– Vi er mange som har flyktet fra kulturell og religiøs undertrykkelse med krav på kontroll av kvinners seksualitet og fornektelse av likestilling mellom kvinner og menn, skriver grunnlegger av foreningen Glem aldri Pela og Fadime (GAPF) Sara Mohammad i en artikkel i SVT.
Hun ser med uro på hvordan religiøse krefter stedig flytter frem sin posisjoner i Sverige, og nevner separate badetider som et eksempel på at islamister får makt i samfunnet.
– Vi har opplevd det, vi kjenner det igjen og vi vil ikke rammes igjen, skriver hun og gjør oppmerksom på at dersom man gir religiøse ledere lillefingeren, varer det ikke lenge før de tar hele hånden.
Mohammad er blant dem som i årevis har advart mot den islamiseringen av svenske forsteder som kom på dagsorden da Zeliha Dagli og Gulan Avci igjen skrev om fenomenet på forsommeren. Som følge av Daglis første artikkel kom flere, særlig kvinnelige innvandrere, på banen. Alle forteller at moderne krefter i innvandrermiljøene gjentatte ganger har advart om trusselen fra politisk islam uten å ha fått noe gehør hos svenske makthavere. Kvinner og jenter er de første ofrene for fundamentalister som forsøker å utbre shariasoner og påtvinge omgivelsene sitt levevis i svenske forsteder. Enkelte steder går såkalt sedelighetspoliti rundt i boligområdene og sentrum og oppfordrer små jenter til å iføre seg hijab. De stopper jenter for å ha på seg «feil klær» eller fordi de viser seg utendørs alene. – I forstedene vokser mennenes diktatur, skrev bl.a. Vänsterpartist Amineh Kakabaveh.
Krav om separate badetider er en del av islamistenes systematiske og metodiske arbeid for å endre samfunnet i islamsk retning. At kravene etterkommes er et bevis på islamistenes makt og evne til å drive gjennom gamle regelverk i de nye landene de har bosatt seg i, mener Mohammad. – Det som ser ut som en enkel løsning på et praktisk problem, er i praksis en kapitulasjon for den undertrykkelsen vi en gang flyktet fra, skriver hun:
Religiösa normer och värderingar har alltid hjärntvättat oss att uppfatta dem som något naturligt och eftersträvansvärt. I själva verket är de ofta kvinnofientliga idéer som förtrycker.
I en feministisk regering i det svenska samhället ska behandla alla lika. Samhällets institutioner ska inte bidra till att upprätthålla ideal från länder som Saudiarabien och Iran.
En uppdelning av kvinnor och män, som i fallet med skilda badtider i simhallar, är ett bevis på islamisters makt och förmåga att driva igenom gamla regelverk i det nya landet.
Det som ser ut som en enkel lösning på ett praktiskt problem är i själva verket en kapitulation för det förtryck som vi en gång flydde ifrån.
Ett förtryck som utövas av både manliga och kvinnliga islamister.
Mohammad mener at religion og kultur nå blir brukt som argument for å motarbeide likestilling og likebehandling av menn og kvinner:
Börjar vi vänja oss vid att ge företrädare för den människosynen att sätta agendan, vet vi inte var vi hamnar.
Många har kommit till Sverige för att få leva i frihet, men det finns andra som vill driva landet i den motsatta riktningen – mot ofrihet.
Långsamt men målmedvetet vill de ändra vårt sätt att se på oss själva och på varandra.
Skilda badtider är inte är någon enstaka detalj, utan en del av ett systematiskt och metodiskt arbete som islamister bedriver.
– En vanlig holdning i samfunnet er at «muslimske kvinner skal få leve på samme måte som de alltid har gjort». Det vil si under hijaber, burkaer og atskilte områder når de beveger seg utenfor hjemmet, fortsetter Mohammad og minner om at det er feil: Muslimske kvinner har slett ikke alltid levd som idag.
För den som sett bilder från Iran, Afghanistan och Egypten från 70-talet kan se att det snarare har skett en utveckling åt andra hållet, baklänges in i medeltiden.
Selv Sverige har blitt betydelig mindre frigjort og åpent enn tidligere. Og jo flere krav om kjønnssegregering og besløring som etterkommes, jo mer kommer til og med etniske svensker til å påvirkes og se seg selv med islamistenes øyne, mener hun:
Idag är det vi som flytt från förtryck som drabbas. Snart påverkas hela samhället.
Därför är det viktigt att uppmärksamma kulturrelativism och missriktad välvilja mot de som säger sig vilja leva i enighet med sin ursprungliga kultur och religion.
Ställ gärna frågan varför Sverige hägrade som frihetens land när de flydde för sina liv. Glöm inte att fråga vad de flydde ifrån.
Men bli heller inte förvånad om svaret handlar om just kultur och religion.