Våren 2016 voldtar to gutter en 14-årig jente vaginalt og oralt på et toalett på 4H-gården ved en skole i utkanten av Lund. I desember i fjor faller dom i saken som lyder på «voldtekt mot barn». Den ene av guttene var under strafferettslig alder da saken gikk for retten, mens den andre erkjenner skyld. Ikke for voldtekt, men for seksuell utnytting. Retten tror på offeret. De finner det «usannsynlig» at jenta frivillig ville ha seksuell omgang med to gutter.
– Hun er en hore
Faksimile fra ledorsiderna.se
En som tar grundig fatt i saken er Ann Heberlein på ledarsidorna.se 12. mars i år. Heberleins datter er venninne med Anna som da går i samme 9. klasse som Ajuub, overgriperen. Offeret gikk i 8. klasse ved samme skole.
När min dotter – som går i åttan på en skola i centrala Lund – berättade om Ajuub trodde jag inte på henne. ”Jo, det är sant. Han våldtog en tjej i åttan. Och han går i Annas klass.” Skvaller, tänkte jag. Rykten. Tonåringar älskar att snacka skit om varandra. Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att en dömd våldtäktsman går i en helt vanlig klass på en helt vanlig skola i Lund. Jag begärde ut domen från Lunds tingsrätt, och där står det, svart på vitt, att Ajuub döms för våldtäkt mot barn. Hans kompis var, när gärningen begicks, ännu inte straffmyndig. Domen är bedrövlig läsning. Fram träder bilden av en trasig tjej – Ajuub uppger i förhör att han såg att hon hade skurit sig i armarna – rädd, mobbad och ensam. Flickan, som var 14 år vid övergreppet, säger i förhör att hon inte vågat berätta för sin mamma vad som hänt. Först flera dagar efter våldtäkten ringde hon sin kontakt på barn och ungdomspsyk i Lund och berättade om våldtäkten. Tillsammans med henne gjorde flickan en polisanmälan.
Ajuub dømmes til 100 timer samfunnstjeneste og 24 timers samtale med en sosialarbeider. Heberlein leser av dommen at Ajuub synes å ha «nedsatt förmåga att förstå vad som är rätt och fel». Formålet med samtalene er at overgriperen skal lære seg å ta bedre beslutninger. Men ingenting annet skjer, påpeker Heberlein. Han skal fortsette på samme skole, gå i samme klasse, bo hjemme og er fri til å være med sine kamerater – på samme sted som han voldtok jenta.
Offeret derimot, hun overlates til seg selv. Hun er en hore, sier guttene i Lund. Den yngste av overgriperne forteller i forhøret at hun selger sex. Han kaller henne «400», fordi det skal være det hun tar betalt for å ligge med henne. Jenta avviser at det er sant, og forteller at denne gutten over lang tid har spredd rykter om henne i nærmiljøet. «Hon gick med på att träffa honom och Ajuub på fritidsgården för att han hotade med att sprida ännu fler rykten om henne och slå henne ifall hon inte kom», skriver Heberlein.
Heberlein er opprørt over hvordan saken blir behandlet. Hun minner om at skolen skal være en trygg plass.
Att våra barn slipper gå i samma klass som en dömd brottsling borde vara en självklarhet – och att en flicka som blivit våldtagen ska slippa möta sin våldtäktsman på väg till skolan eller när hon är ute och går med sin hund borde vara det minsta kravet man kan ställa på vårt rättssamhälle.
Feighet
Saken vakte sterke reaksjoner på den aktuelle skolen, men ikke fra skoleledelsen og flertallet av foreldrene. Det var elever som reagerte.
Expressen.se forteller om en far som står i skolegården med en plakat. «Elevstreik» er budskapet. Han forteller at datteren og han egentlig skal på en foreldresamtale, men den kommer ikke til å bli noe av. Jorgos Billis datter vil heller demonstrere. Hun er sint. Sint på skoleledelsen som har latt overgriperne fortsette på skolen. Hun er sint fordi medelever og foreldre ikke fikk vite noe om voldtekten før de leste om det i avisen. Samtidig frykter hun at overgripernes venner skal fange opp demonstrasjonen og begynne å mobbe henne.
Den uroen klarer rektoren å bekrefte. Han sier «att det här kan bli jätteobehagligt. Gå hem, lyder rådet.»
– Det är löjligt. Personalen verkar rädd. Föräldrar också. Alla är fega. Hur svårt kan det vara att agera? sier Billis.
80 prosent av elevene har tilkjennegitt at det foregår mobbing på skolen. Men selv en voldtekt får ingenting til å skje. Billis mener det er skandaløst at overgriperne får bli på skolen, mens offeret har fått hjemmeundervisning. Skolens ledelse ser imidlertid annerledes på det. Rektoren mener at også overgriperne er offer i saken.
– Alla tre är barn. Killen som nu blivit dömd har ju fått ett ganska kännbart straff och är på det sättet ett offer, sa rektoren till Sydsvenskan.
Reaksjonene lot ikke vente på seg. Mange ble forbannet. Skolens unnskyldning med hvorfor de ikke hadde gått ut med informasjon om voldtekten og mobbingen roet heller ikke gemyttene: Det kunne vekke mer uro og rote det mer til for de involverte, het det fra skolens side.
Det er da Ann Heberlein ikke tier lengre. En uke etter at hennes artikkel er publisert har rektoren forlatt sin stilling og overgriperne er tatt ut av skolen.
– Vår religion tillater ikke
Expressen prøver å få overgripernes foreldre i tale. De lykkes med å få snakke med den eldste av overgripernes mor, selv om sønnen har advart. Journalister lyver, har han forklart.
Det påpekes at familien har bodd i Sverige i ni år, men foreldrene snakker knapt svensk. Samtalen foregår via tolk.
Moren forteller at alle har vendt seg mot dem. Sønnen er demonisert.
– Jag blev jätteledsen och arg på min son, säger hon. Men nu har alla vänt sig mot honom. Han är demoniserad. Hela familjen har drabbats.
Ifølge henne kan ingen av hennes barn fortsette på skolen, de risikerer å havne i slagsmål. Hun sier også at det er en tragedie om jenta (offeret, vår anm.) har det dårlig, men påpeker at også hennes sønn har det dårlig. «Han har blivit stämplad och det påverkar hans framtid. Han är orolig. Han har försökt lägga det här bakom sig men nu öppnas såren.»
Expressen minner henne om at sønnen er dømt for voldtekt, men moren har åpenbart ingen tro på at sønnen har tvunget jenta til sex.
– Vi pratade med honom och sa att det är fel överhuvudtaget. Inte bara i Sverige men överallt. Vår religion tillåter inte att man alls är i kontakt med någon man inte är gift med. Det felet har skett och där måste han tänka om, säger hon.
«Den feilen har skjedd». Vurder det opp mot dommen som sier at gutten åpenbart har problemer med å forstå hva som er rett og galt. Vurder det opp mot religioners sexmoral. Mot menns særstilling og kvinner som horer.
«Liten feil»
Moren mener at det som er skjedd i ettertid er urettferdig. Mediene synes å ha glemt at «han är ett barn» (vår utheving). Ingen har forsøkt å hjelpe han, legger hun til, og sier at journalisten er «den första som intresserar sig för oss».
Så kommer det kanskje mest selvforklarende med overgrepshistorien:
– Där jag kommer ifrån, om ett barn begår fel i skolan exempelvis, då kallas föräldrarna in och man försöker hitta en lösning. Det barnet som begått fel straffas. Men det är något man förhandlar om mellan föräldrar och skolan, säger mamman.
– Här, om ett barn gör ett litet fel så involveras myndigheter direkt. Det är en helt annan barnuppfostran. För oss är det de vuxna som tar ansvar. Här kallas myndigheter in för minsta grej. Barn får inte vara barn.
En 14-årig jente er voldtatt av to gutter analt og oralt, og moren snakker om en «liten feil» – og at «barn ikke får være barn». Dette forklarer i grunnen alt.
Det hadde for øvrig vært interessant om Expressen hadde prøvd å snu saken på hodet, det vil si spurt moren om hvordan hun ville reagert om det var hennes datter som hadde blitt voldtatt. Jeg frykter at det svaret heller ikke ville vært beroligende.
Forbud mot nøtter
Expressen tar seg tilbake til skoen for å snakke med den midlertidige nye rektoren. Hun vil ikke prate og stenger deretter døren.
På vei ut registrerer journalisten en forbudslapp som er hengt opp i vinduet på døren: «Förbud mot nötter, jordnötter, mandel och sesam».
Men integreringen er på rett vei?