Økonomiprofessor Johan Eklund, spaltist i den nye nettavisen Bulletin, skrev nylig om at sysselsetting og selvforsørging ikke er det samme: Den økonomiske integrasjonen av innvandrerne i Sverige er betydelig dårligere enn den offisielle sysselsettingsstatistikken gir inntrykk av.
Sysselsetting på lavt nivå telles med
Mange innvandrere kan være sysselsatte, men uten å tjene nok til å forsørge seg selv. Som i Norge er det nok å ha registrert én time i referanseuka (kun en time i måneden i Sverige) til å bli registrert som sysselsatt:
Men faktum är att den officiella sysselsättningsstatistiken inte säger något om en individs inkomstnivåer och försörjningsförmåga. Det räcker nämligen med att ha arbetat en timme under november månad för att klassas som sysselsatt i den officiella sysselsättningsstatistiken. Sysselsättningsstatistiken ger därför en missvisade bild av hur ekonomiskt aktiv en individ är.
Sysselsettingsstatistikken gir derfor et skeivt bilde av hvor få som er økonomisk selvstendige.
Inntektsstatistikken kan hjelpe til for å få et bedre bilde av selvforsørgingsgraden. Da må man lage seg et anslag over hvor mye man må tjene for å kunne forsørge seg selv. I Sverige tar en statistikk utgangspunkt i at man må ha 190.000 SEK som bruttoinntekt for å klare å betale sine regninger. Da viser det seg at det i perioden 1990–2016 tok 12 til 13 år før halvparten av de utenlandsfødte var selvforsørget, mens det «bare» tok fire til fem år før halvparten var sysselsatte:
I forskningsrapporten ”När blir utrikes födda självförsörjande?” definieras självförsörjning som fyra prisbasbelopp, vilket idag motsvarar en årlig bruttoinkomst på ungefär 190 000 kr eller knappt 13 000 kr i netto per månad. Gränsen är medvetet satt under de kollektivavtalsmässiga lägstalönerna men över OECDs fattigdomsgräns. Denna definition ger oss en helt annan bild av arbetsmarknadsläget, och framförallt av den ekonomiska integrationen av utrikes födda, än vad sysselsättningsstatistiken ger oss. Under perioden 1990–2016 tog det, efter ankomst till Sverige, i genomsnitt fyra till fem år för hälften av utrikes födda att nå sysselsättning. Motsvarande siffror för självförsörjning låg på 12 till 13 år.
Selvforsørgingsgraden må opp
Regner man inn alle som ikke er selvforsørget, får vi formidable tall, som selvsagt gir en stor belastning på den svenske statskassa:
Räknar vi på alla individer i Sverige – inrikes och utrikes födda – visar det sig att nästan två miljoner människor i arbetsför ålder inte når upp till denna självförsörjningsgräns. Sämst ser situationen ut för människor med ursprung i Afrika och Mellanöstern, bland dessa grupper var 38 respektive 36 procent självförsörjande. Bland inrikes födda och människor från våra nordiska grannländer ligger motsvarande siffra på 73 procent.
Den lave selvforsørgingsandelen er stort problem for en velferdsstat som Sverige. De samfunnsøkonomiske utgiftene av innvandringen er store og økende, og vil innvirke blant annet på framtidige pensjoner, mener professoren. Økt selvforsørging må inn som en konkret politisk målsetting.
Eklund konkluderer: «Det går med andra ord an å si at den økonomiske integrasjonen fungerer betydelig dårligere en hva den offisielle sysselsettingsstatistikken gir skinn av.»