Den svenskiranske forfatteren og kvinneaktivisten Soheila Fors har ikke hvilt på laurbærne siden siden hun flyktet fra religiøs undertrykkelse Iran til Sverige, bare for å oppdage at nissen hadde fulgt med på lasset. Ikke bare det; nissen var der allerede og ventet på dem: – Finnes det et Sverige der religionsfriheten rår?, spurte hun i februar 2016.
Vi var många som trodde att vi reste till friheten. När vi packade våra väskor och köade till passkontrollen låg världen som ett öppet fält framför oss. Bakom oss lämnade vi den inskränkta islamismen och dess religiösa förtryck. Nu skulle vi äntligen få leva, få tillbe Gud på vårt sätt, få somna trygga om natten, nu började livet!
Vi placerades i en förort, Bergsjön, Vivalla eller Råslätt hette den visst, men vi kom försent. Det religiösa förtryck som vi flytt från hade hunnit före oss. Den hade bränt sitt eget land och flytt från sin egen förödelse. Nu väntade den på oss och satte åter sin fot på vår nacke.
Fors har grunnlagt foreningen Kahtoon, som støtter og hjelper innvandrerkvinner som er utsatt for vold.
Aggressiv moststand
Med masseinnvandringen fra islamske land har Europa fått kulturelle fenomener som sosial kontroll, æresvold og -undertrykkelse samt barneekteskap å baske med, og i Sverige har det den siste tiden stått en rekke hårreisende saker på dagsorden.
Myndighetene gjør tafatte forsøk på å komme praksisene til livs, og måtte nylig trekke tilbake den aldeles groteske brosjyren «Informasjon til deg som er gift med et barn» etter massiv kritikk.
Fors er blant dem som står i front for bekjempe tradisjonelle, kvinnefiendtelige holdninger og praksiser, for å sikre ikke-vestlige jenter og kvinners selvfølgelige likestilling og rettigheter i Europa. Hun møter aggressiv motstand fra etablerte islamister så vel som tradisjonelle kvinner og menn i det muslimske miljøet.
Delte forsamlingen
Nylig holdt hun et forelesning på en voksenskole og viste et bilde som illustrerer barneekteskap, hvor hun påpekte jentas redde øyne og kalte barneekteskap for pedofili. Det kløyvde auditoriet i to: en høylytt skrikende del fra Midtøsten/Nordafrika og en taus, sjokkert vestlig del.
Et titalls elever stormet ut, mens en kvinne reiste seg og skrek «koranen sier så, koranen sier så», skriver Fors på Facebook. Andre reiste seg og applauderte, men i kaoset som oppsto måtte Fors avslutte forelesningen.
För den här bildens skull klövs auditoriet i en vuxenskola i två delar: En tyst, chockad västerländsk som aldrig såg angreppet komma och en skrikande från Mellanöstern och Nordafrika som förstod det jag sa som just ett angrepp. Jag visade bilden, visade hennes rädda ögon och kallade barnäktenskap för pedofili. En kvinna reste sig upp och sa: ”Koranen säger så, Koranen säger så!” Skriken exploderade från nästan varje hörn av aulan när den uppdämda aggressionen exploderade. Ett tiotal elever stormade ut medan majoriteten reste sig upp och applåderade mig. I kaoset avslutade jag föreläsningen. En svensk kvinna satt efteråt och grät över vår svenska flathet, att ingen av eleverna rest sig upp och försvarat mig. Jag vill tacka alla lärare och elever som ringt och uppmuntrat mig.
Alla som besökt vårt arbete vet att vi har full respekt för varje människas tro så länge det inte går utöver andras frihet. Det är den enda framkomliga vägen där vi alla kan mötas.
Tviler på at integrering er mulig
Islamismen kan bare møte angrep på religiøs undertrykkelse med skrik og aggresjon. Det umuliggjør samtale og lytting, konstaterer Fors, som innrømmer at hun ikke lenger er sikker på om integrasjon er mulig:
Så, snälla bjud mig aldrig mer till sådana sammanhang! Mitt föredrag blir bara en attack mot det religiösa förtrycket som islamismen enbart kan hantera med skrik och aggression. Samtal och lyssnade är omöjligt. OBS! Jag nämnde aldrig ”Islam”, jag nämnde aldrig ”Koranen” utan talade om just barnäktenskap. Slutsatsen drogs av delar av publiken. Det som för mig är ett inlägg för medmänsklighet i den svenska religionsfrihetens namn, är för dem ett angrepp i ett religionskrig eftersom barnäktenskap är en integrerad del av islamisters tro. Att kvinnan kommer att vara fredagsbönens hjälte då hon stridit för sin tro visar att vi, inte bara har en djup klyfta mellan varandra utan att den vidgas.
Jag kommer alltid att hoppas att integration är möjlig men jag är inte längre säker. Om priset för integration är att islamisterna måste lämna det totalitära kravet på lydnaden till sin heliga tradition och vi kräver mänskliga fri- och rättigheter ska gälla för alla så kommer priset att bli för högt.