I dag er det svenske Aftonbladet som skal ha ros: 20 år for sent rapporterer avisen, gjennom intervju med imam-mafiaboss, om tilstander vi kun kjenner fra islamsk, æreskultur og stammesamfunn i 3. verden (pluss Gudfaren/Mafia): Familie anført av syvende far i huset, Ali (baba) Khan, styrer en hel bydel i Gøteborg. Skytinger på åpen gate, elendige skoler, arbeidsløshet, vitner som trues til taushet og et politi som står maktesløs og utspilt på sidelinjen.
Denne imamen er utsatt for 34 års integreringsarbeid i regi av svenske myndigheter…
Hva vil fremtiden bringe? Mer eller mindre av denne galskapen? Jeg tipper mer. Hva tipper du?
Trusler og vold styrer en hel bydel gjennom en imam som også er familieoverhode fra Libanon.
Vi siterer:
Han är en Ali Khan, deras yngsta, Tareq, sa polisen och tittade på mig som om jag borde veta vem det var.
Men det namnet sa mig absolut ingenting. Inte då när jag träffade honom för första gången på fritidsgården Mixgården i Hammarkullen för snart elva år sedan.
Killen i den vita t-shirten och mössan sög tag i oss direkt när vi kom in och genast ställde han ungefär hundra frågor på en minut. Han var huvudet högre än de flesta andra på gården och om han inte hade börjat ställa alla frågorna hade jag trott att han var en ur personalen. Men han var 15 år, gick i nian och verkade känna alla där. De andra ungdomarna skrattade när han skojade och hängde på när han ville vara med på bild. De följde honom.
På bilden som vi sen publicerade i Göteborgs-Posten spelade han pingis. Han såg koncentrerad ut och de andra killarna stod runt pingisbordet och tittade på.
Vad jag inte kunde veta då var att Tareq Ali Khan fyra månader senare skulle vara i centrum av nyhetsrapporteringen i Göteborg efter ett brutalt knivöverfall.
Jag kunde heller inte veta att jag elva år senare skulle ha stött på familjen Ali Khan i så många sammanhang att jag till slut skulle skriva ett reportage om släkten som utpekades som maffiafamiljen nummer ett i Göteborg.
Knivhuggen
FÖR TIO ÅR SEDAN. LÖRDAGEN DEN 24 MARS 2007 OMKRING NIO PÅ KVÄLLEN
Festen i Gårdstensskolans matsal var i full gång. Flera hundra personer var där för att fira profetens födelse. Fjortonåriga tvillingarna Ali Khan lämnade festen tillfälligt och gick ut till fotbollsplanen, ett stenkast från lokalen. Efter en stund kunde festdeltagare som var utanför skolan se att tvillingarna stod och pratade med någon okänd kille som höll en fotboll under armen.
Den okände killen såg ut att vara från Sydamerika. Han hade joggingbyxor och en röd jacka. På mössan stod det Chile. På avstånd såg man att det verkade bli något tjafs mellan tvillingarna och fotbollskillen. Det gick inte att höra vad tjafset gällde, men efter ett tag kom tvillingarna rusande tillbaka till festen.
Väl inne i lokalen igen letade de genast reda på sin ett år äldre kusin Tareq Ali Khan . Med upprörda röster berättade de vad som hänt.
Tareq ville gå ut och kolla vem killen var.
Men chilenaren var inte kvar på fotbollsplanen. De gick runt en stund i området och letade och efter ett tag såg de honom igen. Han stod vid trappan, till vänster om basketplanen vid Gårdstensskolan. Tareq gick fram och frågade vad fan han trodde att han höll på med. Han puttade på honom. Killen verkade inte förstå svenska. Tareq prövade med engelska, men killen fattade inte det heller.
Tjafset fortsatte och de drog sig upp mot innergården mellan husen på ”kryddgatorna” och vidare ut till parkeringsplatsen. Det blev värre, mer högljutt och killarna plockade upp stenar som de började kasta.
Chilenaren drog fram en kniv, gjorde ett utfall mot dem som kastade sten, men missade. De andra började springa.
Tareq hamnade på efterkälken.
Sen gick allt fort.
De andra hörde hur Tareq skrek och vände sig om. De såg hur Tareq fick flera knivhugg bakifrån. Chilenaren tappade en sko, han högg igen och sen sprang han iväg. De andra rusade fram till Tareq som blödande sjönk ihop på en bänk.
Les resten av den historiske artikkelen her: Så kontrollerar FAMILJEN en hel förort