Rita Karlsen, HRS
Som kjent er det snart valg i Sverige. Valget kan bli en ”supergyser” idet blokkene i svensk politikk, den sittende borgerlige regjeringen, alliansen, bestående av Moderata Samlingspartiet (M), Folkpartiet liberalerna (FP), Centerpartiet (C) og Kristendemokraterna (KD) og den rødgrønne blokken, bestående av Socialdemokraterna (S), Miljöpartiet (MP) og Vänsterpartiet (V) bare uke før valget er nærmest like store. Alliansen har på en rekke meningsmålinger hatt et ørlite forsprang, men forspranget er skjørt. Ifølge SvD skiller det 200.000 velgere mellom blokkene.
Ett av spøkelsene i dette valgets supergyser, er det lille partiet Sverigedemokraterna (SD). I siste meningsmåling lød oppslutningen på 5 prosent. Det er ifølge den meningsbærende eliten i Sverige 5 prosent for mye. For som kjent har blokkdannelsen i politikken medført at selv små partier kan oppnå mye makt, makt som altså ikke har den store legitimiteten i folket. Det har visstnok vært politisk greit, da det i den interne maktfordelingen har vært kjøttvekta som har vært utslagsgivende. Men det har bare vært greit så lenge de små partiene har vært spiselig for den meningsbærende eliten. Det er ikke SD. De er erklært innvandringsfiendtlig, og det stemmeberettigede svenske folket som velger SD omtales som mennesker som ikke vet verken sitt eller Sveriges beste. Eller kanskje riktigere sagt: det er unge menn som ikke skjønner seg på politikk. Forklart med lederen for Sifos opinionsmålinger, Toivo Sjörèns, ord:
–Samtidigt vet vi att de unga männen som är SD:s starkaste grupp också är svårast att mobilisera. Många av dem avstår från att rösta, påpekar Toivo Sjörèn til SvD.
Skrekken er at SD skal klare å komme seg inn i riksdagen – og det med minste mulige margin. Enda verre er det at SD kan komme i en vippeposisjon mellom blokkene, og således likevel bli en maktbastion.
Som jeg har kommentert tidligere har jeg ingen gode kunnskaper om svenske politiske partier, men jeg har reagert negativt på det jeg oppfatter som stalinistiske metoder for å fjerne SD. Når vi sammen med dette over tid har erfart at svenske medier ikke er særlig interessert i å bringe virkeligheten til folket hva gjelder utfordringer med innvandring og integrering vil beretninger fra det indre liv, hos for eksempel svensk politi, være interessant. En slik beretning er å finne på nettstedet Politiskt Inkorrekt, men det betyr ikke at vi kan utelukke at en slik beretning er ”plantet” for å gjøre SD mer stuerent. Da fordi denne politibetjenten, som ikke overraskende er anonym, nettopp bruker sine politierfaringer til å legitimere sin stemme til SD. Samtidig må jeg innrømme at det ikke er første gangen jeg hører svensker som vil gi sin stemme til SD – i protest mot de andre partienes lemfeldige omgang med innvandrings- og integreringspolitikken.
Polis og sverigedemokrat?
Jag arbetar sedan ett par år tillbaka som ordningspolis i en av storstadsregionerna. Under mina relativt få år som polis har min syn på svensk invandringspolitk förändrats. Låt mig förklara. Som ordningspolis är mitt jobb rent konkret att förebygga brott och i de fall brott redan skett åka till platsen och vidta de åtgärder som krävs, mycket grovt förenklat kan man säga att det innebär att hjälpa offret och gripa den skyldiga.
Redan efter mitt första halvår som polis började en bild målas upp framför mig. Bilden föreställde en polismyndighet och ett Sverige som stod helt handfallna inför den nya sortens brottslighet. Borta var den gamla tiden där de som fått för mycket innanför västen gjorde upp med knytnävarna utanför den lokala krogen, där missbrukarna bröt sig in i bilar eller när det gick riktigt vilt till då en biltjuv försökte köra ifrån polisen.
Inne är den nya sortens brottslighet ,”de smutsiga brotten” som den stora och okontrollerade invandringen fört med sig. Jag vill understryka att detta är inte något jag spekulerar om, detta är min vardag, något jag ser hela tiden och tyvärr bekräftas gång på gång, varje dag. Dag ut och dag in…
För att ta några exempel:
Flera gånger i veckan åker jag hem till våra äldre och svaga som blivit utsatta för smutsiga åldringsbrott (där någon tränger sig in i lägenheten och lurar/misshandlar den gamla tills de får alla värdesakerna) och ber om ett signalement på vem som begått detta hemska övergrepp. Varje gång beskrivs gärningsmannen som invandrare från en speciell folkgrupp. Inte en enda gång under hela min poliskarriär har jag fått gärningsmännen beskriven som Svensk.
Detsamma gäller de tusentals personrånen där vår barn och svaga blir hotade och rånade på gator och torg, 95 procent av de hundratals gärningsmän jag fått beskrivna för mig anges av den utsatte vara invandrare.
Det är enkelt att slänga sig med ord som personrån och sen inte reflektera vad det faktiskt innebär. För mig och mina kollegor är det tydligt men jag ska försöka förklara. Dessa smutsiga brott begås nästan uteslutande av invandrare. Det karaktäriseras av en total avsaknad för respekt för mänskligt liv. Jag sitter mitt emot en gammal människa med skräcken i ögonen efter att ha blivit attackerad i sitt eget hem – den enda trygga vrå de hade kvar. Full med blåmärken och vittnandes om de knivhot de just fått utstå och den förnedring de känt när de inte kunnat freda sig.
För att inte tala om när jag för mindre än en vecka sedan träffade en 17-årig pojke som darrande av skräck försökte berätta för mig om det personrån han blivit utsatt för några timmar tidigare, det tredje rånet han blivit utsatt för på mindre än 11 månader, alla utförda av invandrargäng. Pojken stod denna gång och vänta på bussen med sin vän när de kom fram, och under knivhot tvingade de vännerna bakom ett hus i närheten.
Där band de vännen och sa till pojken jag pratade med att de skulle skära ihjäl hans vän om han inte kom tillbaka med mycket pengar inom en halvtimme. Lyckligtvis överlevde han och hans vän även detta personrån, men hur mår han idag frågar jag mig? Vilka konsekvenser får detta för hans trygghetskänsla och välmående? Vågar pojkens ens gå ut idag? Gå till skolan?
Och då har jag inte ens skrivit något om alla de skjutningar och knarkuppgörelser som sker med nästan uteslutande invandrare som aktörer.
Jag skulle kunna fortsätta med exempel tills papperet tog slut, men kontentan av det hela är ändå att när det kommer till de smutsiga brotten (brott där man utnyttjar och skador andra människor) så utgör invandrarkillar en överväldigande majoritet av gärningsmannen. På de dygnssammanfattningar som görs internt inom polisen om de personer som gripits så är i snitt cirka 25 namn invandrare och 5 svenskar. Svenskarna är oftast missbrukare som stulit något.
Då jag tog upp saken med mina äldre och erfarna kollegor fick jag till svar att ”Så här ser den nakna sanningen ut, den verklighet du inte kan läsa om i tidningarna.”
Les hele brevet hos Politiskt Inkorrekt