Fransk politi fant et syrisk pass i nærheten av en av de døde terroristene bak massakren i Paris. Greske myndigheter bekrefter at passet tilhører en person som ble registrert som «flyktning» etter ankomst på øya Leros 3. oktober, hvor han så tok seg videre til Frankrike via Serbia og Kroatia.
Nærmere undersøkelser viser at hele åtte migranter har kommet til Europa med det samme passet. Navn og alder i passet er hhv. Ahmad Almohammad på 25 år, bare bildet er forskjellig.
Imidlertid har det siden tidlig i høst vært alminnelig kjent at det er marked for falske syriske pass i Tyrkia og at mange kjøper dem. Det skyldes blant annet at både Tyskland og Sverige egenmektig opphevet regelverket for asyl – samt Europas grenser – ved å annonsere at alle syrere i praksis blir innvilget asyl i deres land.
Handelen med falske pass foregår i tilnærmet full åpenhet, rett for nesen på tyrkiske myndigheter – de samme myndighetene EU, med den tyske kansleren Angela Merkel i spissen, nå ber om å vokte EUs yttergrenser.
Men la oss ta en nærmere titt på vår nærmeste nabo, den Humanitære Stormakten Sverige. Den Ansvarsløse Stormakten Sverige er nok mer dekkende:
– Spørsmålet om misbruk av svenske pass er bare et av flere eksempler fra innvandringsfeltet som håndteres slepphendt. Sluttsummen for slepphendtheten truer det politiske systemet, skriver pressesjef for det svenske utenriksdepartementet i 2008-2012, Anders Jörle.
Han anklager den svenske politiske ledelsen for å ha reagert for sent på misbruket av svenske pass og opplyser om at offsielle tjenestemenn i årevis har vært klar over at det forbløffende antallet «mistede pass» som regel ble solgt i Midtøsten. Ikke minst har mange «mistet» pass nærmere et dusin ganger på samme sted i Tyrkia.
En statlig svensk utredning viser hvordan 56 personer i perioden 2009-2013 hadde hentet ut minst åtte pass hver. Nesten 5000 personer har mistet passet sitt fire ganger. En person har fått nytt pass hele 18 ganger på fire år.
– Hvordan er denne nedslående ettergivenheten mulig?, spør Jörle:
Det ska omedelbart sägas att den förra regeringen, Alliansen, är än mer delaktig i försummelserna eftersom man regerade i åtta år utan att röra ett finger i frågan (utredningen ovan tillsattes 2014). Man kan spekulera om varför, och behövdes det verkligen en utredning?
Tjänstemän på utrikesdepartementet, de som i stor utsträckning haft kännedom om saken, har i huvudsak livstidsanställningar i statsförvaltningen och deras benägenhet att utsätta det politiska systemet för förlägenheter är följaktligen ganska begränsad. I den mån man försöker ändra på något blir det därför i interna kanaler. Trots att passfrågan var en välkänd problematik i hela utrikesförvaltningen blev den aldrig en öppen diskussionsfråga i samhällsdebatten.
Om vi sedan ser till det politiska systemet så fanns det alltid något eller några partier som gärna satte sig på tvären i frågor som inte var så kostsamma för regeringen som helhet. Omsorg om det egna partiets lyskraft, oftare hos journalister än väljarna, gjorde att vissa frågor sorterades bort med tanke på risken för en debatt som man inte ville ha. Och man spräcker inte ett regeringssamarbete på att skärpa passlagar.
Det offentlige Sverige ville ikke vite av det, og de fikk drahjelp av den svenske pressen. Da som nå var de notorisk uinteressert i å problematisere spørsmålet om innvandring, da dette angivelig kunne gi de forhatte Sverigedemokratene vind i seilene.
– Spørsmålet om pass kan virke som trivielt i helhetsbildet vi nå ser, men Jörle ber oss tenke over følgende:
Både Sverige og Tyskland anses for å ha god kontroll på sine samfunn. I begge landene nyter byråkratiet høy tillit. Begge landene er Europas mest åpne når det gjelder innvandring; men:
Kan det senare bero på det förtroende som svenskarna (och tyskarna) ändå känner för sina samhällsystem och att man litar på att politikerna har förmågan att klara besvärliga situationer?
Ju mer som migrationspolitiken, i synnerhet flyktingpolitiken, framstår som ett oorganiserat misch-masch utan rimliga prioriteringar så undergrävs medborgarnas förtroende för politiker och i förlängningen myndigheterna.
Slappheten i passfrågan är bara ett av flera exempel inom migrationsområdet där summan av bristerna på beslut och ledning hotar hela det politiska systemet som vi nu känner det, och tilliten till samhället.
För sent och för lite är kännetecknande för allt som händer i Sverige nu.
Svenska Dagbladet: ”Sverige har blundat för handel med pass”