«Alle» med en økonomisk innsikt har skjønt at den innvandringspolitikken som Sverige i årevis har bedrevet ikke er bærekraftig. Men Sverige har slått seg selv på brystet og fremstått som den flinkeste og snilleste i klassen. At innvandringen har en kostnad som noen må betale for, har tydeligvis ingen i Riksdagen tatt innover seg (kanskje med unntak av det unevnelige partiet SD) og langt mindre ønsket å ta ansvaret for.
Nå ser det derimot ut som om det har nærmet seg en grense, men tro ikke at Sverige av den grunn tar noen selvkritikk, nei tvert om: Innvandringsminister Tobias Billström (M) retter heller skarp kritikk til de andre landene i Europa som, ifølge han, ikke tar sin del av ansvaret – for det er visstnok bare et spørsmål om « politisk vilje».
Tall fra Eurostat viser at Sverige (igjen) topper statistikken over antallet asylsøkere som får opphold.
– När man tittar på fördelningen av asylansökningarna kan man se att nio av 28 stater tar emot 90 procent av ansökningarna. De stater som tar emot flest – Tyskland, Italien, Sverige, Frankrike och Storbritannien – står för 70 procent, säger Tobias Billström till DN.
Däremot är Tjeckien, Estland, Rumänien, Slovakien, Lettland, Portugal och Spanien betydligt sämre på att dra sitt strå till stacken, menar han.
Billström viser her til Eurostats tall for de 28 EU-medlemslandene, men også Island, Liechtenstein, Norge og Sveits er med i beregningene fra Eurostat.
Tallene viser at det har vært en dramatisk økning på antallet asylsøkere til europeiske land fra 2012 til 2013. Økningen er på 30 prosent med 467 575 asylsøkere. Da er alle de 28 EU-landene tatt med, samt Island, Liechtenstein, Sveits og Norge.
Ser vi samlet sett for samtlige av disse landene viser den at Tyskland mottok absolutt flest asylsøknader i 2013 (i underkant av 127 000), men det utgjør likevel bare 1,6 per 1 000 innbygger. Sverige mottok i overkant av 54 000 søknader, men det utgjør hele 5,7 per 1 000 innbygger. Dermed topper Sverige statistikken klart over antallet asylsøkere relatert til folketallet. Etter Sverige følger Malta (5,3), Sveits (2,7) og Norge (2,4).
Høyest innvilgelsesprosent hadde derimot Bulgaria med hele 87,5 prosent. Samtidig utgjorde det bare i underkant av 2 500 personer. Også her topper Sverige statistikken: Med en innvilgelsesprosent på 53 utgjorde dette over 24 000 personer. I forhold til Malta, som nesten har en like høy søknadsmasse per 1 000 innbygger som Sverige (5,3 mot Sveriges 5,7) og med en innvilgelsesprosent på hele 84, utgjorde det likevel bare litt over 1 600 personer.
Norge ligger på en 12.plass (av samtlige 32 land) med et søkertall på i underkant av 12 000, men på 4.plass i forhold til folketallet med 2,4 per 1 000 innbygger. Vi har en innvilgelsesprosent på 49 som gir den syvende høyeste, men utgjør den niende i antall personer (med 5 770).
Sverige vil ha samlet betalingsordning
Den svenske innvandringsministeren mener nok er nok og vil at samtlige land skal betale for den politikken som Sverige har valgt:
Migrationsministern varnar för att de stater som tar emot flest flyktingar kommer att få nog.
– Vi kommer att hamna i en situation där fler och fler medlemsstater som Frankrike, som Tyskland, som Sverige, alla de nio som varje år gör 90 procent av jobbet, förr eller senare kommer att säga, hallå, vi köper inte det här, säger Tobias Billström enligt Reuters och fortsätter:
– Vi tycker inte att det är rätt och riktigt att så få av de 28 medlemsstaterna står för en så stor del av insatsen när många bara sitter vid sidan om. Det är inte hållbart.
För att komma till rätta med problemet vill Billström att EU ska införa en gemensam lagstiftning, så att det inte spelar någon roll i vilket land asylansökan lämnas in. Kostnaderna för att ta emot flyktingar ska sedan finansieras gemensamt, genom pengar som finns avsatta i flyktingfonder.
Rett nok sier Billstöm de 28 EU-landene, men det er nok bare til han får tenkt seg om. Men akkurat tenkning og innvandring er ikke det svenske lederskapets sterkeste side. Derimot er det interessant at han ønsker at penger skal settes av i «flyktningfond» for å ta imot flyktninger. For hvis dette er en modell som er gangbar, ja da må jo akkurat samme finansieringsløsning kunne benyttes for å hjelpe de samme – og langt, langt flere – i deres hjemland/nærområder?