Vi skrev i går om den stakkars svenske kvinnen i 30-årene som opplevde en råskap man aldri har sett maken til. Det er ikke skandinaviske medier som løfter frem det som fremstår som den verste voldtektssaken i kjent svensk historie. Det er en frilansjournalist, Joakim Lamotte, som i dag er Sveriges aller viktigste journalist. Hvorfor? Fordi han våger å gå inn i voldssaker i Sverige og vise oss hva som faktisk foregår i nabolandet vårt. Han bretter ut en elendighet man knapt klarer å ta innover seg. Og han følges nå av nesten 140 000 personer på Facebook. Han er et eget mediehus.
Lamotte følger nå rettssaken mot fem tiltalte i den groteske massevoldtektssaken fra Fittja. Han leser politiet og rettsapparatets rapporter og undersøkinger. Hva finner han? Stadig «nye detaljer som stiller politiet, gjerningsmennene og hele samfunnet i et mindre smigrende lys».
Eksempelvis gjorde politiet tekniske undersøkelser i feil trappeoppgang. Dette forstod ikke politiet selv før det var gått 10 måneder etter voldtekten!
Hva med gjerningsmennene? Fem av dem som ble identifisert gikk løs et helt år før de ble pågrepet og rakk (selvsagt) å begå nye kriminelle handlinger.
Etter flere timers voldtekter av kvinnen, prøvde hun å få hjelp av beboere i området. De avviste henne (sic)! Det stopper ikke der og det blir verre:
När ingen ville hjälpa henne tog hon sig istället till Fittja centrum, där hon blev hånad. Personerna hon mötte ville inte bli inblandade och kallade henne äcklig när hon berättade att hon blivit våldtagen. Det var först när hon på egen hand tog sig till centrala Stockholm och kontaktade polisen, som hon fick hjälp.
-Politiet har kapitulert
Lamotte lar seg bevege følelsesmessig. Han sier rett ut at politiet har kapitulert overfor voldtekter:
Att följa det här fallet genererar rysningar i hela kroppen för varje ny detalj som framkommer. Ilskan växer gradvis och det går inte att värja sig för mörkret. Varför har polisen kapitulerat inför våldtäkter? Varför ställer folk inte upp när utsatta människor ber om hjälp? Varför ingriper ingen när en kvinna blir brutalt gruppvåldtagen? Och, framförallt, hur är det möjligt att en grupp män i ett modernt samhälle kan bete sig så här? Det är omöjligt att förstå.
Lamotte konstaterer at politiets slette arbeid kan føre til at de fem tiltalte mennene kan bli frikjent. Ikke nok med det; det kan ende med at de får hundretusener av kroner i erstatning!
Värst av allt är att det finns en risk att männen frikänns på grund av den undermåliga utredningen, och om det inte går att bevisa vem som gjort vad. Om det sker är det inte omöjligt att de får skadestånd på hundratusentals kronor för den tid som de suttit häktade, medan kvinnans skadestånd i så fall uteblir.
Hvor er demonstrasjonene?
Lamotte setter pris på #metoo-kampanjen. Men, det er et stort men, mener han:
Men det går ändå inte att sluta tänka på kvinnan i Fittja som blev misshandlad, fasthållen och våldtagen analt, vaginalt och oralt av flera män i en trappuppgång förra året. Detta är kanske en av de grövsta gruppvåldtäkter vi haft i Sverige, men ändå är det oroväckande tyst kring saken.
Det är inga protester eller demonstrationer i Fittja. Inga upprop i sociala medier. Inga uthängningar av misstänkta gärningsmän i medierna. Inga arga debattartiklar i tidningarna.
Det är inte utan att man undrar: När skall någon stå upp för den här kvinnan? När kommer #metoo till förorten?
Min antakelse er at demonstrasjonen kommer den dagen – hvis den skulle komme, da – svenske menn forgriper seg bestialsk på Sveriges nye kvinner. Først da. Den dagen kommer dog neppe, for svenske menn lever i moderniteten, ikke i råskapens og den manglende medfølelsens kultur.
Joakim Lamotte på Facebook kl 9.31 27. november 2017.