Et av de aller viktigste prinsippene i demokratiet og rettsstaten er at alle borgere er like for loven. Islamister, fundamentalistiske muslimer og andre tilhengere av klanmentalitet er ikke nevneverdig begeistret for dette, og gjør seg ofte bemerket ved å kreve særlover for muslimer og/eller at rettssystemet, og da særlig innen familierett, bør tilpasses islamske Sharia-lover. Og veike politikere og institusjoner gir etter, alt i det hellige mangfoldets navn. I land som Storbritannia er for eksempel egne Sharia-domstoler formelt anerkjent og juridisk legitimert, mens det stadig fremkommer opplysninger om at uformelle Sharia-domstoler opererer i innvandrertette områder.
Men islamister har som regel mange jern i ilden, og noen av dem befinner seg dessverre på innsiden i samfunnets maktsfærer, hvor de søker å påvirke det som påvirkes kan. Og det funker! En oppsiktsvekkende dom i Sverige viser det med all uønskelig tydelighet. Dommen er så utenfor all normal rettstenking at selv Aftonbladet er sjokkert.
En kvinne i Sverige gikk til politiet og anmeldte sin mann for mishandling. Han skal ha dyttet henne inn i møbler, slått henne i ansiktet, lugget henne og presset en sko inn i ansiktet hennes. Paret hadde da vært sharia-gift i syv år. Mannen ble imidlertid frikjent av Solna tingrett. I domsavgjørelsen fremsettes en rekke merkverdige påstander om kvinnen og hvorfor hun angivelig ikke er troverdig.
«Bra familie»
I dommen heter det blant annet at tiltaltes «familie virker å være en bra familie, i motsetning til kvinnens, hvilket også har betydning for bedømmelse av skyldspørsmålet». Videre at kvinnens troverdighet er senket fordi hun i det hele tatt anmeldte saken til politiet. I følge retten er «det normale i «disse kretsene» at kvinnen går til mannens familie og forteller om eventuell mishandling, slik at det hele kan løses innen familien. At hun ikke en gang har sagt til mannens slektninger at han slo henne, svekker hennes troverdig ytterligere, hevder Solna tingrett.
Aktor i saken, Josefine Dahlqvist, er svært forbauset over dommen: «-Jeg mener at man har utført en bemerkelsesverdig bevisvurdering i dette tilfellet. Man har ikke anvendt reglene for bevisburdering og prinsippene man anvender i svenske domstoler. Man har begrunnet dommen på antagelser og fordommer.»
Det skal være sikkert og visst.
For retten nøyer seg ikke med dette, de spekulerer også fritt over kvinnens motiv for å politianmelde ektefellen for vold. I domsavgjørelsen heter det følgelig: «Hennes motiv til å komme med disse beskyldningene mot tiltalte, kan være at hun har utnyttet hans kjærlighet til henne og hans «dumhet» for å kunne ta over leiligheten hans». Og videre: «Det er ikke uvanlig at kvinner feilaktig hevder at de har blitt mishandlet og truet, for på denne måten å late som om de har behov for en beskyttet bolig eller for å få en leilighet», hevder Solna tingrett.
Klanen og islam går foran
Retten mener altså at kvinnens troverdighet svekkes av at hun har gått gjennom de rette kanaler slik en rettsstat fordrer, i stedet for å rapportere kriminelle forhold til familien slik at de kan løses på klansamfunnets premisser, islamic-style.
Det skulle man forsverge at en europeisk rett ville ta hensyn til, langt mindre oppfordre til. For rettskraftige dommer har en tendens til å skape presedens, og signalet fra Solna tingrett til andre kvinner i «disse kretsene» er umiskjennelig. Og minner ikke så lite om alle avsløringene av svenske og danske imamer, som utad sier at de kun gir råd i tråd med landets lov. På skjult kamera oppfordrer de like fullt kvinner til å holde ut vold i hjemmet og/eller løse det innad i familien. Og de ber kvinnene, for Allahs skyld, om ikke å rapportere overgrep til svenske myndigheter eller blander inn politiet.
Men hvordan har imamenes holdninger funnet veien inn i en svensk rett?
Det har de i form av minst en av meddommerne, en beryktet islamist. Hun heter Ebtisam Aldebe og representerer Centerpartiet. I media har hun tatt til orde for at svenske lover bør tilpasses muslimer. Hvis navnet virker kjent, er det fordi mannen hennes er leder for Sveriges muslimska förbundet, Mahmoud Aldebe, som i 2006 sendte brev til samtlige svenske riksdagspartier med en rekke særkrav og tilpasninger til Sharia-lover i bytte mot muslimske stemmer. Aldebes krav var så uhørte at de ble nær sagt unisont fordømt av svenske politikere og medier, og det sier jo litt.
Fruen har på sin side sittet som lekmannsdommer i Migrationsdomstolen, hvor hun i følge avisen Världen idag har nektet kristne konvertitter fra Afghanistan asyl i Sverige, da hun mener at de afghanske mennene «ikke hadde konvertert av genuin overbevisning». Også i denne saken var ektemannen involvert. Igjen skrev han brev, der han anklaget kirkene for å tvinge «folk i nød til å bli kristne», å «ha en hemmelig strategi for kristne muslimer» og krevde at «aktiv kristen misjonering måtte opphøre umiddelbart».
Mahmoud Aldebe säger sig ha kontakt med flera konvertiter som ångrat att de låtit döpa sig men är rädda för att bli utsatta för trakasserier eller, i värsta fall, mista sitt uppehållstillstånd om de lämnar kyrkan. Ingen av dem har dock vågat berätta om detta öppet i media.
Sammen med en annen centerpartist, Hasan Fransson, var Ebtisam Aldebe tungen på vektskålen i dommen i Solna tingrett. Retten var uenig, de to førstnevnte mente at tiltalte skulle frikjennes, mens en lekdomer og lagmannan mente at tiltalte burde felles. Når det er likt antall som er uenige, skal domstolen dømme til tiltaltes fordel og dermed ble han frikjent. Den fornærmede kvinnens advokat Amana Ayob Landin, mener dommen er «direkte støtende og sender signaler som går helt mot det rettssamfunnet vi lever i».
Faktisk har dommen vakt så stor oppsikt at Centerpartiets ledelse i går kveld ble nødt til å offentlig erklære at partiet ikke stiller seg bak sin egen lekdommers uttalelser og at man heller ikke støtter sharia-lover. Centerpartiets kvinneorganisasjon jobber nå for å utelukke Aldebe, mens partiets ledelse håper at hun frivillig forlater sin post i Solna tingrett. Partiet varsler at de akter å vurdere Aldebes oppdrag i kommunen, hvor hun blant annet sitter i styret for sosialnemden.
Aldebe selv har ikke villet kommentere dommen til Aftonbladet, utover at hun som islamister flest fremstiller seg selv som offeret i denne saken:
– Man får vänta på förvaltningsrätten om det blir överklagat, säger hon.
Du menar hovrätten?
– Ja, hovrätten. menar jag (lagmannsretten, vår merknad).
Men man måste väl ändå kunna resonera om domen?
– Nej, jag vill inte resonera med dig. Det får vänta. Ni får kontakta rådmannen i Solna tingsrätt. Hon kan berätta vad vi kom fram till.
Fast ni var ju skiljaktiga?
– Jag vill inte prata någonting om fallet.
Varför inte det?
– Jag vill inte diskutera ett litet mål som om det hade hänt någon katastrof i världen. Om jag dömt fel så får hovrätten rätta domen. Det är inget konstigt med det.
Fast jag hade bara några väldigt enkla frågor.
– Jag har sagt vad jag vill säga. Vi får vänta på förvaltningsrättens (sic!) dom.
Är det vanligt att kvinnor ljuger om hot och våld för att de ska få lägenheter?
– Jag vill inte diskutera målet.
Du måste väl stå för vad du tycker?
– Jag har dömt i många mål. Jag har dömt för mannen i vissa mål och för kvinnan i vissa mål. I det här målet har jag följt lagen. Svensk lag. Jag har aldrig dömt enligt någon annan lag.
– Jag tycker detta är ett personligt påhopp på mig.
Varför det?
– Jag vill inte prata om det här målet.
Du har tidigare sagt att det skulle vara andra lagar för muslimer.
– Det är inte jag som sagt det. jag har aldrig sagt det. Jag är svensk medborgare och vill att svensk lag ska gälla i Sverige. Jag får tacka för ditt samtal.
Men å ta til orde for sharia, det har hun beviselig gjort, attpåtil på Sveriges statskanal. Her krever hun at landets lover må tilpasses muslimer som lever i Sverige. Og opptaket ligger på nett fremdeles.
Alle skal jo med, heter det. Men kanskje var det på tide for europeiske myndigheter og politiske partier å innse det de fleste andre gjør: at det på ingen måte bør innebære å plassere islamister i styre og stell?