Aftonbladets Peter Kadhammar og fotograf Stefan Mattson har tatt seg en tur i bydelen Järva, som omfatter Husby, Rinkeby og Tensta med flere, og snakket med innbyggerne om hvordan det er å leve i de uroplagede områdene.
Politiet i Järva anslår at det har vært 50-60 skyteepisoder i løpet av et år og 18-20 drap de to siste årene. Det antas at 500 yrkeskriminelle opererer i området, men at kretsen rundt dem er over dobbelt så mange. Ingen Kadhammar snakker med i forvaltningen eller andre innsatsorganer mener at utviklingen i Husby og Järva går i riktig retning.
Den offisielle forklaringen på kriminaliteten og den sosiale uroen i forstedene er at boligområdene er i forfall. Fritidstilbud for ungdom legges ned, skolene er dårlige, det er omfattende trangboddhet og fattigdom, arbeidsledigheten er høy, utdannelsesnivået lavt. – Dette bildet er sant, skriver Kadhammar. Forskjellen på levetid, helse inntekt og utdannelse er stor mellom de innvandrertette forstedene og de mer velstående boligområdene i Stockholm.
Det andre bildet
Det finnes imidlertid et annet bilde og Kadhammar redegjør utførlig for det. – For i debatten glemmer vi lett hvor mye som satses på fattige områder. Det blir så lett et skjematisk bilde av urettferdighet og forfall, påpeker han.
For forstedene forfaller ikke rent økonomisk. Antallet stønadsmottagere i Husby ble halvert i perioden 2007-2016 fordi flere kom i arbeid. Det brukes mer penger per elev i disse områdene enn andre. Husbygårdsskolen får for eksempel 42.644 kroner ekstra per elev enn Östermalmsskolen, som mottar 3.082 kroner. Pengene skal kompensere for Husby-barnas sosiale og økonomisk ufordelaktige situasjon.
Boligmassen i seg selv er oppgradert og nærområdet er rent og pent. Det er ingenting som minner om ghettoene i USA med sine forfalne hus, knuste vinduer og vanskjøttede gressplener, opplyser Kadhammar. Når Husby ble oppført på 70-tallet ble det faktisk kalt Gullkysten og var et attraktivt boligområde.
I 2015 var det bosatt 11.978 personer i Husby. Andelen innvandrere/personer med innvandrerbakgrunn er 86 %.
Aftonbladets mann tar seg en prat med disktriktsjefen for selskapet Svenska Bostäder, Stefan Mattson [samme navn, men ikke samme mann som fotograferer. Min anm.]. Selskapet eier 2500 leiligheter i Husby og gjennomfører for tiden et stort renoveringsprogram. Man satser samtidig på såkalte trygghetsskapende tiltak, som blant annet å fjerne buskas slik at det ikke skal finnes noen gjemmesteder i boligområdene. Vaskerommene i blokkene har blitt flyttet opp fra kjellerne til bakkeplan, slik at de som vasker kan se ut og de ute kan se inn. Vaskemaskinene er arrangert i båser som kan låses. Noen av dem har overvåkningskameraer, hvilket fikk en studiedelegasjon fra Hviterussland til å komme i tanker om en politistat. Portene er av stål og har ikke håndtak; de er vanskelige å ødelegge og like vanskelige å bryte seg gjennom. Vaktmestere går daglige rydderunder og bytter pærer som har gått.
Fra vondt til verre
I tillegg bygger man om sentrum slik at det skal bli mer attraktivt. Et av torgene skal bli et «mat- og kulturtorg», mens det andre skal gi plass til handel og servicenæringen. Biblioteket som ligger ved det vordende kulturtorget er velholdt, godt utstyrt og stille. Det tilbyr en rekke gratis aktiviteter og hjelpetiltak:
♦ Juridisk rådgivning på arabiska och svenska.
♦ Sagostunder på svenska, arabiska och somaliska.
♦ Språkkafé fredagar 14.30–16 för alla som vill träna svenska över en fika.
♦ Bokfika för 9–12-åringar.
♦ Läxhjälp onsdagar 17–19. ”Ingen föranmälan! Gratis!”
♦ Filosofikafé med tre möten. 8/2: Gud. 8/3: Kunskap. 19/4: Estetik och konst. ”Fri entré! Inga förkunskaper krävs, bara ett öppet sinne. Välkommen att filosofera.”
Bydelsforvaltningen i Rinkeby-Kista har også en egen trygghetsansvarlig. Stillingen ble opprettet for 17 år siden og bekles av Per Granhällen. Han er et bilde på samfunnets gode vilje der han forteller om tallrike tiltak og planer for å forbedre situasjonen.
Varje torsdag träffar han polisen. De har en checklista. Är läget grönt, gult eller rött? Han skickar per SMS en lista över veckans incidenter till stadsdelens medborgarvärdar, trygghetsvärdar, fältassistenter och ungdomsvärdar (drygt 20 ungdomar från området som anlitas på ettåriga kontrakt, de arbetar helger och lov och ska vara goda förebilder för 12–14-åringar).
Varje fredag- och lördagkväll är det utsättningsmöte för alla dessa värdar och nattvandrare, poliser, Lugna gatan och andra goda krafter som sedan ger sig ut i natten för att tala med ungdomar, finnas till hands, sprida trivsel och lugn i stadsdelen!
Alle innsatser og prosjekter til tross: når Kadhammaer spør Granhällen om hvordan området har utviklet seg de siste 17 år, kommer kvitteringen: – Klimaet har blitt råere. Det er blitt mer utrygt i utemiljøene. Det åpenlyse stoffsalget har økt.
Tragikomiske plussord fra de velmenendes vokabular
Når man ser på den sosiale utviklingen, blir det tragikomisk å lese alle de velmenende plussordene i myndighetenes vurderinger og planer, mener Kadhammer. Ord som: samvirke – forekommer i følge Kadhammar alltid og overalt – forebyggende arbeid, skole åpen for alle, ulike bakgrunner og miljøer møtes, styrke sikkerhetsnettene, omtanke og trygghet, behovstilpasset utdannelse.
Ordene stammer fra en evaluering av et EU-finansiert integrasjonsprosjekt som ble avsluttet i 2013 – omtrent samtidig som de store opptøyene brøt ut i Husby, konstaterer Kadhammer tørt. I dette lyset blir selv evalueringens overskrift tragikomisk: Evaluering av samvirket for å forbebygge sosial uro i Järvaområdet.
Her heter det blant annet:
”Kulturell förståelse och förankring
En av de större framgångsfaktorerna på Järvaområdet anses ha varit samverkan (där kom ordet igen!) med moskéerna… Vid ett tillfälle tände ungdomar eld på polisstationen i Rinkeby. De som befann sig på stationen kunde inte ta sig ut. Tack vare samverkan (ordet!) lyckades Polisen få tag på representanter från moskén som kom till platsen. Ungdomarna höll sig då undan och representanterna från moskén förde ut de som befann sig därinne. Även föräldrar och medborgarvärdar kom till platsen och hjälpte till. På det sättet fungerade samverkan (ordet!) optimalt…”
Evalueringen omtaler for eksempel Ross Tensta gymnas i positive vendinger som en skole som tilbyr elevene mange ulike aktiviteter: «alt for å gi ungdommene gode forutsetninger for å nå sine mål i livet». Dette gymnaset ble besluttet nedlagt i fjor da det hersket fullstendig kaos der. Skoleinspeksjonens offisielle rapport forteller om lærere som opplevde at det var elevenes lover og ikke samfunnets som gjaldt på skolen. Lærerne fryktet blant annet trusler fra elever hvis de irettesette dem og skolen hadde latt elevene ta makten. I visse tilfeller hadde lærerne helt mistet kontrollen og det lot seg ikke gjøre å gjennomføre undervisningstimene. Den fortalte om trakassering og vold, og lærere som ikke våget å gripe inn når elever krenket andre elever. – Rapporten gir et bilde av et uhørt tøft, hardt og voldsomt miljø, sa skolebyråd Olle Burell (S).
Visst går det att skratta åt, eller gråta över, alla dessa honnörsord, förkortningar och projekt, Järvaandan, Järvalyftet, SamTidigtFörSt (det står för Samverkan, Tidigt, Förtroendefullt och Strukturerat), Ytterstadssatsningen, Allas Vårt Ansvar, Projekt Pojke, Ung och trygg i Järva, Järvalärling,TIT (Trygg i Tensta), TAC (Tensta Against Crime) och deras paroller: Här ställer vi upp för varandra. Omtanke och trygghet.
Så hvordan takler Granhällen spriket mellom utførte og planlagte innsatser kontra virkeligheten? Ved å tenke: Hvordan hadde det sett ut om vi ikke hadde gjennomført alle disse innsatsene…?
Hvorfor forstår ingen hvorfor?
Kadhammar understreker at absolutt ingen av dem han snakker med sier at utviklingen i Husby går i riktig retning. Alle han snakker med sier at kriminaliteten akselererer og at utryggheten øker. De fleste mener at det noe har skjedd de siste to-tre årene, et pluselig steg i nedadgående retning. Noen mener at det bare er en jevn forverring.
Men ingen kan fortelle Kadhammar hvorfor, ingen forstår utviklingen.
Det kan for øvrig være grunn til å se nærmere på om ikke det offisielle Sveriges og medienes overordnede forklaring på utviklingen i forstedene – at den er et resultat av «urettferdighet og forfall» – kan ha vært medvirkende til den mentaliteten enkelte av de kriminelle utviser. I oktober 2016 gransket lokalavisen Vestmanlands Läns Tidning (VLT) de mange bilbrannene i Västerås/Skallberget og lot en anonym bilbrenner forklare hvorfor han og andre ungdom tilsynelatende må avreagere med å sette fyr på andre menneskers biler i eget nabolag. Han fulgte det offentlige Sveriges foretrukne narrativ til punkt og prikke: For å få oppmerksomhet rundt de unges legitime krav om flere fritidsaktiviteter. Han forklarte at hjemkommunen Skallberget har blitt forfordelt og ikke fått penger til noe som helst, fordi statens penger istedet har gått til blant annet Bäckby. Det fikk VLTs spaltist Ann-Christine Kihl til å reagere. Hun er bosatt i det samme Bäckby og kunne fortelle en annen historie: Bäckby har ganske riktig vært gjenstand for gigantiske skattefinansierte utbedringer de siste ti årene, med aktivitetstilbud, gatebelysning, festivaler, lekeparker, skatepark, utegym osv., men merkelig nok: det brennes stadig biler i området.
Men politisjef i Järva, Niclas Andersson, mener situasjonen vil bli bedre når en ny politistasjonen blir oppført i Rinkeby. Den er planlagt ferdigstilt om to år og da kommer politiet nærmere den befolkningen de skal betjene og beskytte.
Under några få decennier har olika slags poliser ersatt och överlappat varandra, alltid för att arbetet ska bli bättre och effektivare: kvarterspoliser, områdespoliser, närpoliser, kommunpoliser, poliskontorspoliser, brottsförebyggande poliser (”BF-poliser”), kontaktpoliser, skolpoliser.
Alla har haft till uppgift att vara nära medborgarna, synliga i vardagen, sprida trygghet och på sikt få ner brottsligheten därför att invånarna, särskilt ungdomen, förstår att ordningsmakten finns alldeles i närheten.
Niclas Anderssons titel är lokalpolisområdeschef, en titel som nog bekräftar att ju sämre det går för en verksamhet desto krångligare blir titlarna och desto längre arbetsinstruktionerna.
Han beskriver imidlertid området som i sosial drift, det finnes ikke fast grunn. Allerede som treåringer har barna i Rinkeby-Kista dårligere tannhelse enn andre barn i Stockholm, til tross for at tannlege er gratis til fylte 19 år. Trangboddheten er enorm, hvilket driver de unge ut på gaten. Rotasjonen av elever i skolene er svimlende høy. De innvandrerne som får fotfeste i storsamfunnet flytter så snart de kan. Elevene som gjør det godt på skolen, og kunne vært forbilder for de andre, flytter til privatskoler og bare de ressurssvake blir igjen.
Kriminalitet föder kriminalitet. Det blir ett slags Björn Borg-effekt. Idolerna är killarna med cash på fickan, det blir normalt för barn och ungdomar att röra sig i en miljö med brottslighet, en självklar del av livet.
Polisen kan naturligtvis inte gripa och låsa in sociala skillnader och problem. Polisens uppgift är att förebygga och beivra brott.
Andersson er likevel optimist med tanke på fremtiden. De polisære ressursene er større og organiseringen bedre. Optimismen får derimot Kadhammar til å minnes Bagdad-Bobs meddelelse til verden under den amerikanske invasjonen. Mantraet er og blir det samme: nye satsninger, snu utviklingen, snart blir det bedre, skriver han.
Ikke bare politiet som er uvelkomne
Til vanlig ferdes politiet to og to, men i Järva må de være minst fire på kveldstid. Enten i samme kjøretøy eller i to som drar i følge. Går de ut av bilen, må en ekstrapatrulje bevokte den så lenge. I perioder kastes det sten mot politiet flere ganger i uken, og de må alltid tenke taktisk. Det innebærer blant annet å skanne gangbroer før de kjører under dem. Står det noen der, hender det at politibilene snur. I Rinkeby har man måttet bytte gjerdene på gangbroene slik at ingen kan gjemme seg der.
Det Andersson beskriver lyder som samme taktikk som amerikanske patruljer benyttet da Kadhammar fulgte dem i Bagdad. De hadde også problemer med broer, opplyser han. Politibilene har blitt utrustet med uknuselige ruter med tanke på steinkasting. Kadhammar noterer seg at den forrige som fortalte ham om sånne ruter, var en israelsk bosetter på Vestbanken.
Det kan verka överdrivet att göra parallelleller med Mellanöstern. Men en kväll när jag promenerar till tunnelbanan i Tensta ser jag två polisbussar. Poliser i mörkblåa uniformer väller plötsligt fram ur entrén – sex man, sju? – och jag skyndar fram för att fråga vad som hänt.
– Inget alls, svarar en av dem, leende. Vi har bara varit nere på perrongen och kollat. Det är hur lugnt som helst.
Så ser polisen – en polis som vill väl, som vill komma nära medborgarna, en polis som invånarna vill se mer av – mot sin vilja ut som en ockupationsmakt.
Det er forresten ikke bare politiet som har problemer med å bevege seg i disse områdene. Arbeidsforholdene for ambulansepersonell er faktisk blitt så ille at Ambulanseforbundet ved ordfører Henrik Johansson faktisk har krevd militærutrustning for de ansatte. Johansen har også krevd etablering av en reell beredskap mot det han beskriver som «den økende graden av strukturelle trusler og vold». Brannmennenes Riksforbund krevde allerede i 2009 en lovendring for å få slutt på den jevnlige steinkastingen og andre angrep brannpersonell blir utsatt for under slukningsarbeid i de aktuelle områdene. I perioder kjører hverken ambulanser eller brannbiler inn i disse områdene uten politieskorte.
En velansett politibetjent i området er Martin Marmgren. Han kjenner Husby ut og inn, og synes godt i området. Aftonbladet treffer ham og kollega Hanif Azizi på torget i Husby. Marmgren forteller at hans oppdrag er å samvirke, bygge relasjoner og styrke politiets legitimitet. – Vi skal ta tilbake det offentlige rom, sier han.
Marmgren beskriver en polisorganisation som sällan fungerat som tänkt. Närpoliserna skulle vara nära men hälften av deras tid gick åt till kommenderingar till andra platser, som att bevaka fotbollsmatcher. De dränktes i pappersarbete. Så polisen införde poliskontorspoliser som skulle vara de närpoliser som närpoliserna inte fick vara. Men poliskontoren hade öppet två timmar i veckan och var egentligen bara skyltar på husfasader.
Ute på torget står polisbilen. Den riktigt lyser i solskenet. Den är en markör för närvaro men inte bara det: Martin Marmgren vill se fordonet.
– Jag har själv inte haft problem men två äldre kolleger gick in på ett möte med somaliska mammor i Rinkeby och fick bilen uppeldad.
Politibetjent Azizi forteller at han var med to patruljebiler, som umiddelbart fikk dekkene sine punktert i Tensta sentrum – midt på lyse ettermiddagen. Slikt skjer når vi slurver med sikkerheten, sier han.
– Den resurs vi lägger på att alltid ha folk som vaktar bilarna. Är det värt det? säger Marmgren. Å andra sidan är det förnedrande för polisen att få bilarna saboterade.
Han försöker vara i Husby åtminstone någon gång per arbetspass. Mer blir det inte. Ibland är han inte här på en vecka. De är sju områdespoliser på heltid och en halvtidare som ska täcka stadsdelarna Rinkeby–Kista och Spånga–Tensta genom att bygga relationer och vara närvarande.
Samtalen finner sted på Yas Kafé, hvor det ble begått innbrudd i desember. Da Marmgren kom til åstedet halvannen uke etter, hadde det enda ikke vært noe politi der.
Når rettstaten trekker seg tilbake
Kadkammar stiller spørsmål om hva tilfeller som dette gjør med innbyggernes tillit til myndighetene og samfunnet.
Vad gör det med tilliten när Salams Orientlivs mitt emot kaféet utsätts för ett professionellt genomfört inbrott, får kassaskåpet uppskuret – och polisen inte ens skickar tekniker för att undersöka brottsplatsen?
Svaret finnes oppsummert i Nationella operative avdelningens rapport, som definerer de aktuelle områdene slik (side 13):
«Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en låg socioekonomisk status och där de kriminella har en inverkan på lokalsamhället. Inverkan är snarare knuten till den sociala kontexten i området än de kriminellas utstuderade vilja att ta makten och kontrollera lokalsamhället. Påverkan kan utgöras av direkta påtryckningar, exempelvis genom hot och utpressning, eller indirekta, som
- offentliga våldshandlingar som riskerar att skada tredje man
- narkotikahandel som bedrivs öppet
- ett utåtagerande missnöje mot samhället
Effekten blir att de boende i området upplever otrygghet, vilket i sin tur leder till en minskad benägenhet att anmäla brott och att medverka i rättsprocessen.»
Det er 34 områder i denne kategorien (side 29).
Og:
«Ett särskilt utsatt område kännetecknas av att de boende upplever att det finns en potentiell hotbild från de kriminella i området vilket har lett till en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen. Det kan även förekomma systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare i området. Situationen i området innebär att det är svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag vilket kräver regelmässig anpassning av arbetssätt eller utrustning. Många gånger har det skett en normalisering av det exceptionella vilket lett till att varken polisen eller de boende reflekterar över det avvikande läget i området. Ett särskilt utsatt område inbegriper även i viss mån
- parallella samhällsstrukturer
- extremism, såsom systematiska kränkningar av religionsfriheten eller starkt fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter
- personer som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden
- en hög koncentration av kriminella
En ytterligare försvårande uppgift är om det ligger andra utsatta områden i nära anslutning till ett särskilt utsatt område. Då finns det risk för samverkan mellan kriminella personer eller nätverk inom områdena.»
15 områder befinner seg i denne kategorien, blant dem Hjällbo, Rosengård, Rinkeby/Tensta og nettopp Husby (side 29).
Felles for områdene er (side 4):
- Majoriteten av de utsatta områdena har varit föremål för en rad insatser över tid vilket i sig är ett kvitto på att de tidigare insatserna inte varit tillräckligt omfattande för att få en bestående effekt på problematiken.
- Polisär närvaro sker mestadels reaktivt i områdena vilket lett till en bristande tilltro till polisen och rättsväsendet.
- Ju längre tid ett samhälle har upplevts leva utanför samhällets normer desto svärare är det för polis och andra samhällsaktörer att återta sin auktoritet.
- Flertalet områden har varit utsatta under så lång tid att det har skett en normalisering av det exceptionella inte bara för de boende i områdena utan även för polisen och andra myndighetsföreträdare.
- Resandeproblematiken har en tydlig koppling till de utsatta områdena då majoriteten av de resande bor eller har bott i ett sådant område.
- Flyktingströmmarna riskerar att få en stor påverkan på dessa områden.
Les det hele en gang til.
Der rettstaten med sitt voldsmonopol og likhet for loven trekker seg tilbake, etterlates et vakuum som raskt inntas av andre aktører. Med andre ord: Husby og tilsvarende parallellsamfunn.
Del 1: – Sverige er et fint land, men det har blitt utrygt kan leses her.