Mona Walter presenterer seg selv som tidligere muslim av somalisk opprinnelse. I dag er hun bosatt i Sverige og har konvertert til kristendommen. Walter mener Sverige er på ville veier når det hevdes at det er rasistisk å kritisere islam. ”Å sidestille islam med etnisk tilhørighet går ikke”, påpeker Walter.
Når Walter spør andre om hvorfor hun ikke får kritisere islam, er svaret at hun gir næring til rasistiske strømninger i Sverige. Det er ifølge Walter en stor feil.
Islam är en religion och religioner kan vem som helst bekänna sig till. Det är väl ingen som skulle påstå att endast etniska svenskar skulle vara troende kristna? Ändå är det helt i sin ordning att kritisera kristendomen utan att uppfattas som rasist eller främlingsfientlig.
Walter forteller at hun som tidligere muslim har erfaringer med hvordan det er å være praktiserende muslim i Sverige. Men hun har store problemer med å forstå hva som er problemet med å kritisere islam og hvorfor det svenske samfunnet flykter fra dette spørsmålet. Om igjen og om igjen hører vi at muslimer og verdens politiske ledere hevder at ”Islam er fredens religion”, sier Walter, men for henne er dette bare tomme ord.
Inom Islam har muslimer bråkat, krigat och dödat varandra samt icke muslimer sedan Muhammeds tid. Detta har fortsatt ända till våra dagar och pågår just nu framförallt i Mellanöstern.
Som offentlig ex-muslim upplever jag inte heller denna fredliga sida av Islam. Det jag upplever är dagliga hot, trakasserier och även dödshot för att jag lämnat en religion jag föddes in i men ej valt själv att tillhöra.
«Det är bara extremister och galna personer som hotar och trakasserar dig», får jag höra, detta är inte Islam. I Koranen läser jag då sura 2:29, en av många verser i Koranen som uppmanar till att döda de som inte erkänner Allah.
Walter sammenligner islam med et politisk parti, og hevder at hvis noen i sitt partiprogram skrev at man skal drepe dem som ikke bekjenner seg til partiet og dets ledere, ville kritikken bli massiv og debattene høylytte. Støtten ville også ha vært massiv for å forby dette partiet, spesielt fra media og politikerne. Men når en religion i sin hellige bok skriver at man skal drepe dem som ikke bekjenner seg til Allah, så skjer det ingenting. Det er helt stille, sier Walter.
Vem som helst kan slå upp sura 9:29 i Koranen och läsa dessa rader, men ändå hörs ingen kritik i massmedia. Inte heller några protester från våra politiska eller kyrkliga ledare. «Muslimer i Sverige lever inte på det sättet och följer inte de våldsamma delarna i Koranen», är svaret jag får, därför är min kritik av Islam oberättigad. Hur vissa muslimer väljer att leva och praktisera sin tro är inte ett bevis eller ett argument för vad ideologin Islam lär ut. Samtidigt finns det starka strömningar bland vissa av Islams utövare i Sverige för en betydligt mer bokstavstroende form att praktisera sin tro på.
Koranen uppfattas av muslimer som Allahs (Guds) egna ord, nedsända till jorden av ängeln Gabriel till Islams profet Muhammed. När vi läser Koranen är det alltså Guds egna ord, oförändrade och perfekta sedan sitt ursprung. Guds ord är naturligtvis inget som ska ifrågasättas eller ens får ifrågasättas. Ja, det finns verser i Koranen som förbjuder en muslim att ifrågasätta vad som står i Koranen (till exempel sura 4:65 och 24:63).
Hun kritiserer også praktiserende muslimer for sin taushet. Vi hører ingen kritikk av de muslimske tekstene fra disse som har valgt å praktisere sin tro i samsvar med de demokratiske normene i Sverige – og det til tross for at deres religion strider mot hvordan man skal leve og forholde seg til det svenske samfunnet, påpeker Walter.
Selv om Sverige er et fantastisk land med demokrati, sier Walter, så skjer det noe når temaet islam er på dagsorden. ”Plutselig blir jeg kalt islamofob, rasist og en massiv kamp dras i gang for at min kritikk skal ta slutt”, sier Walter. Hun har liten tro på å ta budbringeren, og peker på at grunnleggende verdier i islam er på kollisjonskurs våre frihetsverdier:
I stället för att högljutt kritisera kritikerna bör man studera den Islamska ideologin, läsa dess texter och förstå hur Islam verkligen praktiseras. Vill denna religion verkligen samexistera med vårt samhälle? Är denna religion förenlig med demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet och jämlikhet mellan könen? Vill dess utövare ingå i det svenska samhället och bli en del av detta?
De allra flesta i vårt samhälle skulle självklart svar ja på dessa frågor utan att ens fundera. Vi har ju lagar i Sverige som skall följas är ett argument. Som tidigare muslim har jag helt andra erfarenheter och mitt svar är det totalt motsatta och Allahs (Guds) lag står alltid över människans lagar.
Walters kronikk er publisert i Nyheter24.se, som også har fulgt opp med en spørreundersøkelse blant sine lesere. Her lyder spørsmålet ”Føler du at du ikke må kritisere religioner i Sverige?”, hvilket i seg selv må kalles unnvikende. For jeg betviler at så mange i Sverige opplever at de ikke kan kritisere kristendommen og eventuelt andre religioner, men standarden synes å være en helt annen når det gjelder kritikk av islam. Men uansett, i skrivende stund har 734 personer avgitt sin stemme. 92 prosent sier ”JA” (altså at de ikke må kritisere).
Spørsmålet i så måte er vel hvordan Mona Walters kritikk vil bli mottatt i Sverige.