Rita Karlsen, HRS
– Det er ekstremt viktig at vi er litt ukonvensjonell om vi skal lykkes, sier integrerings- og likestillingsministeren Sabuni (Folkpartiet liberalerna, FP) til Svenska Dagbladet.
Hun lanserer ideen om å koble sammen foreldrepermisjon med barnets ankomst til Sverige, altså enkel matematikk: jo eldre barnet er ved ankomst, jo kortere foreldrepermisjon.
Sabuni mener det er urimelig at foreldre har rett til 16 måneders foreldrepermisjon selv om barnet er fire – fem år når det kommer til Sverige. Videre anser hun det som et vesentlig hinder for kvinner å komme seg ut på arbeidsmarkedet.
Hun lanserer også ideen om en lavlønnssektor for innvandrere med liten eller ingen utdanning. Sabuni påpeker at det er forskjell mellom en velbetalt og en dårlig betalt jobb, men at forskjellen er større mellom faktisk å ha en jobb og ikke ha en jobb.
Men om Sabuni håpet at hennes forslag skulle møtes ukonvensjonelt, er hun nok (ikke) i drømmeland.
Vänsterpartiets (V) Kalle Larsson, som titulerer seg selv som ”antirasistisk talsmann”, skriver i en pressemelding at Sabunis utspill ”tar nog ändå priset”, og benytter den etter hvert så velkjente strategien med å mistenkeliggjøre avsenderens motiv:
”Sabuni låtsas bry sig om invandrade kvinnor, men är egentligen bara intresserad av att skicka signaler om att invandrade behöver sättas åt och av att skapa en låglönemarknad där invandrade skall jobba för lägre löner och till sämre villkor.”
Larsson mener dertil at Sabuni ikke burde få titulere seg som integrerings- og likestillingsminister, da hun ifølge han motarbeider begge deler.
Enda lengre går Socialdemokraternas (S) Evin Cetin. Cetin spør ironisk: Hva blir det neste forslaget – egne parkbenker for hvite?
Cetin bekrefter med sin reaksjon å ikke forstå Sabunis utspill. Tvert om hevder Cetin at ”Förslagen ligger väl i linje med tidigare folkpartistiska utspel av samma klass. Burka ska förbjudas, språktest införas, rättigheter fråntas… ”.
Tenke seg til: Forby burka! Innføre språktest! Og koblingen: Frata rettigheter…
Cetin hevder at Sabunis forslag går under parolen ”tøffere krav” – men bare for innvandrere, og at det ”hele tiden” er forstedenes innvandrere som ”må betale prisen”. Samtidig ser Cetin, men uten å se sammenhengen, at forskjellene i samfunnet øker. Hvilket antakelig ikke er så underlig, all den tid Sabunis og Cetins virkelighet tydeligvis er vilt forskjellig:
Hårdare krav är parollen. Men bara för invandrare. Samtidigt ökar klyftorna i samhället. Och det är hela tiden förortens invånare som får betala.
Nyamko och jag har helt olika bilder av vilka invandrarna och flyktingarna är. De flesta som jag träffar är väldigt ambitiösa i skolan, går ut skolan med höga betyg och pratar flera språk flytande. Allt det en folkpartist borde önska sig i en kunskapsintensiv och internationaliserad värld. Trots det förmedlar minister Sabuni envist och ensidigt en bild av invandrare som lata, analfabeter som ibland gömmer sig bakom en bit tyg för att slippa göra rätt för sig. Och det enda som tycks hjälpa är att ställa högre krav.
Cetins strategi er å fremheve dem hun selv har møtt – og langt de fleste av disse er altså særdeles vellykkede studerende. Men den svenske virkeligheten taler ikke til Cetins fordel, verken hva gjelder (noen av) innvandrergruppers utdanning, yrkesdeltakelse, kriminalitetsrater eller opprør i sentrale forsteder. Cetin har derimot sin egen forklaringsvariabel på dette: for ifølge Cetin er de uformelle kravene til innvandrere høyere enn for svenskene (noe som kjenner igjen tankegangen om ubevisst rasisme?):
De flesta informella kraven på invandrare och flyktingar är dock högre i praktiken. Du ska åstadkomma samma resa, fast på kortare tid, i skolan. Du får inte ens komma på anställningsintervjuer på grund av stavning av ditt efternamn. Du blir arbetslös i större utsträckning alternativt får du arbeta i en pizzeria, som taxichaufför, spärrvakt eller städare – trots universitetsexamen. Du får sämre betalt för samma jobb.
En skal ikke kontant avvise at personer med utenlandsklingende navn kan møte skepsis på arbeidsmarkedet, ei heller at personer kan få problemer med å få godkjent utdanning fra utlandet, spesielt ikke fra land der utdanningsinstitusjoner har særdeles dårlig rykte og der korrupsjon er velkjent. Men i hvilken grad dette er et utbredt problem er langt vanskeligere å gi noe klart svar på. I 2007 hevdet daværende NHO-direktør Sigrun Vågeng at innvandrere får jobb. Hun slo fast at de som hevder at arbeidsmarkedet er stengt for personer med utenlandske navn, tar feil. I 2007 ble det også fremlagt en svensk rapport som avviste at velutdannede innvandrere som kommer til Sverige bare får jobb som taxisjåfører eller pizzabud. Rapporten avdekket at etnisitet, diskriminering og arbeidsgiverens holdninger spilte mindre betydning for om innvandrere fikk jobb eller ikke. Viktigere var faktorer som alder, utdanning og hvor man bor i Sverige. Det kan være at en fritt-talende person som dekk-kongen Sharif har mer rett i sin fritenkende analyse: Innvandrere utnytter rasismetenkningen heller enn å gå i seg selv. For øvrig fikk Sharif langt på vei støtte fra (nåværende stortingsrepresentant for Ap) Hadia Tajik. Hun påpekte at hun hadde sett en del søknader og CV-er og at disse i seg selv var talende nok. (Lenker til disse sakene, finn du her).
Men en slik virkelighet passer ikke inn for dem som er ute i ”de godes tjeneste”. Det gjør noen syk, og budbringerens troverdighet må knuses. I den politiske verden heter det da at en er ”populistisk”, slik som også Cetin gjør bruk av, og hva passer da vel bedre enn å koble Sabuni til den svenske folkefienden nr.1: Sverigedemokraternas (SD) Åkesson?
För egen del mår jag illa när Nyamko tappert kravlar sig fram i den populistiska lervällingen flankerad av en beslutsam major Björklund på ena sidan och en ivrigt flinande ideolog Åkesson på den andra. Varför är hon så angelägen om att göra situationen ännu värre för dem som redan har det tuffast?
Ifølge Cetin er mønsteret klart og tydelig – helt svart/hvitt:
Mönstret är klart och tydligt. Folkpartiet vill se ett Sverige med två system och normer. Ett för vita svenskar och så ett lite hårdare och svårare för oss med bruna ögon och parabolantenner på balkongen. När Nyamko Sabuni föreslår att speciella lagar ska gälla för en särskild etnisk del av befolkningen frångår hon nämligen alla principer om alla människors lika värde.
Här i Södertälje vill det högerextrema partiet nationaldemokraterna öppna särskilda förskolor och skolor för etniska svenskar. Kan det vara något för folkpartiet inför nästa val? Eller separata bussar och tunnelbanevagnar i kollektivtrafiken? Egna parkbänkar för vita? Nyamko Sabuni borde åtminstone kunna kalla sina förslag för vad de egentligen handlar om.
Inspiration borde vara den främsta ledstjärnan världen över- inte Sydafrikansk politik på 80-talet.
Cetins manglende evne til fordomsfritt å tolke Sabunis forslag får bare stå for hennes egen regning, men mer interessant hadde det vært å få Cetins tolkning av svenske skoler bare for muslimer. Er det også sammenlignbart med 80-tallets sørafrikansk politikk?
Enda lengre går den svenske avisen Expressen i sin omtale av Nyamko Sabuni. Avisen tar ikke engang det substansielle i hennes forslag, men forsøker seg på et karaktermord med følgende ”avslørende” overskrift: ”Islam är som nazism”. Det er derimot ikke Sabuni som har hevdet dette, men en av hennes medarbeidere i departementet, Henrik Emilsson – og det gjorde han på sin private blogg i 2008, dertil før han ble del av Sabunis stab. På bloggen tillot Emilsson seg å skrive:
– För varje år som går ser man allt fler slöjbeklädda kvinnor i Sverige som underkastar sig den könsdiskriminering som är inneboende i mittfåran av islam. Vad är det som skulle göra islam mindre förvirrande eller ont än andra ideologier som kommunism och nazism?
Slikt gjør man selvsagt ikke ustraffet; for tenke seg til at Sabuni har ansatt ”en slik” mann? Da kan vi vel kanskje bare slå fast at Sabuni har integritet, noe hun også beviser ved å publisere en bok som inneholder kontroversielle tiltaksforslag. Interessant er det også ingen av kritikerne har annet enn stort sett usaklig kritikk å komme med – hva er deres politiske løsning?