Hendelsen skjedde midt på dagen i Nacka ved Stockholm. På bussen satt en bråkete gjeng på tre til fire ungdommer i 13- til 15-årsalderen rett bak mannen. 65-åringen vurderte å flytte på seg, men ble sittende.
Med ett kjente han noe merkelig i håret bak på hodet. «Det hadde begynt å brenne og han slo på ilden for å slokke den. Andre passasjerer reagerte og fikk bussjåføren til å stoppe bussen på motorveien.»
– Det var en hemsk händelse att råka ut för helt plötsligt. Jag är fortfarande skakad. Det är något helt otroligt när man sitter i kollektivtrafiken mitt på dagen, säger mannen till Mitt i.
Guttene ble værende en stund før de ruslet sin vei.
Killarna höll sig kvar en stund innan de lugnt gick vidare.
– De stod kvar utanför lite längre bort. Sen promenerade de iväg utan att göra något brådska. Det var inte som att de flydde därifrån.
Da skulle man tro det var mange som kunne gi signalement av guttene. Men, nei, verken mannen eller andre passasjerer kunne det.
Politiet sier at kvaliteten på bussens kamera » vil avgjøre om det går an å identifisere noen».
Hendelsen utredes av politiet som forsøk på grov mishandling.
Ingen signalement kan vanskelig bety annet enn at ingen voksne våget å bidra til å identifisere guttene.
– Det finnes barbari
Det finnes vanlig kriminalitet og det finnes barbari. Hvor grensen går er ikke nødvendigvis alltid like lett å identifisere. Men vi vet når grensen er tråkket over. Dette skriver
Vi ser samma typ av råhet när bedragare utger sig för att vara städare och länsar tomma hem som just har utsatts för ett bombattentat, och i de utstuderade rån där barn förnedras och misshandlas innan gärningsmännen anser att övergreppet är fullbordat.
I Sverige har vi blitt tvunget til å venne oss til en slik barbarisk kriminalitet – som ikke eksisterte i en slik skal for noe tiår siden, sier Neuding.
Og bakom notiser i avisene finnes ufattelige tragedier. «Det var min 92-årige mamma som ble ranet og mishandlet forrige året,» skrev en fortvilet datter i Sydsvenska Dagbladet. Hun fortalte at hennes gamle mor fikk hjerneblødning og benbrudd etter et ran i hjemmet sitt. Hun mistet hukommelsen og hørselen etter overfallet. 92 år gammel. 92. Les så dette:
”Hennes liv är i praktiken slut. Hennes kropp är full med smärtstillande och ångestdämpande tabletter. Hon vågar inte flytta tillbaka till sitt hem och klamrar sig förtvivlad fast vid mig varje gång jag måste gå”, skriver hon.
Moralsk sammenbrudd
Det er da Neuding sier de forløsende ordene: «I bunnen her finnes det et moralsk sammenbrudd.»
Og hun fortsetter slik:
Under normala omständigheter fungerar grundläggande moraliska normer om att skydda gamla, barn och utsatta. Däremot bryter sådana normer samman vid konflikter och social nedgång. Och det finns skäl att vara mycket vaksam på tecken på sådana sammanbrott och vad som driver dem.
Neuding mener situasjonen i Sverige er helt eksepsjonell i forhold til nabolandene. Vi er forskånet for bombene og omfanget av gjengskytninger. Det finnes heller ikke en bølge ran mot barn som preges av fornedring, sier hun.
Er situasjonen et resultat av fremmedfiendtlighet? For østeuropeere som raner eldre, de går, så vidt hun vet, heller ikke etter sin egen etniske gruppe.
Er fremmedfiendtlighet mot ofrene en del av forklaringen på det moralske sammenbruddet? Gjelder det også ved ungdomsran og andre av de mest brutale lovbruddene?
Ja, det er det. Spør norsk ungdom i Oslo som er ranet og mishandlet.