, Spania, og eksempelvis Italia, der de har bodd i mange år. De forsøker engang ikke å skjule sin Londonaksent, heter det.
Alla vet om det, men det är ingen som vågar göra något åt det, säger Inger (som er pseudonym, min merknad).
Det samme gjelder dem som kommer med doble statsborgerskap og eksempelvis har levd i flere år i et land som Tyrkia. Også de får opphold, selv om ressursene kanskje heller skulle vært brukt på dem med beskyttelsesbehov.
Så er det kommunikasjonssjefen i Migrationsverket, Jonas Lindgren, sin tur. Han synes det er rart at ikke flere ”utnytter systemet” og søker som arbeidsinnvandrer. For visjonen til Migrationsverket er at uansett bakgrunn er det målet å gjøre det ”så enkelt som mulig” for ”migranter som har tatt seg” til Sverige å få bli – uansett motiv. Da handler det om mer fusk som er billigere enn å betale menneskesmuglere. Man betaler et foretak, fiktivt eller ikke, penger under bordet for å få en ansettelseskontrakt sendt i posten, og da kan man forlate hjemlandet i trygg forvissing om at Sveriges dører står åpne når man lander på Arlanda. Denne muligheten åpnet de grenseløse i Milöpartiet for.
Da er vi kommet til ”fabrikken”, og ”kundene”, det vil si hurtigbehandling av søknader gjennom en ny modell kalt Lean.
Lean, den nya modellen för snabbare beslutsgång, bygger på en managementfilosofi för löpande band. Allt ska gå snabbt. I en myndighet som Migrationsverket verkar det dock som att kvalitet står mot kvantitet. Eftersom organisationen har vuxit kraftigt, och fortsätter att växa, sitter oerfarna tjänstemän med standardiserade formulär med litet utrymme för grundliga utredningar. Här hjälper Lean till. Saker går undan. Tjänstemännen arbetar som om förvaltningen vore en fabrik. Ett exempel på det är att man började prata om asylsökande som kunder i och med införandet av Lean. Den asylsökande kallas för ”slutkund”. Men det handlar inte om kunder i traditionell bemärkelse.
–Vi kan göra allting rätt till hundra procent. Men ändå är vår slutkund, den asylsökande, missnöjd. Ett helt korrekt beslut om avslag blir i den asylsökandes ögon fel beslut per definition, säger Stefan.
Tror du det bare er innvandringen til Sverige som vokser? Nei, helt riktig Migrationsverket også. Men nå kan det jo hende at de fire søstrene fra Syria reiser hjem igjen, og da frigjøres jo noen ressurser.