Saken fra Nacka kommune vakte internasjonal oppmerksomhet. Det varme Folkhemmet aksepterer nemlig innvandret flerkoneri, og selv om minstpensjonister henvises til Sveriges gater av økonomiske årsaker, er lommeboken åpen for Sveriges nye innbyggere: Nacka kommune åpnet lommeboken på vidt gap og bladde opp nesten 14 millioner svenske kroner for tre boenheter i samme borettslag til syreren og hans koner og barn.
Såpass raus bør man jo være med de nyankomne, ikke sant?
Tvangsgifte og systematisk vold
Til dem som fremdeles ikke forstår at «alt henger sammen med alt». er det verdt å notere seg dette: En mann med tre hustruer og 16 barn, som har bodd hele livet i Midtøsten, nærmere bestemt Syria, legger ikke igjen verdiene sine ved grenseovergangen inn i Sverige. Hustruene er med på lasset, det er åpenbart også alle andre tilstøtende verdier: den personlige friheten er parkert for særlig jenter og kvinner. Det er islamsk æreskultur og derav den straffende voldskulturen, også kalt oppdragervold, som trumper de omgivende nye omgivelsers verdier. Den som skulle tro at «integrering» nok vil gå seg til med tiden – bare denne mannen og konene får lære om de fantastiske frihetsverdiene våre – bør ta en runde til i tenkeboksen sin.
For dette skal ha skjedd, forteller Samtiden: Familien ankom Sverige i 2015. I november 2017 ble den ene av familiens døtre omplassert av barnevernet. Den mindreårige jenta forteller om grov vold i hjemmet og hun motsetter seg totalt å skulle flytte hjem igjen. Det er ikke minst jentas mor som står bak volden – heller ikke overraskende, da det er mødrene som har hovedansvaret for å oppdra dydige og lydige døtre som en dag motstandsløst lar seg giftes bort. Jenta, kalt A, forteller:
Flickan A uppger att hon varken vill bo hemma, att familjen ska veta var hon befinner sig eller vill överhuvudtaget ha kontakt med sin familj.
Hon uppger att ”hennes mamma nyper henne och puttar henne varje dag, slår henne med öppen handflata och sparkar henne på benen och i ryggen. Vidare att hennes mamma ”drar henne i håret i princip dagligen så att hår lossnat och att hon slagit henne med en sopborste på ben, rygg och armar”, samt att mamman ”spottar henne i ansiktet, kallar henne elaka saker varje dag och att hon sagt att hon önskar att A dött redan i hennes mage”.
-Skulle vært drept
Moren, forteller A, har også sagt til henne at dersom familien hadde bodd i Syria, ville de ha drept henne. A er også blitt truet med å bli sendt tilbake til Syria, altså går det i henhold til flykrningforeldrene fint an å bo der. Jenta forteller også om konstant friehtsberøvelse. Når foreldrene ikke er hjemme, låses hun inne på rommet siit. Det er strenge restriksjoner på hvordan hun kan kle seg, og foreldrene sjekker hennes «saker». Hun får ikke delta i sex og samlivsundervisning på skolen, hun får ikke delta på skoleovernattinger, og hun får bare omgås jenter i sitt nærmiljø.
«Jenta A oppgir at hun er livredd foreldrene sine.»
Derfor ble det fattet hastevedtak om omsrogsovertakelse i 1. desember i fjor. Jenta risikerer å bli påført «alvorlige skader» både psykisk og fysisk, i henhold til sosialmyndighetene.
Socialnämnden anför som grund att ”det finns en påtaglig risk för att A:s hälsa och utveckling allvarligt skadas på grund av fysisk misshandel, psykisk misshandel, bristande omsorg och annat förhållande i hemmet och att det antas att behövlig vård inte kan ges genom samtycke.”
Förvaltningsrätten fastställde beslutet 1 dec 2017.
Benekter alt
Det komme frem lite informasjon om As søster, men hun, som er As storesøster, skal også ha fått beskyttelse på skjermet adresse av svenske myndigheter. Mens A skal ha blitt truet med tvangsgifte, skal hennes søster ha blitt tvangsgiftet allerede. Også hun skal ha blitt utsatt for vold i hjemmet.
Både mannen og hustruene hans benekter enhver anklage om vold og tvangsekteskap. «Det forekommer ingen æreskultur i familien», ifølge moren.
”Det förekommer ingen hederskultur i familjen utan familjen är överens om att alla barnen ska få leva ett fritt liv. Tvångsgifte har inte förekommit i släkten och hon har inte tänkt att A ska bli bortgift med någon släkting. Hon tror att A kan ha missuppfattat ett telefonsamtal där det skämtats om giftermål. Det har aldrig varit allvarligt menat.”
Modern beskriver vidare att flickan stod sin äldre syster nära och att A har börjat berätta om våld först efter det att hennes äldre syster berättat att hon blivit utsatt för våld.
Faren peker på sin side på at omtalen av familien i mediene (de tre hustruene og tre boliger) har skapt «uro og forvirring» innad i familien. Dette er atså hans forklaring på at døtrene forteller om vold og tvangsgifte.
Mannen med de tre hustruene bor ikke lenger i Nacka kommune. Etter de to første årene der, som kommunen da er påalgt å sikre bolig til nyankomne, ville ikke Nacka forlenge kontrakten med familien. Mannen, konenen og nå 14 barn bor nå i Markaryd kommune i Småland.
Hva med alle andre?
Har Markaryd tenkt å følge opp de andre 14 barna? Er det noen grunn til å tro at far og koner «plutselig» oppfører seg i tråd med svenske normer, regler og lovverk overfor cden resterende ungeflokken? Neppe. Men så var det dette med ressurser. Hvor mange barn i Sverige som kunne trenge nye familier, tør man knapt tenke på.
A forteller – og dette er ganske hjerteskjærende – at «hun ikke vil treffe familien og hun vil ikke at de skal få vite hvor hun er. Hun føler seg trygg i sitt nye hjem og hun kjenner seg hjemme, hvilket hun aldri har gjort hos sin biologiske familie. Hun vil absolutt ikke flytte hjem igjen, oppgir hun» (vår uthvn.).
Foreldrene har overklaget dommen om omsorgsovertakelse.
Hvis det er tak i svenske medier, burde man sette op et fullestendig regnestykke over hva denne familien så langt har kostet svenske skattebetalere. Slik vi ser det, kan man absolutt ta ut prislappen for jentene som nå kjemper for å få leve fullt og helt i sitt nye hjemland. Måtte det gå dem bra.