Eksterne skribenter

Mindre enn en uke etter terroren i Paris trykker Vårt Land et sutrete intervju med faren til en drept terrorist. Det er en hån mot ofrene, og mot all anstendighet, skriver Eystein Halle.

Beskyldninger om rasisme er nå så utbredt at de fleste ser ut til å ha glemt hva ordet egentlig betyr. Hvis det da betyr noe som helst lenger.

Norske kommuner tar nå imot flyktninger fra de krigsherjede landene. Disse menneskene er sårbare, og konservative organisasjoner og moskeene vil garantert ønske å fange flytningene i sitt nett, skriver Kaltham Alexander Lie.

Det har vakt (selv)berettiget harme over at Fremskrittspartiets leder, Siv Jensen, under partiets valgkampåpning tar seg friheter som for eksempel å snakke om Fremskrittspartiets politikk. Det har hun ingen grunn til, mener kommentator Ragnhild Sved i Kommunal Rapport, skriver Tore A. Larsen.

Når skal muslimske ledere ta et skikkelig oppgjør med menneskerettighetsbruddene som blir begått i islams navn, skriver Kaltham Alexander Lie.

Presset for at Norge skal åpne for storstilt inntak av syriske flyktninger er økende i visse politiske miljøer. Samtidig er konflikten i Syria også et regionalt anliggende der styrtrike stater ikke gjør nevneverdig mye for sine medmennesker, skriver Tore A. Larsen.

Ved skoler i Skien har muslimske foreldre – uvisst hvor mange – gitt melding om at deres døtre (men ikke sønner) ikke kan ha svømmeopplæring sammen med gutter (enten de er muslimske eller ikke), eller ha mannlig lærer i faget. Foreldrene krever i stedet opplæring i egne jentegrupper og med…

Når noen gjør noe i islams navn – har det så noe med islam å gjøre? Ja, det har noe med islam å gjøre, men det har vel så mye med bakgrunnen til personen å gjøre. Islam kan nemlig tolkes på mange forskjellige måter. Alt vi har opplevd, den oppdragelsen…

Journalisten utfordret meg til å skrive et innlegg om medias evne til selvkritikk i anledning at deres papirutgave 19. desember 2014, markerer punktum for 98 års pressehistorie til journalistens fagblad. Hvorfor flykter leserne fra de etablerte mediene? Hvorfor vokser nisjemedier som rights.no jevnt og trutt? Stikkord: tillit.

Vores tid er ikke kun moderne. Det glemmer vi nogle gange, for sociologer har længe fortalt os, at vi lever i et jernbur af rationalitet, hvor vi kontrollerer vores verden gennem videnskabeliggørelse. Vi fremmedgøres for os selv og vores omverden, fortryllelsen hæves. Men den rationelle overflade skjuler et dyb af…

Nu skakas Sveriges största parti, socialdemokraterna, nerifrån gräsrötterna och upp till den översta partitoppen av ett jordskred som vi sannolikt bara har sett början av. Pinsamt är bara förnamnet på turerna kring valet av islamisten Omar Mustafa in i den socialdemokratiska partistyrelsen och utsparkningen av honom sex dagar senare. Skakningarna har inte bara avslöjat en spricka inom socialdemokraterna. De blottar ett slukhål – av djupaste okunnighet, gränslös naivitet, nonchalans och politisk cynism.

Sverige tronar möjligen på minnen från fornstora dar, då ärat dess namn flög över jorden. Nu håller Sverige på att avskaffa sig själv genom att kvävas i sina egna lögner och knäckas av en ohållbar invandringspolitik. Ju svårare verkligheten blir att hantera, desto mer intrikata system av lögner, folkuppfostran…

Har du tänkt leva på din pension när du slutar arbeta? Glöm det. Om du inte är beredd att arbeta till långt efter 65-årsdagen och/eller har ett generöst tilltaget privat pensionssparande kan du se fram emot magra år som pensionär. Det pensionssystem som infördes 1994 har så allvarliga brister…

Det är svåra tider för den svenska mediavänstern. I decennier har den varit van vid att ha tolkningsföreträdet och megafonerna för sig själv. Få har kunnat bemöta deras befängda åsikter, eftersom vänsterns makt över media är närmast total, och vanligt folk av hävd anses för primitivt och obildat för att…

Jimmi Åkesson tegnes i en avis som en kakelakk. Bak han står en ansatt i skadedyrkontrollen, iført heldekkende drakt og gassmaske, mens han spruter dødelig giftgass fra et aggregat merket med symbolene til samtlige andre syv partier i Riksdagen. Derfor spørsmålet: Når bygges gasskamre i Sverige?

Här har du min sorg och min vrede, Fredrik Reinfeldt. Jag vet att du inte vill ha den, men var så god – här är den.

Det finnes spørsmål som en ikke får stille i Sverige. Man får ikke stille spørsmål ved Europas mest drastiske innvandringspolitik. Man får fremfor alt ikke stille spørsmål av typen "Hvor mye innvandring tåler Sverige?". Det er det farligste spørsmålet av alle, for det utgår fra at det finnes en grense.

Debattens paradoks er: Multikulturalister ønsker gjerne så mye mangfold som mulig, men de ønsker tilsynelatende samtidig å vite minst mulig om dette mangfoldet. Hvorfor debatteres ikke målet eller hensikten med multikulturalismen? Hvor vil våre politikere med mangfoldet i siste instans? Hva er prosjektets endelige begrunnelse? Hvis innvandring fra uforenlige kulturer bare er av det gode, hvorfor ikke vite mest mulig om den enkelte kultur? Hvorfor tas ikke islam med kritisk eksegese av Koranen opp til debatt? Hvorfor konfronteres ikke talspersoner som preker kjønnsapartheid?

”Ikke et menneske i dette landet forestiller seg den mulighet” at tusener vil komme til Danmark etter at innvandringspolitikken ble liberalisert i 1982, uttalte den gang en sentral politiker. Så skammelig feil kan man altså ta. Og nå gjør den nye regjeringen den samme feilen igjen, etter nok en liberalisering av asylinnvandringen. I 2011 kom 109 asylsøkere fra Somalia til Danmark. I første halvår i år steg antallet til 553 personer.

Allerede i 1993 utarbeidet svenske myndigheter en plan for hvordan ulike katastrofer i fredstid skulle håndteres, og det ble tilkjennegitt ulike scenarioer blant annet i tilknytning til masseinnvandring til Sverige på kort tid. Ett av forslagene i den statlige Hot- och riskutredningen gikk på statens rett til å konfiskere fritidsboliger i Sverige for å gi innvandrere et boligtilbud. Forslaget møtte motbør, og ble således lagt på is. Men i dag nærmer Sverige seg raskt Hot- och riskutredningens verste scenario, skriver Julie Caesar.

”Vilka Röster är det vi får höra i dagens Sverige? Vilka släpps fram? Vilka stoppas?”, spør Julia Caesar i denne kronikken, og i kjent stil svarer hun selv: ”Rösterna lever sina liv i ett utrymme som har skapats av någon och som begränsas av någon. Någon, någonstans, bestämmer vad som får sägas och vad som inte får sägas. Någon rycker i trådarna. Någon släpper fram. Någon stänger ute. Minsta lilla felsteg så är man rökt. Straffet för ett förfluget ord är först en offentlig och förnedrande pudel, sedan avstängning eller uteslutning.” Caesars dom er som vanlig hard og kontant, og hun unnlater heller ikke å navngi hvilke personer som styrer meningsdannelse i Sverige og hvilke medier som trekker i trådene.

At et folk ser ”korrekt ut”, er av aller største betydning for en islamiseringsprosess. Det samme gjelder for andre totalitære ideologier som kommunismen. Et par bilder fra nabolandet vårt, sier antakelig mer enn nok om hva som foregår.

Ramadanmiddag i nasjonalforsamlingen. En ukes TV-dekning av eid i statskanalen. Godhetsindustrien som på autopilot står parat til å forklare hvorfor det er så synd på horden av stakkars kriminelle som med køller raserte et sykehus på jakt etter en mann som de mente ikke var nok skadet. Det stopper ikke her. Den arabiske voldskulturen og dialogen for å fremme islams makt har slått dypere og dypere røtter i Danmark de siste årene.

Sveriges liberale innvandringspolitikk er nok kjent for de fleste, og like så kjent er fraværet av en offentlig debatt om konsekvensene. Men nå kommer reaksjonene, og ikke uventet kommer den fra ansvarlige kommunepolitikere – for det er tross at i kommunene folk bor og det er således kommunene som må ivareta alle som skal bosettes. Det krever enorme investeringer og derav økte kostnader for kommunene, kostnader som kommunen ikke kan forvente å få igjen. 12 såkalte kommunesyrelsesordförande har nå gått sammen og krevd at staten tar sitt ansvar. Dagens utblåsning kommer derimot, heller ikke det uventet, fra Julia Caesar.