I går ble det kjent at nok en mann (24 år) ble direkte henrettet ved skudd i hodet i Rinkeby. 24-åringen var på en pizzarestaurant da en mann kom og holdt opp døren. En annen mann kom inn og skjøt 24-åringen i hodet. Han ble erklært død like etterpå.
Politiet tror dette mordet er et hevnmord etter at en mann myrdet en annen mann nyttårsaftens morgen i en garasje i Rinkeby. Denne morderen koples til en gjeng som går under navnet Dødspatruljen, mens gårsdagens drepte 24-åring skal tilhøre en rivaliserende gjeng.
Ifølge Aftonbladet beskrives Dødspatruljen som «en mindre gruppe menn» i 20-årene med et «ekstremt voldspotensial». De har tilgang til våpen, som de ikke nøler med å bruke. Ifølge politikilder benytter de også flittig torpedoer for å utføre mord. Gjengen mistenkes for over ti mord. Men som kjent, «gjenger» blir ikke dømt for mord i en rettsstat, eller i alle fall det som er igjen av den, som Sverige.
Og selv om det var mange vitner til «pizzamordet» så er ingen pågrepet. Svens politi søker etter to personer, men har (som vanlig) ikke gått ut med noe signalement.
Dette mordet finner altså sted dagen etter at en mann i 60-årene mistet livet etter å ha plukket opp en gjenstand på en T-banestasjon i Stockholm som etter all sannsynlighet var en håndgranat. Det skal florere av våpen og håndgranater i Sverige. Da to menn (26 og 21 år) ble henrettet med skudd i hodet i en bil i Kisa i mars i fjor, poengterte politiet at det finnes mye illegale våpen i Sverige, blant annet kalasjnikover, som politiet antas smugles inn i landet via Balkan, der det også gjerne følger med håndgranater «på kjøpet».
Det er vel bare igjen å minne om at en fungerende rettsstat er uløselig knyttet til demokratiet. Men som kommentator Peter Kadahmmer sier: «Nå for tiden er et mord knapt verdt å skrive om», og han slår fast at Sverige har blitt forandret. Men han, og få andre, vil si noe om hvorfor.
Lær av svenskenes feil
Innvandring er en betydelig del av problemet, men det er også problemer knyttet til politiledelsens ressursorganisering og virkelighetsoppfatning. Dette er også utfordringer som politikilder i Norge rapporterer til oss, og som kan bidra til at flere forlater politiet og færre velger yrket. Enn så lenge går det bedre i Norge, noe som etter all sannsynlighet kan tilskrives at vi ikke har det høye kriminalitetsbilde som Sverige har. Ei heller har vi så høy innvandring.
Med den pågående politireformen er det viktig at Norge lærer av de feilene som Sverige har gjort – ikke minst hva gjelder virkelighetsorientering og ansettelsen av fagpersoner, typisk jurister og sosiologer, som aldri har vært operativt politi eller kjenner den politifaglige tilnærmingen.
I april i fjor gikk den svenske politimannen Alexander Cederlöv ut på sin Facebookside med følgende melding:
Cederlöv har levert inn sitt politiskilt (fra Facebook)
JAG GER UPP! Det är inte ofta jag säger de orden men nu GER JAG UPP!
Efter att ha arbetat som polis sedan 2010 har jag ingenting mer att ge. I början av min karriär kände jag stolthet och glädje av att få utföra mitt jobb. Sedan omorganisationen 2015 har det bara gått utför. Jag orkar inte längre och har nu sagt upp mig, för att gå vidare till den privata marknaden.
Dagligen kan man på i media, på sociala medier samt i lunchrummet höra om det stora missnöjet bland poliser och vilka problem Polismyndigheten har. Varför lyssnar inga politiker? Varför görs ingenting? Regeringen står stolt och säger att de skjuter till mängder av resurser, men det är ju efter nästa val, då de kanske inte ens sitter kvar! Problemet är nu! Något måste göras direkt! Det slutar polisanställda varje månad, bara i år har 5 anställda slutat från min station, för att gå till andra arbetsgivare utanför polisen.
Det handlar inte bara om dålig ingångslön, utebliven löneökning och kass ersättning i form av OB och övertid. Det handlar även om arbetsmiljö, bristfälliga dataprogram som tar upp en ofantlig tid, dålig utrustning och bristfällig teknik. Googla på Nokia C2-01 för att se vilken tjänstemobil jag blivit tilldelad och fått använda under de senaste 3 åren. Men det handlar även om chefer som saknar verklighetsuppfattning, en HR-avdelning som föraktar anställda och en arbetsgivare som väldigt tydligt signalerar att man inte är värd någonting. Vi har ett rättssystem som fungerar bra om vanliga Svenssons begår brott, men helt saknar förutsättning att bekämpa livsstilskriminella personer.
Jag skulle på detta ämne kunna skriva spaltmeter om åtgärder för att förbättra situationen, men till vilken nytta?
Droppen som fick bägaren att rinna över för mig, var under hösten då Polismyndigheten massanställde civila utredare. Vi har under en lång tid förlorat så många poliser att arbetsgivaren fick ta till denna panikåtgärd. Nu vill jag direkt säga att många av dessa är underbara människor som jag trivts väldigt bra att jobba med. Men som nya i Polismyndigheten var deras kompetensnivå noll. De visste ingenting om den polisiära verkligheten.
Det föll till oss anställda att lära upp dem från grunden, vilket förvisso gått bra. Men det kännbara är att de blev anställda med 3000 – 3500 kr högre än oss som skulle lära upp dem. Det är löner som vi poliser kämpat för under många år, men hela tiden fått höra att det inte finns pengar till. Detta känns som en riktig spark i ansiktet på en som redan ligger ner. Jag vet att jag aldrig kommer att komma ifatt deras löner och samtidigt ställer jag mig frågande till hur Polismyndigheten kommer kunna behålla dem, då deras löner egentligen också är för låga. Tyvärr tror jag att många av dem också kommer att sluta inom ett par år, inklusive många fler poliser.
JAG GER UPP, den 9:e maj slutar jag som polis!