Kommunalråd i den svenske kommunen Örebro, Rasmus Persson (C), har foreslått å gi hjemvendte jihadister fra terrororganisasjonen Den islamske staten (IS) psykologhjelp og hjelp til å søke jobb. Nasjonal samordner mot voldsforherligende ekstremisme, tidligere partileder for Sosialdemokratene Mona Sahlin, støtter forslaget.
Det samme gjør den nye lederen for Moderaterna Anna Kinberg Batra, som mener at jihadistiske voldsutøvere selv er voldsofre.
– Där ingår att titta på hur pass utfärdas, under vilka förutsättningar man kan dra in pass och hur förebygger vi radikalisering bland ungdomar. Det viktiga är att det måste bli färre som kan bli offer för våld. Att värvas som krigare för att utöva dödligt våld är faktiskt också att bli offer för våld och att bidra till att det sprids i världen.
Her hjemme har leder for justiskomiteen Hadia Tajik (Ap) vært inne på det samme, og foreslår en metode som best kan beskrives som å stå klar på grensen med ulltepper, varmeflasker og kakao på termos:
Hun sier mange kan ha sluttet på skole og jobb, og støtt fra seg venner og familie for å dra til Syria.
– Disse står på bar bakke når de kommer hjem. Skal man forebygge kriminalitet, må man ha et apparat for disse, mener hun.
Tajik ber regjeringen lære av Danmark.
– Jeg har vært i Århus i Danmark. Der har de utviklet en arbeidsmetode som jeg tror er direkte overførbar til Norge. Der screener man de hjemkomne, og vurderer sikkerhetsrisikoen deres, og så tilpasser man tiltakene.
– Det betyr at man må bruke politi, psykologtjeneste, sosialtjeneste, skole og fritidsaktiviteter. Man bygger et apparat rundt den enkelte slik at veien tilbake blir mulig, forklarer Tajik.
Både Tajik og apparatet rundt statsminister Erna Solberg er begeistret for den såkalte Århusmodellen, hvis grunnleggende perspektiv på årsakene til islamsk radikalisering og jihadistreiser er dette:
Hellige krigere – unge, der er blevet radikaliseret og rejser til Syrien eller Irak for at kæmpe for islamister – er ofre for diskrimination, og det er det, der gør dem yderligtgående.
Det er grundlæggende det perspektiv, som Aarhus Kommune og Østjyllands politi anlægger på indsatsen mod radikalisering. Det fremgår af de papirer, som beskriver indsatsen, og som Radio24syv har fået aktindsigt i.
…
Det drejer sig om organisationer og myndigheders svigtende evne til at yde en service på grund af hudfarve, kultur eller etnisk tilhørsforhold – herunder medarbejdernes »ubevidste fordomme, uvidenhed med mere,«
Svenske (og norske, for den saks skyld) myndigheters tilnærming fremstår som humanistisk, men gir i realiteten fingern til IS` ofre, skriver doktorand i sosialt arbeid ved Umeå universitet, Devin Rexvid.
I artikkelen Utøveren skal ikke behandles som offer går han sterkt i rette med både forslaget og tankegangen bak det.
Diskussioner om hur Sverige ska hantera hemkomna jihadister som stridit för IS i Syrien eller Irak håller nu på att landa i konkreta åtgärder. I slutet av 2014 lovade Mona Sahlin, regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, stöd till IS-avhoppare. Nu överväger Örebros kommunledning ett förslag om att erbjuda jobb och psykologhjälp till ”hemkomna jihadister”. Förslaget kan vara ett uttryck för en humanistisk syn som i stället för hämnd behandlar även ”de uslaste av de usla” med omsorg. Samtidigt kan förslaget vara ett uttryck för rädsla, flathet mot och kompromisser med militanta islamister. Detta förslag verkar också bygga på en tanke om att neutralisera ett potentiellt hot, som de hemkomna jihadisterna kan utgöra mot rikets säkerhet, genom att väl omhänderta dem.
– Men å tilby behandlende innsatser til jihadister som har vært i strid for en av nåtidens mest brutale islamistgrupper og individer som selv med stor sannsynlighet har begått bestialske handlinger mot uskyldige mennesker kan være en provoserende politisk avgjørelse. Forslaget er provoserende da de «traumatiserte jihadistene» ikke er overlevende fra naturkatastrofer som Estonia eller Tsunamien i 2004. Snarere tvert i mot, de har utsatt barn, kvinner og menn for traumer, fornedret, voldtatt, slavebundet, handlet med, korsfestet, halshugget og massakrert dem, fortsetter Rexvid.
Han sammenligner kommuneledelsen i örebros forslag om støtte til hjemvendte jihadister med de stemmene som etter massakren på Charlie Hebdos redaksjon krever at det må tas moralsk hensyn til islamsk hellige symboler, og stiller spørsmål om Sverige og svenske politikere føler noe moralsk ansvar for de hjemvendte jihadistenes hundretusenvis av ofre.
Sverige nektet for øvrig å gi militær støtte til de som forsvarte den nå gjenerobrede byen Kobani mot IS` angrep:
Förslaget om stöd till hemkomna jihadister siktar på preventivt arbete såtillvida att det presenteras som ett sätt att förebygga fortsatta jihadresor, hindra de hemkomna att rekrytera andra jihadister eller begå terrorhandlingar i Sverige. Trots förslagets preventiva och empatiska intentioner, är det inte svårt att genomskåda att det bygger på en selektiv humanistisk syn då det enbart är de hemkomna jihadisterna som omfattas av svenska myndigheters omsorg och empati. Sverige har som bekant nekat militärt stöd till försvararna av den kurdiska staden Kobane i Syrien, som blev en symbol för en episk bastion av motstånd mot IS dödsmarsch.
– De som fortjener støtte, solidaritet og ikke minst oppreisning er ikke hjemvendte jihadister, men de som falt som offer for eller har overlevd jihadistenes dødsmarsj i Irak og Syria. I solidaritet med de jenter og kvinner som selges på slavemarkeder av IS, som gis bort til jihadister som er rekruttert fra Europa for å premiere dem, burde de hjemvendte jihadistene bli gjenstand for korrektive men fremfor alt strafferettslige tiltak, skriver Rexvid og fortsetter:
– Til tross for forslagets påberopte humanisme, utgjør det en politisk langfinger mot den yazidiske 11 år gamle jenta som etter serievoldtekter tok sitt liv, mot yazidiske kvinner som etter å ha kommet seg unna IS´ sexslaveri kastet seg utfor stup på grunn av uutholdelig skam. I solidaritet med disse jenter og kvinner og hundretusenvis andre som fysisk eller psykisk er rammet av IS` brutalitet burde den svenske staten og myndigheter overlate de hjemvendte jihadistene til den internasjonale straffedomstolen eller innlede en undersøkelse om krigsforbrytelser. Det finnes nok av yazidiske kvinners vitnemål om jihadistenes seksualforbrytelser mot mindreårige jenter som IS har tatt som slavinner. De hjemvendte jihadistene burde i det minste utredes for hvorvidt de har gjort seg skyldige i seksualforbrytelser mot mindreårige eller ei. Å bevise det kan ganske visst være vanskelig, for ikke å si umulig, men de ofrene som lyktes med å flykte fra IS`s slaveri kjenner igjen utøverne. Noen av dem kan finnes blant de hjemvendte jihadistene.
I tillegg til å bygge på en selektiv humanisme, sender forslaget helt feil signal til blivende jihadister, mener Rexvid. For blivende jihadister kan i så fall regne med jobb og terapi hvis de overlever den hellige krigen og lykkes med å ta seg tilbake til Sverige.
I denna mening blir förslaget inget mer än kontraproduktivt.
Förslaget verkar vara en eftergift till militanta islamister för att hålla deras hot borta från Sverige. Huruvida de militanta islamisterna nu eller i framtiden utgör ett hot för människor utanför Sveriges gränser är en fråga som förslaget bortser ifrån och med det kan Sveriges moraliska ansvar för medmänniskor i andra delar av världen ifrågasättas.
Den svenska strategin att kyssa den hand som inte går att bryta fungerade mot hotet från Nazityskland under andra världskriget men det är tveksamt om den ger önskad effekt i förhållande till militanta islamister.
Hør også debatten mellom Devin Rexvid og Mona Sahlin her.
SVD: Förövaren ska inte behandlas som offer
Via Snaphanen.