Det er ikke enkelt å være lovlydig borger i bydelen Rinkeby. Etter mandagens opptøyer, vold, steinkasting, plyndring og bilbranner er en rekke beboere inderlig lei av dagens tilstander. – Jeg har flyktet fra mitt hjemland en gang. Jeg akter ikke å flykte en gang til, sier en mann som har bodd i Rinkeby i over 20 år til Svenska Dagbladet.
Missnöjet jäser bland de boende i Rinkeby. Människor träffas på torget för att prata om det som hänt natten till tisdag. Samtidigt forslas brända bilar bort från parkeringen och glassplitter sopas undan. Journalister står på rad för att intervjua mannen vars pizzeria slagits sönder. Han får svara på samma frågor om och om igen: ”Vad var det som hände?”, ”Hur känns det?”
Enligt polisen var det runt klockan åtta på måndagskvällen som en patrull angreps av en maskerad folkmassa i Rinkeby. Polisen uppger att händelsen inträffade i samband med ett ingripande.
Polisen avlossade verkanseld – de sköt helt enkelt för att träffa.
– Situationen upplevdes så hotfull att han inte såg en annan utväg, sa Niclas Andersson, lokalområdeschef i Rinkeby, vid en pressträff på tisdagen.
Kort etter blusset opptøyene opp igjen. Flere biler ble antent og et antall butikker plyndret og/eller vandalisert. En butikkeier og Dagens Nyheters fotograf ble mishandlet. Hele 80 unge menn skal ha deltatt i opptøyene.
– Jeg har bodd her i 27 år, og de siste ti årene har vært en katastrofe. Jeg vet ikke hva som trengs for å få en slutt på det. Jeg er ikke politiker. Men det jeg vet er at det er noe som mangler her, sier en kvinne, som som de fleste andre SvD snakker med vil være anonym. Hun forteller at hun ikke er redd, for hverken hun selv eller familien har blitt utsatt for noe i Rinkeby. – Men på den andre siden har jeg døtre, ikke sønner, forklarer hun.
Hun mener at det er mangelen på arbeidsplasser som er det største problemet. – Alle disse unge mennene som bare står her. Hvorfor jobber de ikke? De trenger å gjøre noe og tenke på andre ting i stedet for å bråke, sier hun.
Alle intervjuobjektene forteller at de er lei av volden i forstaden, men at de ikke vil flytte derfra. To eldre menn har fått mer enn nok og krever hardere tiltak. Den ene mener utviklingen skyldes dårlig politikk, mens den andre mener det hele skyldes dårlig oppdragelse.
De kjenner de kriminelle som driver med stoff og stenkasting fordi de har gått på skole med barna deres. De vet også hvem lederne er, og mener at det er disse som må fengsles. De tror at den eneste løsningen er å skjerpe straffenivået og utvise de som begår grov kriminalitet og deres familier, mener de. – Tre utvisninger og jeg setter livet mitt i pant på at det blir rolig her, sier en av mennene til SvD.
– Polisen borde ha mer befogenheter. Man borde skärpa straffen och utvisa dem som begår grova brott. Inte bara dem, utan även deras familjer. Jag tror ärligt talat att det är enda sättet. De är ju inte rädda för fängelset. Jag kan sätta mitt liv på att det skulle bli lugnt här efter tre utvisningar, säger en av männen och de andra nickar instämmande.
De berättar om knarkhandeln vid tunnelbanan och hur folk inte vågar gå ut efter klockan tio på kvällen.
– De säljer droger som godis och det är mycket svenska ungdomar som åker hit bara för att handla. Allt det sker helt öppet. Jag ser allt detta från mitt fönster, säger en av männen.
Han lyfter även fram att det handlar om en liten klick kriminella och att de flesta ungdomar i området går i skolan och sköter sig.