Forsidefoto tatt av HRS på reportajsetur søndag 27. mai 2018 i gettoen Hummarkullen i Gøteborg.
Dagens Nyheter presenterte en meget sterk og omfattende reportasje over seks sider på søndag, 27. mai 2018 (ikke tilgjengelig på nettet). Vi merker oss journalistens navn: Niklas Orrenius. Han har møtt en rekke unge i Sverige som er frafalne muslimer. De frykter vold fra sine egne, endog drap, om de blir avslørt. De unge bekrefter slik at det finnes enklaver/områder i Sverige der religionsfriheten ikke eksisterer. I alle fall hvis du er født inn i en muslimsk familie.
Dette er ikke overraskende. Det oppsiktsvekkende er at svenske medier endelig tar fatt i et alvorlig tema som berører islam og innvandring.
Dobbeltlivet
Orrenius har møtt Mariam (19). Som barn brant foreldrene henne med glohett vann for å påminne henne om helvetes evige pinsler. I dag er Mariam en overbevist ateist – i smug. Den unge kvinnen forteller om dobbeltlivet hun ser seg tvunget til å leve for å beskytte liv og helse.
Mariam presenteres som en filosofiinteressert student med et våkent blikk og timeplanen full av aktiviteter, inkludert huslige syssler hjemme. «Den perfekte datteren», med andre ord. Men hun bærer på en hemmelighet: hun har snudd ryggen til islam. Da tvinger løgnene seg frem:
– Nu pågår fastemånaden ramadan. Då ljuger jag varje dag.
Mariam beskriver ikke foreldrene som ekstreme. Likevel er islam alltid viktigst, forteller hun.
– Islam är grunden för hela livet. I min familj, i min släkt och i de kvarter där jag bor. Idén att vara muslim har alltid varit det viktigaste. Det ska komma först, alltid: före att jag är kvinna, före att jag är svensk, före att jag är arab… före allting!
Islam var även norm i den kommunala grundskolan där hon gick.
Mariam ble også sendt på koranskole som barn. 14 år gammel var hijaben på hodet. Hun tenkte: «Dette er mitt eget valg.»
Men nu när jag ser tillbaka, så var det för att vara till lags. För att lyda.
For å gjøre en lang historie kort: Mariam ser ut til å være et nysgjerrig menneske. Gjennom litteratur lånt på biblioteket (som Ayaan Hirsi Alis bøker), vokste tvilen på islam frem og ledet til frafall. Og nå gjemmer hun sitt nye jeg – i frykt.
-Vi dreper han
Orrenius har også møtt en ung mann han kaller Ahmed. Apropos den påståtte frivilligheten for barn knyttet til ramadan, sier Ahmed dette:
– Sedan jag var liten har mina föräldrar alltid tvingat oss barn att be varje dag och fasta under ramadan. För mig var det alltid en tråkig grej som jag försökte undvika. Varje gång jag frågade varför vi var tvungna, så sa de bara: ”För att det står så.”
Etter at Ahmed falt fra islam, spurte han sin far om det ikke var galt å drepe noen som sluttet å tro. Svaret var:
– ”Nej”, sa pappa då till mig, ”så strikt är det inte. Vi sitter med personen som vill lämna, diskuterar med honom. Och om han då fortfarande inte vill vara kvar, så dödar vi honom (vår utheving).”
Dette er bare et kort riss av to historier som formidles i DN blant mange, som avisens medarbeider har hentet inn. Orrenius oppsøker deretter en kjent imam i Malmø, Salahuddin Barakat, som leder utdanningsinstituttet Islamakademin (det lyder jo flott! Akademi og greier). Orrenius forteller imam Barakat hva disse unge lever med i sine daglige liv. Imamen er offentlig kjent for å være motstander av antisemittisme og undertrykkelse. Han er altså såkalt «moderat».
Imamen slår umiddelbart fast at temaet å forlate islam i seg selv er et «ekstremt sensistivt spørsmål». Hans talende forklaring er følgende:
«Det minste tegnet på aksept for at mennesker forlater religionen ses som at man spotter. Det er såpass strengt.»
Og blasfemi, ja, vi vet jo at klassisk islam foreskriver dødsstraff for en slik «forbrytelse». Dette bekrefter da også imamen utvetydig.
Dette er altså islam i moderne tid – i Europa.
-Må ikke normaliseres
Imamen nikker gjenkjennende når Orrenius forteller om de unge han har møtt og deres opplevelser. Han forstår at de er redde for å bli drept, for frafall skal ikke «normaliseres».
– Man försöker göra allt man kan för att det inte ska normaliseras. Och det förstår jag. Jag vill inte heller att det ska normaliseras. Men man ska inte använda otillåtna medel, som att hota med död och liknande (vår utheving).
Selvsagt må man følge svensk lov og kke bruke otillåtne midler. Det sier jo sharia også. Man skal følge lovene i det landet man bor i, heter det. Så hva er tillatte midler? I klassisk islam – slik jeg har forstått – kan man angre om man faller fra, og man kan da få tilgivelse. Da er man jo tilbake i ummaen. Ummaen har ikke mistet et medlem, mens for blasfemi finnes det ikke tilgivelse. For blasfemi er særlig skadelig for islam. Dette har jo han som så mange i Norge tilber, Tahir ul-Qadri, leder av Minhaj-bevegelsen, understreket med bred penn. Man skal drepes som «en hund» for blasfemi. Og dette synet bekrefter den svenske imamen – i kontekst at unge i Sverige lever under slik undertrykkelse og frykt.
Enligt klassisk muslimsk rättslära är det dödsstraff på att lämna islam, säger Salahuddin Barakat.
Han skynder seg å tilføye at dette selvsagt ikke gjelder Sverige, dødsstraff altså. Ja, han følger sharia, som altså pålegger han å følge lovene i Sverige. (At jeg ikke tror han følger svensk lov, i den forstand at jeg tar det for gitt at i moskeen er det ekteskapsingåelser, inkludert flerkoneri og barneekteskap, får ligge for denne gangen. Jeg bare nevnte det kort.)
Totalitær tankegang
Så får vi servert den totalitære tankegangen som vi tidligere hørte fra kommunister om at den perfekte kommunistiske staten har vi aldri sett (altså er det håp for kommunismen). Gjelder dødstraff i andre islamdominerte land?
– Inte i något land som det är nu. Inte heller i de länder där det bor många muslimer. Ingenstans finns egentligen en bra islamsk samhällsordning, med en hög nivå av muslimsk kunskap och bildning och en ledare som är rättvis.
Salahuddin Barakat talar om det muslimska idealsamhället, med en lärd, rättfärdig kalif som upprätthåller ordningen. I ett sådant samhälle skulle det vara dödsstraff på att lämna islam. Men nästan ingen skulle vilja överge islam i ett sådant samhälle, menar han.
– Varför skulle man vilja lämna sanningen, det som är självklart och tydligt? (Mine uthevelser.)
Så perfekt er altså islam.
Men hvorfor er det nødvendig med dødstraff i et perfekt samfunn der nesten ingen vil forlate islam?
Salahuddin Barakat säger att det nog ändå skulle kunna finnas enstaka personer som får tankar om att lämna islam. I sådana fall skulle lärda imamer sätta sig ner och diskutera med personen som vill överge religionen, och försöka övertyga denne om att islam är rätt.
Om det i ett samhälle blir en massa avrättningar, då är man fel ute, menar Salahuddin Barakat.
– Syftet med de här stränga straffen är att de ska vara avskräckande. Det är filosofin bakom. Inte att de ska implementeras.
Ja, det var virkelg et «tolerant og barmhjertig» syfte, begrep om islam som brukes av muslimske debattanter.
«Ingen tvang i religion»
Reporteren har fått med seg den islamske frasen om at det er «ingen tvang i religion». Hva sier imamen til dette? Noe meget oppsiktsvekkende – og for oss meget oppklarende: Det er ingen tvang om å bli muslim. Men å forlate islam, se da gjelder ikke ovennevnte sitat.
I Koranen står det väl att tvång inte är tillåtet i religionen?
– Men det är inte applicerbart på att lämna islam. Det handlar om att träda in i religionen – då får man inte tvinga någon.
Imamen fremhever at det er en plikt å be fem ganger om dagen, men i Sverige kan man ikke straffes om man ikke ber. Hva med i den perfekte islamske staten? Vi vet svaret.
Imamen mener videre at det er lettere å komme ut av skapet som ung homofil enn som frafallen.
– Ja. Det finns ingen förlåtelse för apostasi, att överge religionen. Allt annat faller inom Guds förlåtelse. Utomäktenskapliga relationer, homosexuella och heterosexuella, anses visserligen vara en synd – men Gud kan förlåta den synden, om han väljer att göra det. Det går inte med apostasi.
Att lämna religionen, säger Salahuddin Barakat, kommer med ett pris.
– Man får förstå att om man lämnar islam så kan man inte tro att allt fortsätter som vanligt.
Ja, dette var virkelig en hånsstrekkning til unge frafalne muslimer.
Den ledende sunni-ideologen i verdne, Yusuf al-Qaradawi, har også forklart sitt syn på frafall på en meget talende måte: Islam hadde dødd ut med Muhammed om ikke frafall ble straffet med døden.
Dette er altså hva vår moderne tid i Norge, Sverige og Europa har fått inn døra. Og som sponses med skattekroner. Og som prester er i hyggelig dialog med. Og som er den ideologien som flest unge konverterer til.
Og hvor tror man dette bærer av sted? Dødsstraff for å tenke selv…