Antirasister later til å være antirasistiske helt til det dukker opp ikke-vestlige innvandrere som mener feil ting. Da er tydeligvis rasistisk hets på sin plass.
FrPs Mazyar Keshvari var så heldig å få sine politiske motstanderes antirasistiske holdninger å kjenne da han – norsk-iraneren! – var frekk nok til å foreslå den revisjonen av asylpolitikken det blir stadig klarere at må og vil komme. Keshvari sanket følgelig inn beskrivelser som «husneger» – et ord man med rette ville blitt forsøkt partert og spist for hvis man tilhørte høyresiden – og «onkel Tom», som er like ondsinnet som det er rasistisk til tross for koseordet onkel.
Bildet: Trivelig passiar på Facebook.
Journalist Sina Jahanbakhsh kalte ham «Frps brune maskot» og gikk langt i å antyde at den brune maskoten har meninger han ikke burde ha nettopp fordi han er brun maskot. Det understrekes av at Jahanbakhsh påpeker at de har lik bakgrunn, men at Keshvari likevel a) jobber for motparten og b) ikke engang har forstått hvilket parti han har valgt å være politiker for:
Keshvari er en flyktning fra Iran, på lik linje som meg selv. Men han kjemper for motparten.
Hvis Frp tror at de med Keshvari som en frontfigur vil rekruttere velgere blant innvandrere i Norge, så har de bommet kraftig. Politikeren fremstår som smakløs og ubelyst.
Han forsøker bevisst å provosere for å få et kjent navn, virker det som. Det bør ikke være en politikers oppgave. Jeg har aldri hørt Keshvari si noe fornuftig. Han ser ut til å være et rent PR stønt fra Frp sin side. Kanskje uten å engang forstå det selv.
Leder i Bjerke SV, Bjarne Kristoffersen hadde også litt å si om saken, for til tross for SVs partiprogram er det ikke mennesket eller politikeren han ser i Keshvari – bare bakgrunnen hans:
«Frp-Keshvari må jo gjerne være mot at andre får beskyttelse slik han fikk, men det er virkelig grisete egoisme», twitret han.
På sin side hadde Aftenposten den gode smak å publisere et portrettintervju med Keshvari med denne ingressen:
Han flyktet fra Iran og fikk suge på den norske velstandskaramellen. Den gleden unner han få andre, og det hetses han for.
Det er så balansert og verdig fra en riksavis at man kan bli rent hjertevarm av mindre.
Atferden de såkalt gode utviser overfor overfor Keshvari er imidlertid ikke noe enkelttilfelle. I broderlandet blir en annen politiker med ikke-vestlig bakgrunn utsatt for det samme. Politiker for Moderaterna, Hanif Bali, har begått det rasistiske bruddet på god tone det er å foreslå en revisjon av reglene for familiegjenforening – og verre: stille krav (!) til den/de som er bosatt i Sverige og søker om familiegjenforening.
Bali tok alle de vanlige forbeholdene, men:
Det som främst bör ses över när det gäller migrationspolitiken är anhöriginvandringen. Familjer ska kunna återförenas och kärlek över gränserna ska inte förhindras. Men det är ändå rimligt att ansvaret för denna rörlighet i första hand ligger på de människor som det berör. Det skriver den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali.
( … )
Integrationen har under lång tid fungerat dåligt i Sverige. Bland annat OECD konstaterar att Sverige tillhör de länder där arbetsmarknaden är dålig på att inkludera utrikesfödda. Samtidigt som integrationen fungerar bristfälligt har Sverige ställts inför en ökande migration, bland annat till följd av striderna i Syrien och motsättningar på Balkan. Den långvarigt undermåliga integrationen tillsammans med den ekonomiska krisen gör att det väcks frågor kring Sveriges förmåga och kapacitet när det kommer till invandring. Långsiktigt kan öppenheten och solidariteten bara säkras genom en bättre integrationsprocess.
Han minnet om at familiegjenforening i svært mange tilfeller ikke er noen gjenforening, men istedet dreier seg om nyetablerte relasjoner gjennom henteekteskap (familieetablering). En tredjedel av denne familieinnvandringen skjer til husholdninger som er avhengige av sosiale stønader:
En stor brist i dagens mottagande berör anhöriginvandringen. Anhöriginvandringen är den största formen av migration till Sverige. Anhöriginvandringen har de senaste tre åren bestått av cirka 70 procent nyetablerade relationer, det vill säga relationer som uppkommit mellan någon som bor i Sverige och någon utlandsboende, alltså inte familjeåterförening.
( … )
En annan utmaning är att cirka en tredjedel av anhöriginvandringen sker till hushåll som är beroende av försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag. Att så många människor invandrar direkt till ett utanförskap är problematiskt. För att säkra ett bättre mottagande finns det skäl att se över vilka krav som bör ställas på den personen som tar emot anhöriginvandrare. Det är rimligt att kräva till exempel arbete och ett visst eget sparande, eller annan form av etablering i samhället. Med en sådan konstruktion skulle det inte bara bli lättare för dem som kommer hit att få jobb och kontakt med samhället, anhöriginvandringen skulle också fungera som en av flera drivkrafter för jobb och egen försörjning.
Vi värnar möjligheten att anhöriginvandra. Att familjer kan återförenas och att landsgränser inte utgör ett hinder för kärlek eller relationer är viktigt. Däremot är det rimligt och legitimt att ansvaret för att sådan rörlighet över gränser ska fungera i första hand ligger på människorna det berör. Anhöriginvandring får precis som arbetskraftsinvandring inte bli en ersättning för ett prövat skyddsbehov inom ramen för asylrätten.
Det ble for mye for svenske antirasister, som umiddelbart tok til Twitter for å argumentere mot Bali og for sitt eget syn på sjarmerende vis.
Hanif Bali later imidlertid til å ha vært ute en vinternatt før og hans svar taler godt for seg selv. Under overskriften Antirasisterna legger han ut de siste dagers helliges harme i all sin prakt:
På De Rettferdiges kanter er åpenbart tingenes tilstand som de pleier å være: hensikten helliger ethvert middel. Og hva gjør vel litt vaskeekte rasisme når man tross alt kjemper for en god, antirasistisk innvandringspolitikk?