At kulturkrigen – islam mot det frie åpne demokratiet – har pågått i noen tiår nå, og forsterkes år etter år av ekstreme islamistiske krefter, burde de fleste fått med seg. Nå tilhører ikke Fredrik Skavlan de fleste. Han er en del av dem som sitter godt fastspent i de pene salongene og gulper opp dritt om alle dem som måtte mene noe annet enn han og resten av etablissementet.
Nå bekrefter Åkesson i fredagens sending hos Skavlan, at han støtter partikollega Mattias Karlssons uttalelse om at det pågår en «kulturkrig» og at det handler om «seier eller død».
Ja, det er også min konklusjon i boken det samme etablissementet har bannlyst, Islam. Den 11. landeplage.
«Seier eller død»
Åkesson påpeker også den katastrofale kampanjen fra 68-generasjonen: Nasjonal identitet er noe fælt.
SD-ledaren fick även svara på om hans parti är med och bidrar till ett polariserat debattklimat – mot bakgrunden av gruppledaren Mattias Karlssons uppmärksammade uttalande om ”seger eller död”.
– Det är ju sant. Det är många som har sagt så, säger Jimmie Åkesson och får frågan om det uttalandet bidrar till ett polariserat klimat:
– Det är snarare ett svar på ett polariserat klimat. Det är ett kulturkrig som pågår. Nu är det 50 år sedan 68-revolutionen men inom de här 50 åren har hela 68-rörelsen påverkat vårt samhälle i en riktning där nation är något fult och där nationell identitet är något fult, säger han.
Skavlans hensynsløshet
Vi husker siste gangen Åkesson var hos Skavlan, da NRK, nå som progran hos TV2. Skavlan viste med all tydelighet sin politiske agenda. Og mangel på folkeskikk. Skavlan hadde invitert en gjest, dertil sykemeldt etter enorme psykiske belastninger – som Skavlan selv åpenbart ikke ønsket som gjest. Klagestormen mot NRK ble enorm, rundt 3 800 klager, som skal være rekord. Men tok Skavlan selvkritikk? Selvsagt ikke.
Og støtten kom varmt fra Røde Raymond i Oslo. Overrasket? Nei, sikkert ikke, for det handler om politikk. Intet annet. Og dertil det området av politikken som er mest splittende i samfunnet vårt.
Twitter, Raymond Johansen.
Avskrift fra opptak: S = Fredrik Skavlan. Å = Jimmie Åkesson.
S: «Jimmie, er klimatet i svensk politik hardt?»
Å: (litt nølende) «Ja, delvis är det det.»
S: «Har ikke just ditt parti vært den sterkeste pådriveren for det her harde klimatet?»
Å: «Neej – Det tycker jag inte.»
S: «Jeg bare tenker på en del av ordbruken som har kommet frem, og som du kjenner altfor väl, æh selv også, altså av både, både kandidater og representanter for ditt eget parti – både før og etter din såkalte «nolltolerans för rasism», hvor, hvor man har karakterisert … typ ord som (leser) parasitter, judesvin, gresshopper, kakerlakker.Dette er ord som man bruker om mennesker fra andre folkegrupper, hva …»
Å: (avbryter) «Fast det är ju inget som jag står bakom, og det vet ju du och det»
S: (avbryter, intenst) «Neei, men det er dine folk …»
Å: (prøver avbryte, irritert): «Nej, det är der inte.»
S: «… som representerer deg! De representerer deg!»
Å: «Nej, det gör dom inte, definitivt inte.»
S: «Men … de er jo Sverige…, de er jo representanter for Sverigedemokratene?»
Å: «Nej, har dom sagt så, så är dom inte det längre, det kann jag garantera.»
S: «Ja, noen er utesluttet, andre er fortsatt der.»
Å: «Som har sagt, som har sagt dom sakerna?»
S: «Skal vi se,» (kikker på et papir, leter) «Du har måttet uteslutte æh endel … æh … vel over 60, 65 var det vel i 2014, så det er …»
Å: (avbryter) «Ja, vi har uteslutat jättemånga människor i partiet.»
S: (leser) «Jonas Åkerlund, som vel fortsatt sitter som visepartiledare,» (leser) «han æh skriver ungefär, han ville slenge ut ungefär en halv million av de mest uppenbara og verste parasitarna, sa han i radioen … tilbake i 2002.»
Å: (bekreftende) «Mm. Mm.»
En tydelig sliten og sykemeldt Åkesson hos Skavlan i 2015. Skjermdump NRK.
S: «Det sier jo noe, kanskje?»
Å: «Ja altså det är inger språkbruk som vara sig jag eller …»
S: (avbryter) «Det er din visepartileder.»
Å: «Ja, men står står inte bakom; jag tycker at han han förklarade på ett väldig bra sätt att han var uppriktig ledsen för det.»
S: «Parasittarna? At han var ledsen för det, men …»
Å: «Ja men at han inte står bakom det. Och nån stans får man göra som … Det är ju veldigt lätt i dom – alla dom här sammanhangen»
S: (avbryter) «En EU-jurist som om ni har i EU-parlamentet, som kaller en kjent akademiker for «judesvin»?»
Å: «Ja, han är ju tjenstman och inte politiker, och så vidt jag vet, nu har jag ju varit sjukskriven i ett halvår, men jag läste i nån tidning i alla fall at han inte skulle jobba där lengre.»
S: «Og helt … helt nyere her altså» (leser) «De rumenske sigøynerne er som Egyptens gresshopper.»
Å: «Ja, m (?).»
S: «En kommunefullmektig-kandidat i Vetlanda.»
Å: «Ja, æh, ja .. men, men jag vet nu inte hvem det är som har sagt …»
S: (avbryter, leser) «Bättre at Sverige blir invadert av kakerlakker enn av afrikanere.Kommunfull…»
Å: (prøver avbryte) «Nej, han er utesluten.»
S: (?) «… fikk avgå. Han er utesluten?»
(De snakket i munnen på hverandre.)
Å: «Det är så, man får ju handtera det, det går inte handtera det på annat … Man kann ju … Asså, det är ju åt. Man kann ju alltid lyfta fram då enskilda tokskallar som väljer att uttrycka sig på ett sånt här sätt, och som uppenbarligen inte tilhör samma parti som jag, i minstone inte i teorin. Eller så kann man ju välja att diskutera dom problemer som vi faktisk …»
S: (avbryter, utålmodig, gestikulerende) «Jamen, hvor mange enskilde eksempler må du ha før, det, før det er en kultur?»
Å: «Men det är ingen kultur, kulturen är ju snarare att om du uttrycker dig på ett sätt som gör att du inte, att du inte står bakom …»
S: (avbryter, gestikulerende) «Jamen (utydelig) partikultur. Det er … Hvor mange enskilde, hvor mange enskilde eksempler må du ha før det gir, før du ser at det her er uttrykk for en partikultur?»
Å: «Nej, partikulturen är att dom inte är velkomna i partiet, om man uttrycker sig på ett sätt som som det här till exempel. Men det er det (?)…»
S: «Men kjenner du helt – helt ærlig – æh: Kjenner du noen ganger at du har tatt på deg et håpløst oppdrag i å forsøke å ren-tvätte det her partiet?»
Å: «Nej, det hopplösa uppdraget är ju snarare att slippa den här typen av diskusjoner i olika mediala sammanhang, i stället för att till exempel att diskutera …»
S: (avbryter) «Ja men du forstår at jeg (!) reagerer på det?»
Å: «Jag förstår att…»
S: (avbryter) «Den her ordbruken? Det er en veldig sterk ordbruk?»
Å: «Det är ju inte så att det är nånting unikt, att det aldrig har diskuterats tidigare, utan det är i princip varende gång som man är med i en intervju, så pratar man om det här. Och och jag har sagt vid åtskilda tillfällen samma saker, att står man inte bakom vårt sosialkonservativa utgångspunkt, ställer man inte upp på självklara verderingar ikring alla människors lika värdighet og liknande, då då ska man inte vara med i vår parti. Och svårare enn så är det inte; och jag kann seja det här nu igen till alla som eventuelt tilhör mitt parti, och som tycker så, att då kann ni vara med i et annar parti, svårare enn så är det inte.»
S: (etter et par sekunders pause) «La oss ta noe du selv har æ stått bak da. Æh en, en … Har en kampanjefilm som som dere æh, æh produserte i 2010, æh som TV4 nektet å vise. Vi kan ta en titt på den her nå.»
Filmen: Gammel kvinne med rullator + niqabkledde kvinner (5 stykker?) med barnevogner, hastende gjennom stor hall mot to nødbremser.
Kvinnestemme: «Den nittonde september kann du välja innvandringsbroms före pensjonsbroms. Rösta på Sverigedemokraterna!»
S: «Hva tenker du når du ser den?»
Å: «Æh… Ja jag har ju sett den nån gånger tidigare, och jag har ju också, så att .. även det har jag diskuterat i ett antal intervjuer genom många år, å så är det. Det här är ju …»
S: (avbryter) «Skulle du kunne … skulle du kunne kjøre den i dag?»
Å: «Asså, jag är inte kommunikatör i partiet, å jag, jag bestämmer inte om …»
S: (avbryter) «Ja, men som partileder, om de kom og frågade, skulle du si kjør på den?»
Å: «Situationen har ju inte förändrats till det bättre, utan det är fortfarande, utan att … »
S: (avbryter) «Men la oss snakke om filmen.»
Å: «Ja, asså, filmen beskriver ju konflikten, den ekonomiska konflikten mellan välfärd och massinvandring … »
S: (avbryter) «Men filmen er … Mange vil se filmen som … ganske … stereotypisk, ganske rasistisk.»
Å: (rolig) «På vilket sätt är den rasistisk?»
S: (med et slags forundret smil) «Forstår du ikke det?»
Å: «Nej, der är inte (?) på vilket sätt, den skulle vara rasistisk?»
S: (med mervitende smil) «Men du setter jo folkegrupper opp mot hverandre her.»
Å: «Vilka folkgrupper då?»
S: «Ja det, jeg vet ikke helt hva det er du prøver å si, men det er jo muslimene da du skal … lage som en horde med barnevogner.»
Å: «Nej, utan … som jag sa, den här filmen beskriver den här konflikten, det kann man göra på massa olika sätt, jag är som sagt ingen kommunikatör, det finns dom i vårt parti som tycker den här filmen var jätte …»
S: (avbryter) «Men du okej-er vel dette? Jeg går ut fra at de frågar deg? Innen de sender ut det?»
Å: «Ja (utydelig), ja, absolut …»
S: (avbryter) «Dette var bra? Kjør på? Give them hell?»
(Litt latter i salen.)
Å: «Ja, asså … den här filmen gjorde ju att den här frågan uppmärksammades på et sätt den förmodligen inte hadde gjort om vi inte hade visat den här filmen; så är det ju.»
S: «Men får ikke du … Du får ikke vond smak i munnen av den filmen?»
Å: «Nej, det får jag inte.»
S: «Men du forstår jo at gresshopper og parasitter … og det er inte bra; det forstår du?»
Å: «Ja, det förstår jag, att så uttrycker man sig inte. Men jag såg ingen gräshopper i den här filmen.»
S: (med hendene samlet på fanget, reservert kroppsspråk) «Jimmie Åkesson, tusen takk for at du kom.»
Å: «Tack så mycket.»
I morgen stiller Åkesson med samboeren og partikollega Louise Erixon hos Skavlan. Mon tro om programlederen klarer å være noe mer ydmyk denne gangen, dertil overfor en politiker som anses som valgvinneren sist søndag? Eller er det «rasist» som fremdeles gjelder overfor nesten hver 5. svenske velger?
Hovedbildet: Skjermdump fra inkvisisjonen i 2015 på Skavlan.