Politikk

Historieforfalskning og løgner i Det godes navn

Propagandaløgner og historieforfalskning har tidligere vært et fenomen vi forbinder med autoritære stater og regimer. Nå dukker det opp igjen i våre liberale demokratier, denne gangen i Det godes™ navn. Utdrag fra heftet «Kort om rasismen i Sverige». Ill.: Svenska Dagbladet. For tiden sirkulerer det et utdrag fra heftet «Kort…

Propagandaløgner og historieforfalskning har tidligere vært et fenomen vi forbinder med autoritære stater og regimer. Nå dukker det opp igjen i våre liberale demokratier, denne gangen i Det godes™ navn.

Utdrag fra heftet "Kort om rasismen i Sverige". Ill.: Svenska Dagbladet.

Utdrag fra heftet «Kort om rasismen i Sverige». Ill.: Svenska Dagbladet.

For tiden sirkulerer det et utdrag fra heftet «Kort om rasismen i Sverige», signert den angivelig antirasistiske nettaktivisten og illustratøren Hanna Böhm. Det er utformet som en serierute og viser et klasserom, hvor en middelaldrende kvinnelig lærer peker på et stort portrett av den verdenskjente svenske legen, zoologen og botanikeren Carl Von Linnè. Ved portrettet står det «Carl von Linnè var en begavet vitenskapsmann.» I klasserommet sitter en jente som leser en historiebok og i hennes tankeboble står følgende: «Carl von Linnè grunnla jo det rasebiologiske instituttet, hvorfor står ikke det der også?».

– Budskapet er tydelig: vår historie er løgnaktig. Skolen skjuler de stygge sidene av vår fortid, sensurerer bort det skammelige. Det er ok å skrive at Linnè var en dyktig botaniker, men man skjuler at han grunnla et rasebiologisk institutt, forklarer professor i historie ved Lund universitet, Dick Harrison i Svenska Dagbladet, og legger til at det er et ørlite problem med Böhms «antirasistiske» historiefremstilling:

Sveriges Institutt for rasebiologi ble grunnlagt i 1921 – Carl von Linnè døde i 1778.

Statens institut för rasbiologi inrättades efter riksdagsbeslut i Uppsala 1921 med läkaren Herman Lundborg som chef. Ambitionen var att motverka ”den svenska folkstammens degenerering” genom studier av allt från samiska skallar till genetik. Efter­som Lundborg kom att stå nazismen lite väl nära ersattes han 1936 av den mer socialdemokratiskt präglade Gunnar Dahlberg, och institutet bytte två decennier senare namn till Institutionen för medicinsk genetik. Men Carl von Linné var inte inblan­dad. Han dog nämligen 1778, 143 år innan insti­tutet grundades.

Harrison påpeker at utfra dagens synspunkt var Linnè utvilsomt rasist, i likhet med alle andre av sine samtidige. Det samme var alle som levde på 1800-tallet og sannsynligvis de fleste som levde i første halvdel av 1900-tallet.

Hade Linné andra karaktärs­brister? Säkert. Men det hör inte hit. Poängen med Linné är att han var en av sin tids största naturforskare, vilket gjorde honom så världsberömd att till och med dagens ungdom kan relatera till namnet. Därmed blir han lovligt byte för historieförfalskare. Hans namn kan användas som ammunition i en kampanj som har ytterst litet med honom själv att göra.

Bak heftet «Kort om rasismen i Sverige» står en rekke hel- og halvstatlige organisasjoner som Arvs­fonden, den feministiske og antirasistiske tenketanken Interfem, Riksforbudet for homoseksuelle, biseksuelle, transpersoners og queers rettigheter (RFSL Stockholm) og deres ungdomsforbund samt «Nätverket för normkritiska skolgrupper».

Normkritiske indeed.

– Hensikten bak heftet kan være så velment som det vil, men det unnskylder ikke at sannheten forvrenges og at historien brukes som råmateriale som det står enhver fritt å forvanske, fastslår Harrison. Han påpeker imidlertid at i en tid der utdanningsidealet er blitt underminert, karakterinflasjonen har eskalert og stadig færre orker å drive kildekritikk av offentlige utsagn, blir det både vanligere og mer ufarlig å bedrive historieforfalskning.

Det finnes nok av eksempler på hvordan personer på den motsatte politiske siden har benyttet seg av samme metode som Böhm: å justere fortiden for å få den til å passe med opinionsdannerens agenda. Harrison trekker den opplagte linjen til nazistene, som bedrev bevisst historieforfalskning for å demonisere jødene. Vi vet alle hvordan det endte.

Det samme gjør alskens svenske ekstremistgrupperinger, som siden 1980-tallet har fremstilt et «renraset og innvandringsfritt» Sverige som nå trues av tilvandrede afrikanere og asiater. Det er også lett å finne høyrepopulister som mener at Holocaust er en myte, konstaterer Harrison.

Historie­förfalskning förekommer även i politiska rum som vid en första anblick tycks vara mer städade. För några år sedan sökte representanter för Moderaterna ge det egna partiet äran av att ha ­infört demokrati i Sverige. Det finns gott om socialdemokrater som gör gällande att det var just deras parti som byggde upp folkhemmets reformer, trots att flertalet nyordningar mellan 1930-talet och 1950-talet skedde mot bakgrund av politiskt samförstånd över blockgränserna. Och så vidare – exemp­len kan mångfaldigas.

Harrison mener at det nok finnes en og annen historieforfalsker som opererer i god tro, overbevist om at fortiden virkelig var slik de påstår. Men de er en minoritet. De som tar initiativ til å skrive og produsere bøker, programmer og hefter vet hva de holder på med, fortsetter han og påpeker en farlig utvikling:

Sannheten blir skjøvet til side når den ikke passer. For historieforfalskerne er det fremtiden som betyr noe og derfor oppfatter de det som legitimt å lyve om fortiden, både den nære og fjerne. Egen politiske agenda legitimerer misbruk av historien.

Att ge Carl von Linné vanäran av att ha grundat Rasbiologiska institutet är, vid första anblicken, så skrattretande att man drar på munnen åt knasigheten. Men skrattet fastnar i halsen. Hur många vet att blomsterkungen inte grundade institutet? Vad känner gemene man och kvinna i dagens Sverige till om Linné? Om mellankrigstidens rasbiologi? Inte mycket. Allt glider samman i ett vagt ”då” som det står oss fritt att omforma efter behov, och man bortser från att man därmed i praktiken legitimerar för alla övriga att göra sammalunda – förneka Förintelsen och övriga folkmord, blunda för millennier av immigration och kulturell påverkan, lägga 1900-talet till rätta så att det passar den egna gruppens intressen.

Bakom ”Kort om rasismen i Sverige” står Arvs­fonden, Interfem, RFSL Stockholm, RFSL Ungdom och Nätverket för normkritiska skolgrupper. I vilken mån organisationerna har finansierat, instruerat, granskat eller på annat sätt påverkat slut­produkten framgår inte av affischen, men det vore naivt att tro att Böhm står ensam om budskap och val av exempel.

– I den medialiserte og individualiserte verden som har vokst frem etter velstandens og teknologiske raske utbredelse, kan alle ta seg retten til å konstruere en fortid som mangler forankring i virkeligheten. Holdninger likestilles med fakta, beklager Harrison og avslutter med en innstendig advarsel som illustrerer hvor ute å kjøre samfunnet allerede er: i et opplyst samfunn burde alle vært klar over dette fra før og slett ikke latt ideologisk drevne historieforfalskere slippe til:

– Historieforfalskning – og på dette punktet er historiens erfaringer glassklare – en livsfarlig utvikling. Den ene dagens historieforfalskere er den andre dagens barrikadebyggere og den tredje dagens krigsforbrytere.

Det sies at veien til helvete er brolagt med gode intensjoner og det er ikke uten grunn. Men så glassklare er faktisk erfaringene med historieforfalskeres aktive brolegging at det også er grunn til å stille spørsmål ved intensjonene og hvorvidt de er særlig gode.  Jeg tillater meg å tvile: En ideologi som fremmes med løgn er ondartet uansett hvilke gevanter den ellers iføres, og innevarsler alltid dårlige tider for alle andre enn ideologene selv.

SVD: Harrison: Lögner är ett farligt vapen mot rasism