Befolkningen i Malmö vokser raskt på grunn av innvandring og fødselsoverskudd som følge av alderssammensetningen, men utflyttingen økte i 2015.
Länge har fler flyttat till Malmö än härifrån, inom Sverige. Så var det inte 2015.
Då flyttade 15 354 personer från Malmö till andra kommuner, med Lund i topp. 15 081 personer gjorde inrikes flyttar till Malmö.
Malmö förlorade alltså 273 personer på flyttarna inom Sverige.
Alle de svenske storbyene har nå høyere innenlandsk utflytting enn innflytting. Ifølge Sydsvenskan gjelder det samme for København.
– Jag har ingen bra förklaring till det här, sier kommunestrategen i Malmö Erik Broman til Sydsvenskan.
Det skyldes sannsynligvis at man på offisielt hold ikke likte svaret man fikk den gangen man spurte og derfor ikke akter å gjenta spørsmålet. I 2005 opplevde nemlig Malmö stor utflytting og kommunen sendte spørreskjema til de utflyttede om årsaken. Konklusjonen var entydig: etniske svensker flyttet vekk pga andelen innvandrere og deres påvirkning på nærmiljøet.
Av svaren framgår att utflyttarna inte känner igen sig i Malmö:
«Utan att vara rasist så börjar man som svensk känna sig som en minoritet», är en återkommande kommentar.
Utflyttarna menar också att utflyttningsfaktorerna hänger ihop. Den stora invandringen har, anser man, ökat kriminaliteten vilket inneburit att miljön blivit mindre trygg framförallt för barnen. Man anser också att invandringen haft negativ inverkan på Malmös skolor.
Med andre ord «hvit flukt» eller «hvit unnvikelse», som henspeiler på majoritetsbefolkningens flyttemønstre. Det første begrepet er relatert til den såkalte vippepunktmodellen, som innebærer at majoritetsbefolkningen begynner å flytte ut av områder når innvandrerandelen utgjør en viss prosent. Det siste begrepet viser til at majoritetsbefolkningen unngår områder med høy innvandrerandel. Teorien er bekreftet av en rekke studier i både Europa og USA. To svenske studier som tar for seg problematikken viser at vippepunktet når det gjelder andelen ikke-vestlige innvandrere er så lavt som 3-4 prosent når majoritetsbefolkningen begynner å flytte. Og det er naturligvis de høyt utdannede og høytlønte som flytter først. Dette gjør igjen at den økende etniske segregeringen følges av en økonomisk ditto.
Hvis man lurer på hva det resulterer i, er det bare å se til Malmö. Det bør om ikke annet være av stor interesse for Oslos innbyggere, ettersom den samme utviklingen så smått kan påvises der. Vi kommer tilbake til det i del to.
Men først tilbake til Malmö, som er en av Sveriges fattigste byer. Og hvordan ble de det? Vel, det har sammenheng med hvem som flytter ut og hvem som flytter inn.
Fler barn och nyanlända flyktingar kan få konsekvenser för Malmös skattekraft, som ligger på ungefär 85 procent av medelskattekraften i Sverige.
– Det är förfärligt lågt, säger Mats Hansson, strateg vid ekonomiavdelningen på Malmös stadskontor.
Skatteunderlaget krymper om yrkesverksamma flyttar ut och ersätts av barn, studenter och nyanlända invandrare. Samtidigt ökar kommunens kostnader när barn, som behöver förskola och skola, blir fler.
Alle som av uransakelige årsaker fortsatt skulle tro at den enorme asylinnvandringen er økonomisk lønnsom bør følgelig ta en titt på den reelle tilstanden i Sveriges multikulturelle utstillingsvindu:,
- Nesten halvparten av Malmø kommunes befolkning er under 35 år, 31 prosent er innvandrere og 11 prosent barn av innvandrere.
- Arbeidsledigheten i juli var på 15 prosent, mot Sveriges 7,7 prosent.
- 27 prosent av alle ansatte jobber i kommunen, tilsvarende 1,5 ganger landsgjennomsnittet.
- 70 prosent av befolkningen i arbeidssfør alder jobber, mot 80 prosent i Sverige generelt.
- 79 prosent av dem som er født i Sverige er sysselsatt, mot 54 prosent av innvandrerne.
- Målt i andelen elever som forlater grunnskolen med gode nok karakter til å gå på videregående skole, rangeres Malmø som nummer 281 av 290 kommuner.
- Malmø er den kommunen med størst barnefattigdom.
- Malmø betaler nest mest i sosialbidrag per innbygger av alle svenske kommuner.
- Byen genererer 10 milliarder kroner i skatteinntekter årlig, og er avhengig av over 4 milliarder i statlige subsidier årlig.
- Malmøs gjennomsnittlige skattekraft per innbygger har falt fra 2 prosent under landsgjennomsnittet i 1994 til 16 prosent under snittet i dag.
Resten av Sverige finansierer Malmö, fastslår nasjonaløkonomen Tino Sanandaji, som mener at hvis man skal diskutere Malmö, så kan en ikke unngå se på hvilken rolle innvandringen spiller. – Hvis det virkelig er slik at innvandring av mennesker fra den tredje verden lønner seg på lang sikt og gjør Sverige rikere, burde dette ha materialisert seg i Malmö. Allerede for 25 år siden hadde Malmö like mange innvandrere som resten av Sverige har i dag, sa han til Finansavisen. Ifølge det svenske statistikkbyrået, SCB, hadde svenskfødte i 2012 en arbeids- og selskapsinntekt på rundt 240 000 kroner, mens tilsvarende for innvandrere var 141 300 kroner. Så til tross for at andelen innvandrere i arbeidsfør alder er høyere enn befolkningen ellers, er altså arbeidsinntektene 41 prosent lavere.
På landsbasis utgjør innvandrere 16 prosent av befolkningen, men hele 55 prosent av de langtidsledige og de mottar 60 prosent av landets samlede sosialbidrag. Bare de siste syv årene har svenske myndigheter satset over 50 milliarder kroner (SEK) for å gjøre det billigere å ansette arbeidsledige. Kostnadene for tiltaket har steget fra drøye to milliarder årlig i 2008 til nesten 10 milliarder i 2015. Resultatet er imidlertid magert. Flere av de statlige støtteordningene for å ansette nyankomne asylsøkere gjør ansettelsen nesten gratis, men bare et fåtall går videre til en vanlig, ikke-subsidiert jobb. Andelen som går fra en såkalt innslusningsjobb, som er en ordning som er spesielt rettet mot nyankomne, til en vanlig jobb har attpåtil sunket for hvert år og er nå på knappe 7 prosent.
Malmö er hele Sveriges krise, bare verre, skrev Sydsvenskan i artikkelen Så blev Malmö en av Sveriges fattigaste städer i juni 2016.
Malmö har på fyrtio år gått från välmående arbetarstad till en av landets fattigaste kommuner. Skyhög arbetslöshet. Stor invandring. Växande klyftor. Social oro. ”Staden är en tryckkokare”, säger professor Tapio Salonen. På många sätt är Malmös kris hela Sveriges – fast värre.
…
Arbetslösheten i Malmö är dubbelt så hög som i landet i stort; sysselsättningsgraden har sjunkit till 65 procent, långt under rikssnittet på 78 procent.
Eleverna i Malmös skolor presterar sämre – hela 22 procent av barnen lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet mot 14 procent i hela landet.
Var tionde familj i Malmö tar emot socialbidrag som kostar skattebetalarna en miljard kronor om året. Allt fler behöver försörjningsstöd under lång tid. Utgifterna för de hemlösa gräver djupa hål i kommunens budget.
Det faktum att stadens invånare blivit allt fattigare har också gjort Malmö till en fattig kommun.
Av budgeten på 20 miljarder utgörs en fjärdedel av skatteutjämning och andra bidrag från staten.
Nu växer staden fort. Vid årsskiftet hade Malmö 323 000 invånare. Efter höstens flyktingvåg räknar tjänstemännen i Stadshuset med en årlig ökning på runt 6 000 personer.
Det ställer Malmö inför nya utmaningar.
– Malmöborna fortsätter att bli fler och fler och alldeles för många människor saknar jobb att gå till, förklarade Katrin Stjernfeldt Jammeh där hon stod på scenen med de röda fanorna i Folkets park.
I grunden brottas Malmö med samma integrationsproblem som hela Sverige: det tar på tok för lång tid för en flykting att få ett arbete.
En granskning avisen Dagens Nyheter (DN) gjorde våren 2015 viste at asylsøkere har store problemer med å komme inn på det svenske arbeidsmarkedet. DN studerte hvordan det hadde gått for samtlige som fikk permanent oppholdstillatelse i 2004 og fant at ikke en gang annenhver asylsøker hadde en inntekt på over 13.000 i måneden ti år senere. Minst tre av ti fikk økonomisk bistand fra kommunen. DNs funn bekreftes av Sydsvenskans egne:
Före höstens flyktingkris tog det åtta år innan ens hälften av nya flyktingar i Sverige var sysselsatta.
När Sydsvenskan granskade hur det gått för dem som gick på sfi i Malmö för tio år sedan visade det sig att bara en tredjedel fått arbete.
Nu vill både regeringen i Stockholm och politikerna i Malmö korta tiden från ankomst till jobb. Men mycket tyder på att den i framtiden tvärtom blir längre.
– Marknaden för enkla jobb är mättad i Malmö, säger [rektor ved Södervärnsskolan] Yerk Liveröd.
Aller lavest skattekraft har området Herrgården, hvor 95 proent av innbyggerne har innvandrerbakgrunn. Det samme gjelder boligområder som Rosengård, Kryddgården, Örtagården og Törnrosen. Almgården, en tradisjonell arbeiderklassebydel med «bare» 34 prosent innvandrere, har også lav skattekraft.
Svag skattekraft betyder att många som bor i kvarteren är arbetslösa och lever på bidrag.
– Det har uppstått skuggsamhällen i Malmö där nästan ingen har arbete och kriminaliteten är hög. Det är som om arbetslösheten går i arv. Barn som växer upp med arbetslösa föräldrar blir själva arbetslösa. Det där mönstret måste man bryta, säger Tomas Behrens, erfaren analytiker på Arbetsförmedlingen i Malmö.
Professor i sosialt arbeid Tapio Salonen er en av forfatterne bak Malmö-kommisjonens rapporter. Han er av den oppfatningen at hele Sverige risikerer å rives i filler. Kløftene mellom rike og fattige i Sverige øker og ingen steder er det mer tydelig enn i Malmö, sier han.
Salonen, som utrolig nok ikke betegner seg som pessimist, påpeker de alvorlige konsekvensene av den nåværende utviklingen. Han mener også at asylinnvandringen vil påskynde problemene.
Elever från fattiga bostadsområden lämnar skolan med betydligt sämre betyg och går oftare rakt ut i arbetslöshet. Det skapar en grogrund för missbruk, kriminalitet, bilbränder och upplopp, politisk och religiös extremism.
– Vi kan inte ha så stora skillnader om vi ska upprätthålla föreställningen om att vi lever i ett enda samhälle, säger Tapio Salonen.
Visst skapas det en hel del jobb i Malmö. Men de kommer inte Malmöborna till del. Det skapar ett utanförskap. Det blir som en tryckkokare. Förr eller senare exploderar den.
Efter den senaste tidens stora flyktinginvandring ser han en uppenbar risk att klyftorna fortsätter att öka.
– Folkpåfyllningen i Malmö sker ju i de fattiga områdena. Visst skapas det en hel del jobb i Malmö. Men de kommer inte Malmöborna till del. Det skapar ett utanförskap. Det blir som en tryckkokare. Förr eller senare exploderar den, varnar Tapio Salonen.
Salonens løsningsforslag er imidlertid mer av det samme: massive sosiale milliardinvesteringer i utdanning, bosted, helsetjenester og arbeidsplasser:
– Då menar jag långt större satsningar än som görs nu. Vi talar om mångmiljardbelopp.
Den andra vägen är att passivt låta klyftorna fortsätta att öka.
– Då smäller det.
Sydsvenskan stiller det opplagte spørsmålet: Men hvem skal betale?
Ja, hvem?
Ikke godt å si, men vi kan trygt slå fast at det ikke vil finansieres gjennom en asylinnvandring som ikke er bærekraftig og ikke kan la seg opprettholde stort lenger.
I oktober 2015 anslo nemlig den svenske regjeringen at bare de direkte kostnadene for årets asylinnvandring ville komme opp i 27,5 milliarder kroner og øke til 60 milliarder kroner i 2016. Det er 6,4 prosent av statsbudsjettet eller nesten like mye som hele driften av det svenske helsevesenet. I 2017 forventes kostnadene å øke til 73 milliarder. Alene det siste beløpet vil legge beslag på all skatteinngang – avgifter ikke medregnet – fra rundt 750.000 gjennomsnittlige svenske skattebetalere i full jobb.
– Man er nesten uintelligent hvis man ikke er bekymret nå, uttalte ekspert på internasjonal migrasjon og forsker på økonomiske konsekvenser av- og holdninger til innvandring ved Handelshögskolan ved Gøteborgs universitet, Joakim Ruist, i november. Han la til at utgiftene aldri kommer til å bli tilbakebetalt – selv om asylinnvandrerne skulle finne seg et arbeid – og at de som tror det bedriver ren ønsketenking:
– Pengene blir ikke tilbakebetalt. Det er ikke skjedd historisk og det kommer slett ikke til å skje fremover, sa han til Jyllands-Posten og påpekte mangelen på arbeidsplasser for ufaglærte/uutdannede. Mottaket av asylsøkere vil føre til at det blir mindre penger til skole, sykehus og pleie av eldre, konkluderte Ruist.
– Om dagens flyktningsstrømmer består, knekker statsfinansene. De ansvarlige politikerne viser ingen innsikt om dette, skrev sjefredaktør Jon Åsberg i Affärsvärlden kort etter. Han kunne like gjerne snakket om Norge generelt og Oslo spesielt.