Importerer du æreskultur, religiøs fundamentalisme og klanmentalitet, så får du æreskultur, religiøs fundamentalisme og klanmentalitet. Det er noe alle med IQ nok til å åpne en dør skjønner. Med mindre man er innvandringsliberal politiker da, selvfølgelig.
Da blir man nemlig sjokkert når man blir stilt overfor fullstendig overraskende og totalt uventede utslag av ens egen politikk.
Utdanningsminister for Miljöpartiet de grønne – partiet som mer enn noe annet parti har presset på for å sette Sveriges grenser på vidt gap og motarbeidet enhver, inklusive personer med bakgrunn fra de aktuelle miljøene, som har varslet om den religiøse fundamentalismens og æreskulturens fremmarsj i svenske forsteder – Gustav Fridolin er følgelig supersjokkert over Göteborgs-Postens (GP) avsløringer. Fridolin innkaller nå til hastemøte (!).
Bakgrunnen
De siste årene har stadig flere svenske barnehager, førskoler og skoler varslet om at æreskultur og religiøs mobbing har befestet seg blant de aller yngste barna. GPs granskning viser at foreldrenes æreskulturelle og religiøse krav ofte blir imøtekommet, hvilket gjør personalet til foreldrenes og miljøets forlengede arm i svenske institusjoner.
Hele 27 av 40 kommunale førskoler i såkalte utsatte områder i Stockholm, Göteborg og Malmö sier seg således villige til å utføre sosial kontroll av elever og tvinge dem til å ha på seg hijab, til tross for at det trolig er ulovlig i henhold til svensk skolelov.
Lærere og barnehagepersonell medvirker dermed til å tvinge barn til å gå med hijab, opprettholde et unaturlig forhold til kjønn og kropp og til å overvåke særlig jenter, som i førskolen hvor personalet filmer en jentunge i skoletiden slik at foreldrene kan kontrollere i sanntid at hun ikke tar av seg hijaben.
Andre eksempler:
- En jente vil ta av hijaben fordi hun skal leke frisør med andre barn. Personalet sier nei fordi foreldrene har sagt at jenta ikke får ta den av seg. Personalet føler det ubehagelig.
- Skoleansatte er usikre på hvordan de skal reagere når muslimske barn vil spise og drikke under ramadan, når foreldrene har sagt at barnet skal faste. Personalet slites mellom barnas og foreldrenes vilje.
- En jente på førskolen vil ikke ha på seg hijab, men foreldrene krever det. Personalet må tvinge hijaben på barnet, men opplever det som galt.
Men hijab er så frivillig, atte!
I forbindelse med granskningen har GP ringt rundt til 40 kommunale førskoler og utgitt seg for å være foreldre til en fem år gammel jente og spurt personalet om de kan tenke seg å utføre religiøs kontroll av barnet i skoletiden. 27 av dem svarer altså umiddelbart ja til det.
- Ja, det er ikke noe problem. Det er dere foreldre som bestemmer, sier en ansatt på en førskole i Biskopsgården.
- Ja, absolutt. Det finnes andre barn her som også har hijab. Og hun er jo fem år og stor, hun er ikke liten, sier en annen.
- Ja ja, om dere ikke vil at hun skal ta av seg hijaben, så får vi tvinge henne. Vi prioriterer alltid foreldrenes ønsker. Absolutt, sier en tredje førskole.
– Soleklart brudd på skoleloven og brudd mot «värdegrunnen», sier utdanningsminister Fridolin strengt. Nå har kan innkalt Skoleinspeksjonen og länsstyrelsene i Stockholm, Göteborg og Malmö til hastemøte.
Utbildningsministern menar att det aldrig får finnas några kompromisslägen vad gäller barns rättigheter på detta område.
– Skolverkets riktlinjer är väldigt tydliga. All klädsel är ett personlig uttryck för barn. Där får det aldrig hamna i att ett barn upplever att det offentliga kontrollerar vilken typ av klädsel man väljer att ha på sig, säger Gustav Fridolin.
Hos länsstyrelserna finns de funktioner som har övergripande ansvar för att skolornas huvudmän, rektorer och lärare kan få stöd i den typ av frågor som Göteborgs-Posten granskat.
Fridolin mener det er illevarslende at det fortsatt råder usikkerhet rundt hvem som får og ikke får bestemme hva slags klær et barn skal bruke på skolen. – Det er nettopp derfor det er så viktig for meg å være ekstremt tydelig. Jeg forstår at man kan havne i vanskelige situasjoner, men får ikke kompromisse, sier han til SVT.
– Det handlar om att säkra att kunskapen finns i varje förskola och skola. Det är väldigt viktigt att alla lärare och rektorer känner att de har stödet. Därför ska länsstyrelserna få pengar så det finns ställen att höra av sig till för lärare och rektorer som behöver stöd.
Javel, men hvorfor – etter så mange år og etter så mye bråk i forbindelse med disse problemstillingene – er ikke rektorer og lærere da klar over at de faktisk har denne støtten?
Lille speil på veggen der, hvem er den lekreste velgermagneten i landet her?
Hvis den politiske ledelsen virkelig ønsker å være så «ekstremt tydelig», så kan man bare undres over at det råder så stor usikkerhet og ikke minst: hvorfor disse problemstillingene dukker opp gang på gang. Både i Sverige og Norge har den til enhver tid sittende politiske ledelse i årevis gjort det komfortabelt for seg selv ved å overlate stridsspørsmålet til den enkelte skole istedet for å gå tydelig ut selv.
Og vi vet hvordan det vanligvis fungerer. En og annen rektor er tøff nok til å offisielt sette ned foten for religiøse krav eller tar til orde for å forby for eksempel hijab, og dermed blåser det opp til storm. Minoritetsorganisasjoner, NGO-er, organiserte antirasister og kulturrelativistiske mediaprofiler går til angrep med sine rutinemessige, sjarmerende beskyldninger, pressen stiller alle mikrofoner til rådighet og hijabbrigaden får gråte ut i beste sendetid i alle kanaler uten et kritisk spørsmål i mils omkrets. Et par-tre dager med dette, og den onde rektor heiser det hvite flagg, ber om unnskyldning og de religiøse kravene blir enten innfridd eller man lar spørsmålet ligge. Helt til neste gang.
Hva kommer egentlig dette av? Det er den politiske ledelsen og departementene som bør legge listen, og når de ikke gjør det, er det god grunn til å spørre hvorfor. Er det kan hende frykt for å frastøte velgere i de samme miljøene de religiøse kravene og presset kommer fra? Det er en kjent sak at moskeer og enkelte lederskikkelser i de aktuelle miljøene aktivt forsøker koordinere de samme miljøenes stemmeavgivning. I Sverige som i Norge er det Socialdemokraterna/Arbeiderpartiet og den øvrige venstresiden som dominerer blant særlig muslimske innvandrere.
Det kan i alle fall forklare den påfallende tafattheten som hersker på venstresiden, til tross for at det dreier seg om nettopp venstresidens kjernesaker. Da Høyreflanke på sin side er fullt klar over sin manglende velgerappell i disse miljøene, søker de muligens å gjøre seg litt lekrere i håp om å få flere stemmer?
Vil du kjenne deg igjen i et bilde, prøv familiealbumet!
Men så har samtlige partier en rekke innesnødde kulturrelativister samt alle de selvpåført blinde og døve, som noen har vært tåpelige nok til å utnevne til viktige posisjoner, å dra på, da. En av dem er Fridolins partifelle Karin Pleijel (bildet), som sitter i Göteborgs skoleledelse som ordfører for grunnskolenemnda. Hun kjenner seg ikke igjen i bildet, for hun har nemlig dannet seg et eget:
– Min bild är att förskolorna är bra på att följa skollagen och barnkonventionen, men uppenbarligen finns det brister eftersom det här kommit fram, säger hon.
GPs granskning er for øvrig en forlengelse av en problematikk som er blitt så synlig og merkbar at den har vært på den offisielle svenske dagsorden i lengre tid. Selv SVT har rapportert om at «hverdagsæren» øker blant elever på barneskolen. Mange fungerer som moralpoliti i grunnskolen og utsetter medelever med muslimsk bakgrunn for religiøs og æreskulturell mobbing, irettesetter dem hvis de ikke er religiøse nok, bruker hijab eller passer fasten. De små kontrollørene sladrer også om hverandre til familie og det øvrige miljøet.
Dette kjenner Pleijel ikke noe til hun, altså. Så hvor har hun oppholdt seg de siste årene, mon tro? På Mars?
– Ja, jag har fått ett meddelande om det. Vi ska träffas den 21:a juni och jag utgår ifrån att han har mer underlag än det som har stått i media och som vi kanske får ta del av under mötet, säger hon.
Ser du det som ett nederlag att ni har fått den här kallelsen av Fridolin?
– Nä, det gör jag inte. Men, jag ser det som en viktig signal att Gustav Fridolin ser det här som en angelägen fråga och att han vill stärka oss i att möta det här på ett bra sätt, säger Karin Pleijel.
Skoleinspeksjonen har heller ikke hørt om saken, sier jurist i samme, Johan Kylenfelt:
Hur ser du på de uppgifter som kommit fram hittills?
– Det är klart att vi ser allvarligt på det. Det är en ny uppgift för mig och jag har inte hört att det har förekommit den typen av anmälningar till oss tidigare.
Han säger att Skolinspektionen nu ska försöka ta reda på allt de kan och bilda sig en uppfattning av situationen för att på bästa sätt bemöta det uppkomna. Något som Karin Pleijel (MP) instämmer i.
– Vi måste alltid vara på tårna för nya saker som uppträder för att kunna lösa problemen och stärka vår personal i det.
På tærne, ja. Står det i stillingsinstruksen til vår politiske og byråkratiske ledelse at de er forpliktet å halse langt etter utviklingen, eller går det an å forlange at de snart bekvemmer seg til å iføre seg førertrøyen?